Sal Reis Trouxa is a plant-based chef working with sustainability, zero-waste and fermentation. They are especially interested in the politics and social aspects around food and culture. Growing up in a self-sustaining community made by their grandparents in rural Portugal, Sal’s roots continuously inspire them to work with food both as a necessity and as a point of connection and togetherness. In the recent years they have worked as an assistant cook for artist Mirna Bamieh in her project Palestine Hosting Society and choreographer Samah Hijawi. Whilst working professionally as a chef, they have also done catering for multiple artist projects and festivals. Meanwhile they are developing their own ferments from grains sustainably produced in Scandinavia.
Sarasvati Shrestha is an artist and horticulturist working at the intersection between art, design and horticulture. Through intermedial works, gardens and farm work, sculptures, installations, education, social and performative practices, the work is often driven by issues around value systems, food, circularity, access to land and health. Through cultivation and primary production of vegetables, she has expanded her work to collaborate with social movements, artists, activists, farmers, friends and family, by raising questions around working conditions, ownership, geopolitical conflicts and accountability. Guided by queer ecologies and strategies that resist colonial and binary logics, her work centers around tracing routes to nurture a societal transition towards food sovereignty, agroecology and solidarity.
Ar Utke Ács is working as an artist within contemporary dance and an expanded understanding of choreography. They work with the poetics and politics of the body in the seams of performance, dramaturgy, text, installation, the social and the imaginary. Ar Utke Ács working with discourse in proximity with their artistic production, in particular, they are busy with counter- hegemonic strategies from queer and crip writing and lived experience. Collaborative and collective processes builds the core of their body of work and Ar Utke Ács often works across different fields and mediums of art and research. Throughout the past years, they have created a series of works focusing on affect landscapes and subversive poetics of positioning oneself non-verbally, including their first major performance production echoes. They are currently working on Thrash Mob, a commission for ESC Youth Company, which deals with social choreographies and alternative Dance History. Furthermore they are currently working on the first piece of their unapparent trilogy which will premiere in 2025 co-produced by MDT (SE) and Dansehallerne (DK).
Ar Utke Ács is a part of the queer art club collective fake daughter, which has organized queer art gatherings since 2019, as well as the studio cooperatives Dance Cooperative in Copenhagen and höjden studios in Stockholm.
Adam Seid Tahir (hen) är en koreograf och creative technologist. Hens två roller innebär att skapa performativt arbete och designa/utveckla hemsidor. Dessa praktiker vävs också samman och expanderar till att skriva texter, skapa videoinstallationer, 3D-animationer, sensorbaserade instrument och att bygga den nya MDT-hemsidan som lanserades 2023. Seid Tahir använder spekulativ fantasi som ett verktyg för motstånd och centrerar sitt arbete kring att skapa högljudd och immersiv svart queer-fiktion. Hen är intresserad av mytologiska figurer, dagdrömmar och att bygga affektiva maskiner. Dessa intressen flätas ofta samman genom vatten, där de tar formen av sirener, vattenfall och nedsänkta transatlantiska kommunikationskablar. I sina senaste verk fortsätter Seid Tahir att återvända till praktiken att fläta hår. Både dess traditionella innebörd med sina förföräldrars sociala traditioner och genom den utvidgade idén om flätning som en metod för att arbeta tillsammans. Med det senare har Adam nyligen samarbetat med Amina Seid Tahir och kollektivet EMBRACE (Lydia Östberg Diakité, Meleat Fredriksson och Adam Seid Tahir).
Hen har presenterat sina verk på bland annat: Kunstenfestivaldesarts 2023 (BE), New Sh*t @ Dansehallerne 2022 (DK), Emergentia 2022 (CH), Batard 2022 (BE), My Wild Flag 2021 (SE) och Dubrovnik Summer Festival 2020 (HR). Hen har arbetat med andra konstnärer inklusive: Bambam Frost, Pontus Pettersson, Frederic Gies, Theo Clinkard, Samlingen, Meleat Fredriksson, Lydia Östberg Diakité, Amina Seid Tahir, Paloma Madrid, Eleanor Bauer, Zoë Poluch och Michael Keegan-Dolan. Hen har studerat kurser och program så som: Dekoloniala strategier inom konst och aktivism på Uniarts (SE), Estetik på LTU (SE), Programmering för konstnärer på Konstfack (SE), Ballet Junior de Geneve (CH) och Kungliga Svenska Balettskolan (SE).
Adde Andreas Huumonen är en ljuddesigner och kompositör. Adde skapar elektroakustisk musik och ljudlandskap där gränserna mellan ljud och rum suddas ut och immersiva upplevelser tar form. Hans verk förankras i en intuitiv process som skapar utrymme för känslomässig tolkning innan intellektet konstaterar sin form. Med en kandidatexamen i ljuddesign från Stockholms konstnärliga högskola och utbildning inom musikproduktion och fri konst, sträcker sig arbetet från teaterproduktioner och installationsverk till performancekonst och dans. Verksam i både Skandinavien och Europa (Dramaten, Riksteatern, Kulturhuset Stadsteatern, Uppsala Stadsteater, Dansehallerne, DK) skapar Adde unika ljudmiljöer där varje projekt genomsyras av en passion för att experimentera, förnya och beröra genom ljudets kraft.
Adèle Essle Zeiss gick ut det 5-åriga programmet i fri konst på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm i våras. Hon har arbetat som dansare och koreograf och tog examen från Kungliga Svenska Balettskolan 2002. Hennes arbete rör sig mellan koreografi, installation och video.
Adriano Wilfert Jensen works with dance and choreography to analyse and produce conditions for relations. His practice includes making, performing, curating, representing and dealing choreography, dancing for and with other artists, as well as a number of other occupations like a series of cocktail hangouts, publications, research projects, teaching etc. Together with Simon Asencio he is since 2014 running Galerie – an immaterial gallery for immaterial artworks. With Anna Gaïotti, Emma Daniel and Linda Blomqvist he developed “Indigo Dance Festival” (2014 – 2017) and “Indigo Dance Magazine” (2016). Other works include “Strohhalmen (Straws)” (2014), “Debut” (2013) collaboration with Sandra Lolax and Pontus Pettersson, “Spending Time With Dinosaurs” with Emma Daniel (2012).
adrianowj.wordpress.com
Rubino's music is a mashup of classic flamenco, Latin American rhythms, and original pieces. In Andalusia she studied with Spanish guitar masters and taught and toured for several years. In 2012, she was included in the Spanish documentary “Tocaoras” as one of the few foreign female flamenco guitarists and in 2017 she was one of five female guitarists portrayed in a large reportage in the Spanish magazine El País under the name “Ellas dan el toque” (“The women tackling the macho world of flamenco guitar”) and awarded the STIM scholarship (Swedish Composer’s International Music Bureau Composition Scholarship). She has opened for flamenco guitar legend Vicente Amigo and toured with Spain’s premier female flamenco guitarist Antonia Jiménez. In 2018, she performed at flamenco festivals in Spain together with percussionist Nasrine Rahmani and collaborated on this occasion also with flamenco legend Paco de Lucia’s harmonica player Antonio Serrano and Spain’s most sought-after double bass player, Javier Colina.
Since 2016, she has repeatedly worked with her project “The Double Bass Project”, together with the Swedish double bass player Peter Janson and singer Helena Ek and has during 2018 toured regularly with Swedish flamenco guitarist Robert “Robi” Swärd.
Nasim Aghili (konstnär, regissör, dramatiker) och Björn Karlsson (konstnär och trädgårdsmästare) är en konstnärsduo som arbetar inom fälten för scen- och bildkonst. aghili/karlssons performance, teaterinstallationer, konst i offentlig miljö och samarbetsverk behandlar ofta erfarenheten av att existera och leva i olika former av exil och hur makt reproducerar osörjbarhet. Deras arbete tar ofta formen av helande ritualer och ett gemensamt görande av sörjbarhet. Under de senaste åren har de varit involverade i internationella projekt som utforskar radikalt trädgårdsarbete, civil olydnad and systerskapets estetik – i huvudsak med konstnärer, aktivister och kollektiv vars arbete involverar olika former av dekoloniserande praktiker. aghili/karlsoon är baserade i Stockholm och på landsbygden utanför Södertälje där de också har sin trädgård och ateljé. www.aghili-karlsson.se
"Jag är intresserad av interventionistiska konstpraktiker och taktiska medier och är utbildad i konst och i discipliner utanför konstområdet (tvärvetenskaplig praxis).
Jag är en cybermedia "dumper" som främjar ett förhållningssätt där traditionella genrer och gränserna för galleriet/museikontexten utmanas. Jag blev tidigt influerad av Velimir Khlebnikov och hans radioteorier. Det skapade ett intresse för teorier kring ljud samt deras antropologiska implikationer, särskilt inom internetområdet."
Aleksandar Georgiev – Ace is a choreographer/cultural worker. He has been part of formal and no-formal educational programs such as NOMAD, SPAZIO, DanceWeb, 50 Days Fly Low and Passing Through and Critical Practice program (3rd generation). He graduated from the Masters programme in Choreography at DOCH, Stockholm, in 2014. Since then, he has been exploring nomadic approaches to aworking base, constantly replacing himself. However, it has been within the last 4 years, while working, that Ace has defined four places he considers home/locality;Stockholm, Sofia, Skopje and Tenerife. More recently, he initiated the choreographic research CO-series. The research works with different artistic practices and methods exploring the ideas of co-existence, hyper and holography through the prism of dance and choreography. He is member of NGOs such as Lokomotiva (Macedonia), Garage Collective (Bulgaria) and Interimkultur (Sweden). He is also a member of the network NOMAD (Balkan countries).
Alen Nsambu (he/they, b. 1998) is Finnish-Angolan choreographer and performer based in Helsinki, Finland. In 2022 they graduated from Den Danske Scenekunstskolen in Copenhagen, Denmark with a BFA degree in dance and choreography. Since graduating Nsambu has collaborated internationally with choreographers and directors such as Sonya Lindfors (FI), Marie Topp (DK), WAUHAUS (FI) and Filip Vest (DK).
Artistically Nsambu is busy with questions related to identity and the trinity of normal/neutral/natural. The use of diverse performative registers and representations as well as interdisciplinary practices are in the core of their work. Nsambu sees the stage, in its many versions, as a potential for the marginalized body to transform into something that the dominant narrative is suppressing.
Nsambu has been featured in venues such as Zodiak – Center for New Dance, Amos Rex Art Museum, The Finnish National Theater, The Watermill Center in New York, Dance House Helsinki, and the International Performing Arts Festival in Copenhagen.
Nsambu was selected to be one of the GENERATION2023 artists for the triennial exhibition featuring promising young artists curated for Amos Rex museum in Helsinki. In 2024 Nsambu was a summer resident artist at The Watermill Center in New York, under the artistic direction of Robert Wilson.
In 2025 Alen Nsambu has been selected to the Aerowaves network as a #Twenty25’ artist with their debut solo work "NEON BEIGE”.
Konstnären och koreografen Alex Baczynski-Jenkins ägnar sig åt queer affekt, förkroppsligande och relationalitet. Tidigare separatutställningar inkluderar: Kunsthalle Basel, Schweiz (2019); Foksal Gallery Foundation, Warszawa (2018); och Chisenhale Gallery, London (2017). Baczynski-Jenkins har också presenterat arbeten på: Klosterruine Berlin (2021), Schinkel Pavillon/Disappearing, Berlin (2021), Future Generation Art Prize, Pinchuk Foundation, Kiev (2021), The 2nd Riga International Biennal of Contemporary Art, Riga (2020) ), Möten om konst på den 58:e Venedigbiennalen, Venedig (2019); Stedelijk Museum, Amsterdam (2019); Museum of Modern Art, Warszawa (2017); Swiss Institute Contemporary Art, Νew York (2016). Baczynski-Jenkins är medgrundare av Kem, ett Warszawabaserat queerfeministiskt kollektiv fokuserat på koreografi, framförande och ljud i gränssnittet med social praktik.
Alex Bailey is originally from Birmingham, United Kingdom now living in Vienna, Austria. He completed a photography degree before working at Eastside Projects, in Birmingham and later moving to Amsterdam to study an MFA at the Sandberg Institute. Here he met Krõõt Juurak and together they conceived the project Performances for Pets in 2014. Alongside they have performed for over 100 pets in cities and homes across Europe in both visual art and dance festivals. From 2016 he has also appeared and performed in contemporary ballet productions. He is the author of the practice Humourology, a study into humour related cosmic to comic communications. Both Performances for Pets and Humourology are represented by Galerie international, an immaterial gallery dealing exclusively with immaterial artworks run by Adriano Wilfert Jensen and Simon Asencio.
Alexander Dam (1989, Stockholm – SE) påbörjade sin konstnärliga yrkesbana 2006 inom den svenska streetdance-scenen har sen dess undervisat, gjort föreställningar och tävlat inom olika stilar av streetdance i Sverige och internationellt. Han har vunnit tävlingar som UK BBoy Championships (2009), Locking Up Moscow (2011) och Juste Debout (2012).
2013 utbildade han sig inom samtida dans på Salzburg Experimental Academy of Dance (S.E.A.D.) i Österrike och har sedan avslutade studier arbetat med diverse koreografer, inom olika projekt och institutioner. Alexanders konstnärliga praktik utgår från tekniker och erfarenheter från streetdance, samtida dans och samtida cirkus, med fokus på improvisation. Alexander jobbar sedan hösten 2022 som pedagog, handledare och kurssamordnare på Åsa folkhögskola.
ALEXIS STEEVES is a dance artist based between New York City and Stockholm. Steeves pursues ongoing research in live solo and collaborative performance praxis. Her questions emerge from substrata of long-term, interdisciplinary dialogues and the relational ethics and emergent practices within which they co-create and sometimes rest. Most often these methods proliferate in shared studio practices, experimental performance and pedagogical formulations. Steeves’ is deeply informed by her exchange with Rosalind Crisp (AUS, EU), and work with the NYC based performance collective HAM (high art moment).Her work as a choreographer and teacher is nourished by 18 years as a licensed, therapeutic bodywork practitioner (LMT, SI).
She earned an MFA in Choreography in the New Performative Practices program at the Stockholm University of the Arts as a scholarship recipient and
holds a BA from Bard College (USA). Her artistic work has been presented in Estonia, Germany, Spain, Sweden, the USA and UK. She has taught contemporary dance, performance and composition at the Tallinn University (TLU), Fine5 Dance Theater, Noore
Tantsu Festival (NoTaFe), Bard High School Early College and Brooklyn Arts Exchange (BAX). Since 2003 Steeves has worked as a licensed and certified massage therapist and, from 2013, specializes in Structural Integration (ATSI, manual fascial work of Ida Rolf).
Alice MacKenzie is a dance artist based in Stockholm. Her work enfolds speculative fiction, voice and movement scores alongside medicinal plants and cultures of bacteria in performances of intimate intra-action.
Alma Lindé är dramatiker, manusförfattare, librettist och regissör. Hon har en kandidatexamen i dramatik/dramaturgi vid Stockholms Konstnärliga Högskola, och har skrivit ett trettiotal pjäser som satts upp på olika teatrar runtom i Sverige.
Så här beskriver Alma sitt arbete:
”Min vision som dramatiker är egentligen ganska enkel – jag vill få människor att skratta, må bra och via mina historier få lära känna olika skruvade karaktärer som de antagligen aldrig hade mött annars. Jag har en väldigt stor kärlek till människan, och det faktum att vi är så olika tycker jag är mänsklighetens största skatt. Jag älskar osannolika hjältar, människor som har fastnat i en absolut sanning om hur världen ser ut, och att tvinga dem att samexistera med andra karaktärer som de krockar väldigt mycket med.
För mig är humor nästan något heligt, något jag verkligen tror är livsviktigt för människan. Jag tror genuint att man kan nå precis vem som helst angående precis vad som helst bara man berättar historien med tillräckligt mycket värme, och om man gör det tillräckligt roligt.”
Alma Söderberg är en koreograf och performer som arbetar med musik och dans. Hon använder sin röst och kropp för att spela rummet som om det vore ett instrument. Hennes pågående research handlar om hur vi lyssnar när vi betraktar; relationen mellan örat och ögat. Hon har baserat hennes praktik på ett antal soloframträdanden där hon utvecklat ett idiorytmiskt sätt att skapa. I de två pågående musikprojekten wowawiwa och John the Houseband har hon arbetat tillsammans med de andra konstnärerna Anja Muller, Dennis Deter, Hendrik Willekens, Roger Sala Reyner och Melkorka Sigridur Magnusdottir. I alla hennes verk samarbetar hon nära med ljudkonstnären Hendrik Willekens. Alma Söderberg har vunnit Thaliapriset och blivit tilldelad Birgit Cullbergstipendiet.
Amalia Kasakove är en Stockholmsbaserad konstnär som arbetar i rännstenen mellan animation och koreografi. Amalia har en MFA i koreografi från Stockholms konsthögskola (2022) och en BA i dans och koreografi från Danmarks National School of Performing Arts (2017). Tillsammans med Anna Lea Ourø bildar de konstnärsduon A Ourø / A Kasakove. Amalias arbete har varit placerat på arenor som Weld, Dansehallerne, MDT, Ställbergs Gruva, Warehouse9, HAUT, Aaben Dans, MARC, Vitlycke-CPA, Dance Cooperative och Insister Space.
Amanda Apetrea (born in 1981 in Uppsala, Sweden) is a performer and choreographer based in Stockholm. In her work she integrates political theories such as feminism, sexpositivism, body positivism and queerutopism. Apetrea went to Ballet Academy in Stockholm and has a masters degree in choreography from DOCH (University College of Dance and Circus), Stockholm.
Her works are marked by her feminist point of view, calling into question larger power structures of the modern world through the performance of western classical and cultural dance, spectacle and conceptual performance. Her current works challenge structures that restrain and inhibit the microcosm of the choreographic field as a reflection of society at large.
As Apetrea has continued to critically examine, integrate and inhabit the above mentioned overlapping politically radical theoretical concepts, her work has significantly hinged on the collaborative process and ethos fostered with the ÖFA-collective that Apetrea co-founded in 2004, as well as Samlingen started in 2014. Some of these collaboratively authored works are: I Ass Jazz with Emma Tolander and Lisen Rosell, EDIE&EDIE with Emma Tolander, Beauty and the Beast with Halla Ólafsdóttir featuring Lisen Rosell and Chrisander Brun (jardin d’europe 2013 prize winner), DEAD with Ólafsdóttir, Samlingen - en danshistoria (Riksteatern) with Nadja Hjorton, Zoë Poluch, Stina Nyberg and Halla Ólafsdóttir, I’m a Very Understanding Woman, SPRINGITME and There Will Be Men with Mica Sigourney (SF, USA). Grottbjörnens Folk with Nadja Hjorton and Lisen Rosell and Stolthet och fördom with Lisen Rosell.
Amanda Hedman Hägerström är kostymdesigner och scenograf som ofta utgår från kroppen, den queera blicken, sårbarhet och humor. Hon arbetar gärna med förförisk estetik med lust och intuition som konstnärlig kompass. Amanda är examinerad från Stockholms konstnärliga högskola 2022 och är verksam både på institutioner och i det fria fältet. Hon är är en av tre grundare till frigruppen Goosebumps Scenkonst som skapar tvärkonstnärliga scenkonstverk och alternativa metoder för samskapande arbetsprocesser.
Amanda Piña [CL/MX/AU] lives and works between Vienna and Mexico City. Her artistic work is concerned with the decolonization of art, focusing on the political and social power of movement, temporarily dismantling ideological separations between contemporary and traditional, human and animal, nature and culture. Coming from extractivist contexts like Chile and Mexico, where desertification and water scarcity caused by Capitalocene-induced climate change are already a reality, the artist proposes to refresh our experience of and relation to water through works in different media aimed at re-awakening ancestral knowledge and memory.
Amie Mbye (f. 1993) er en norsk-gambisk utøvende og skapende dansekunstner med base i Oslo, og arbeider mellom Oslo, Barcelona og Dakar. Hun har bakgrunn fra afrikansk estetisk dans og klubb-streetdance, og har en bachelorgrad i dans og koreografi fra HFDK. Amie arbeider i ulike kunstneriske kontekster og konstellasjoner. Hun har deltatt i og vært med på å skape prosjekter som spenner fra battles og dance jams til kunstneriske produksjoner for scener, presentert både nasjonalt og internasjonalt. Amie er initiativtaker og grunnlegger av dansekollektivet B16. Dansekollektivet består av 20 dansere mellom 18 og 32 år som jobber bredt med dans; utøver, fasiliterer og organiserer profesjonelle danseworkshops, kunstneriske samtaler, dansejams og kunstkvelder i Oslo.
Amina Seid Tahir (hon/henne) är en svensk-eritreansk konstnär och koreograf baserad i Stockholm/London. Hennes arbete är rotat i teman kring vila och drömmar som berör den “globala majoriteten” och växer genom medier som ljud, flätning, vibration, installation och performance. Genom att sammanfläta sina intressen för förmödrars kunskap med muntliga traditioner och myter, skapar hon ett universum som existerar mellan verklighet och fiktion, och manifesterar platser där drömmar kan fungera som frön för att odla framtider.
För närvarande studerar Seid Tahir konst vid Konstfack (SE) och Chelsea College of Art (UK). Hon har presenterat verk på bland annat: Kunstenfestivaldesarts 2023 (BE), New Sh*t @ Dansehallerne 2022 (DK), Emergentia 2022 (CH), Batard 2022 (BE), Botkyrka Konsthall 2022 (SE) och My Wild Flag 2021 (SE). Seid Tahirs arbete är grundat i community och skulle inte vara möjligt utan de samtal och samarbeten som förs inom hennes communities, tillsammans med personer som: Ailin Mirlashari, Are Karim, Rebecca Beyene, Lina Alarabi, Adam Seid Tahir, Nora Seid Tahir, Sara Rad, Dina Said och många många fler.
She has lectured at various universities and was a visiting professor at the Performance Studies Dpt. of the University Hamburg. Since 2016 she is a team member and mentor at SNDO – School for New Dance Development, Amsterdam. She was a member of the editorial collective of TkH [Walking Theory], a Belgrade-based theoretical-artistic platform, and editor-in-chief of the TkH Journal for Performing Arts Theory (2001-2017). She participates in artworks (performance, theatre, dance, and video/film), as a dramaturge and co-author, with artists such as Marta Popivoda, Eszter Salamon, Christine de Smedt, Dragana Bulut etc. She has published a number of articles and books, most recently Public Sphere by Performance, with B. Cvejić (Berlin: b_books, 2012). Currently she edits the collection Live Gathering: Performance and Politics in Contemporary Europe with L. A. Piazza (Berlin: b_books, 2019), and works on the documentary Resisting Landscapes, directed by M. Popivoda.
Andrea Rodrigo är curator och forskare inom området samtida dans och koreografi. Hennes praktik tar sig uttryck i olika format och gester genom att curera program, skriva, dramaturgi och att följa olika koreografers och konstnärers arbeten.
Hennes forskning fokuserar på formens potential för att skapa estetiska och politiska känslor; överföringen av somatiska kunskapsformer och kroppen som en plats för uppkomst och ideologisk inskription. Hon var en av konstnärliga ledare för dansfestivalen Sâlmon i Barcelona (2023-2024). Hon leder modulen Corporeal and moving dimension i PRAXIS, strukturen för oberoende studier i Santanders projektrum fluent. Hon har kurerat programmen Amarre på MDT, What I am already intuiting på Centro de Arte Dos de Mayo-CA2M, Madrid; Amarre I på CondeDuque, Madrid; The Sensing Salon med Valentina Desideri och Denise Ferreira da Silva på fluent i samarbete med Centro Botín, Santander.
Hon är involverad i sammanhang som Performing Arts Forum, St. Erme, Frankrike, där hon organiserar Spring Meeting tillsammans med Bojana Cvejić, Nikhil Vettukattil och Stefa Govaart, och Bulegoa z/b, Bilbao, där hon arbetade som koordinator 2017-2018. Hon samarbetar med Isabel de Naverán på olika sätt där de hjälper varandra i deras forskning och curatoriella arbete. Hon är medlem i ARTEA, en forskningsgrupp och en oberoende förening med fokus på scenkonst, som genom sina medlemmar är knuten till olika universitet och forskningscentra i Spanien och Latinamerika.
Andreas Haglund (f. 1996 i Stockholm, Pronomen: Han/Hen) arbetar som frilansande dansare, artist och koreograf i och runt Stockholm och Köpenhamn.
Han är en aktiv medlem i Dance Cooperative; en plattform, dansstudio och mötesplats för vänsterpraktik och performance som anordnas av 14 professionella artister i Köpenhamn. Genom detta ramverk har han faciliterat flera performanceevenemang, presenterat både sina egna verk och samarbeten samt varit värd för andra konstnärer och deras verk.
Andreas är utbildad i dans och koreografi från den danska National School of Performing Arts där han tränade mestadels västerländska danstekniker med tonvikt på samtida dansövningar. Deras utbildning innefattade också en utbytestermin vid The Academy of Dramatic Arts i Zagreb, Kroatien.
Andreas har arbetat i olika konstellationer med koreografer, bildkonstnärer och institutioner som: Frédéric Gies, Jules Fischer, Weld Company, Zheng Bo, Ágnes Grélinger, Tårnby Park Studio, Paolo Gile, Nordlys, Stina Ehn, Antonia Harke & Denise Lim.
Andreas Merk was born in Germany, studied dance and theatre in Frankfurt (Hochschule für Musik und Darstellende Kunst) Brussels (P.A.R.T.S.) and Switzerland (Scuola Teatro Dimitri). He appeared in productions by various directors and choreographers on stage and screen; Tomer Heymann, Idit Herman, Nicolas Steman, Falk Richter, Tania Carvalho, Inbal Pinto&Avshalom Pollak Dance Company, MataNicola, Noa Shadur, Marlene Monteiro Freitas, Richard Siegel amongst others.
Andrew Tay, 1977, Toronto Kanada. Andrew Tay är koreograf, performance curator, dansare och DJ. Hans arbete strävar efter att problematisera dominerande uppfattningar om makt utifrån hans erfarenheter som queer filippinsk kanadensare. Hans verk Make Banana Cry (skapat tillsammans med Stephen Thompson) ifrågasätter uppfattningar om "asiatiskhet" i västerländsk kultur och har presenterats på Festival TransAmériques (Montreal), Kampnagel (Hamburg), Fierce Festival (Storbritannien) och fortsätter att turnera internationellt. Hans andra verk Fame Prayer / EATING (skapat med Katarzyna Szugajew och François Lalumière), The Magic of Assembly (skapat med Whacking-artisten Ashley Colours Perez) och Odd-Sensual har fått många utmärkelser, inklusive Risk and Innovation Award (Summerworks Toronto) och 5 nomineringar till Dora Mavor-priset.
Andrew är känd för att se outnyttjad potential inom historiska dansinstitutioner genom sitt arbete som första konstnärliga kurator för Centre de Creation O Vertigo (CCOV) i Montreal och sin nuvarande roll som konstnärlig ledare för Toronto Dance Theatre (TDT), ett av Kanadas äldsta kompanier inom modern dans. År 2022 utsågs Andrew till "50 under 50 shaping tomorrow" av Concordia University. Han tänker aktivt på gemenskap, respektlöshet och motstånd i både sina föreställningar och inom sin curatoriella praktik.
Andros Zins-Browne, född 1981 i New York, arbetar i skärningspunkten mellan performance och dans. I sina verk utvidgar han koreografiska begrepp till möten med dansare, icke-dansare, sångare, objekt och texter. Sedan 2016 har hans performance Already Unmade, där han avlyssnar tidigare verk och ”avskapar” dem, visats på Institute of Contemporary Arts i London, Whitney Museum of American Art i New York, Rockbund Art Museum i Shanghai och Lafayette Anticipations, Fondation Galeries Lafayette i Paris. Under 2019 presenterades Atlas Unlimited, en serie utställningar i samarbete med konstnären Karthik Pandian, på PERFORMA19-biennalen i New York och som en serie musikvideor som för närvarande visas på Criterion Channel. Under 2020/21 har hans verk beställts för onlineprojekt av Danspace Project, Aspen Art Museum och Triple Canopy.
År 2022 hade Zins-Browne premiär för color a body who flees, en ljudinstallation och performance-serie i samarbete på Hammer Museum i Los Angeles. Bland olika “performance-remixer” han gjort märks The Tony Cokes Remixes, 10th Berlin Biennale (2018), Dia Art Foundation (2023); See-Saw, MoMA, New York (2019) och Asymmetry 222, Getty Museum, Los Angeles av Simone Forti; samt Jérôme Bel, 1995 (2020) KADIST, Paris, i samarbete med e-flux (2020). I samarbete med Ley, Kris Lee och en mängd medkonspiratörer hade Zins-Browne premiär på duel c (River-To-River Festival, 2023), en performance som besteg Outlook Hill på Governors' Island, i en koreografi som rör sig mot en sammanblandning av omsorg och våld. Zins-Browne har tilldelats utmärkelser från Goethe-Institut, Graham Foundation for Advanced Studies in the Fine Arts, Ministry of Culture of the Flemish Community och New York State Council on the Arts.ns.
Angela X is a lighting designer.
Anika Edström Kawaji & Robin Haghi är dansare och koreografer från Stockholm. De har varit verksamma som danskonstnärer sedan deras studier på P.A.R.T.S. (Bryssel, 2013 - 2016). De har tillsammans arbetat som dansare i kompaniet Rosas/Anne Teresa de Keersmaeker (BE) mellan 2016 - 2021 bl.a. Rosas Danst Rosas, Rain, Drumming, Achterland, Bartók/Beethoven/Schönberg, The Dark Red Research Project, A Love Supreme, Zeitigung, The Six Brandenburg Concertos och dans-installationerna: Work/Travail/Arbeid (Tate Modern, London) Brancusi (Bozar, Bryssel) and Dark Red (Kolumba, Köln). De har individuellt samarbetat med bl.a. Louis Nam Le Van Ho (FR), Fieldworks - Heine Avdal & Yukiko Shinozaki (NO/JP), Robin Jonsson (SE), Wee/Francesco Scavetta (NO/IT) och Tilman O’Donnell (DE/US). De är även medgrundare av den Bryssel-baserade plattformen YOUNGSTERS, som arrangerar och skapar utrymmen för möten mellan konstnärer och ungdomar i Bryssel.
Anika Edström Kawaji och Robin Haghi är dansare och koreografer från Stockholm. De har varit verksamma som danskonstnärer sedan deras studier på P.A.R.T.S. (Bryssel, 2013 - 2016). De har tillsammans arbetat som dansare i kompaniet Rosas/Anne Teresa de Keersmaeker (BE) mellan 2016 - 2021 bl.a. Rosas Danst Rosas, Rain, Drumming, Achterland, Bartók/Beethoven/Schönberg, The Dark Red Research Project, A Love Supreme, Zeitigung, The Six Brandenburg Concertos och dans-installationerna: Work/Travail/Arbeid (Tate Modern, London) Brancusi (Bozar, Bryssel) and Dark Red (Kolumba, Köln). De har individuellt samarbetat med bl.a. Louis Nam Le Van Ho (FR), Fieldworks - Heine Avdal & Yukiko Shinozaki (NO/JP), Robin Jonsson (SE), Wee/Francesco Scavetta (NO/IT) och Tilman O’Donnell (DE/US). De är även medgrundare av den Bryssel-baserade plattformen YOUNGSTERS, som arrangerar och skapar utrymmen för möten mellan konstnärer och ungdomar i Bryssel.
Ann-Sofie Lundin, ursprungligen från Gävle, är aktuell som låtskrivare, producent och artist under namnet Min Stora Sorg. Akten har redan mycket omtalade konserter bakom sig och släppte sin debut-EP på bolaget Bengtsson&Wirfält i september 2012. EPn fick fina recensioner. Uppföljaren, albumet ”Mvh Anso, M$$” som släpptes i februari 2014 tog den svenska musikpressen med storm. Med sitt tredje album ”BITCH LOVER CHILD MOTHER SINNER SAINT” har Min Stora Sorg skapat en unik och egen plats i Sveriges musikliv. Förutom att skriva musik till Min Stora Sorg är Ann-Sofie kompositör på uppdragsbasis, aktuell med nyskriven musik för teater. Vid sidan om detta arbetar hon som skådespelerska. Hon samarbetar även med andra musikskapare som låtskrivare, live-musiker och sångerska.
Anna Efraimsson är teaterchef för MDT Moderna Dansteatern. Hon har skiftat mellan roller som curator, producent, handläggare, lärare och dramaturgi. Hon lektor i koreografi med inriktning på curatoriella praktiker, och var prefekt vid Institutionen för dans på DOCH/Stockholms konstnärliga högskola. Sedan 2014 driver hon också den experimentella verksamheten The Blob.
Efraimsson är utbildad på Kulturvetarlinjen vid Stockhoms universitet, Études théatrâles vid Sorbonne i Paris och på Icpp, Institute for Curatorial Practice in Performance vid Wesleyan University i USA. Hon har tidigare arbetat vid The Kitchen, Kulturhuset, Konstnärsnämndens internationella dansprogram, Mossutställningar, Perfect Performance med flera. Hon har även startat det feministiska nätverket W.I.S.P. med Sandra Medina, Tove Sahlin och Johanna Skobe.
Anna Fitoussi is working within dance and performance. She holds a BA in dance, Context and Choreography (HZT) from UdK Berlin.
In her practice, she researches voice and movement as material, and the ways they can alter bodies, states and time of performers and observers. Her work revolves around human mythologies, geo and sociopolitical histories, folklore and migration. Anna's fascination with voice on stage led to her research choir practices, western and eastern harmonies, immersive sounds compositions, arrangements and circular songs.
Anna worked with artists Myriam Van Imschoot, Colin Self, Alma Söderberg, Deborah Hay, Jefta Van Dinther, Halla Ólafsdóttir, Hooman Sharifi and Renan Martines among others.
Anna Grip har under drygt 40 års tid undervisat inom institutioner, utbildningar samt inom det utominstitutionella dansområdet. Förutom frilansuppdrag arbetar Anna Grip sedan 2014 med organisationen ccap under ledning av Cristina Caprioli. Tillsammans med ccap driver också Anna Grip den publika platsen Hallen i Farsta, Stockholm.
Anna Pehrsson is based in Stockholm, Sweden. She has been a member of Alias Compagnie, Stockholm City Theatre and Cullberg Ballet, and danced in works by Birgitta Egerbladh, Edouard Lock, Jefta van Dinther, Benoît Lachambre, Deborah Hay, Eszter Salamon, Cristian Duarte, Stina Nyberg, Alexandra Waierstall and Rachel Tess among others. She received her MFA in Choreography at DOCH in Stockholm at 2013 and her last piece Cut In/ Fold Out, made in collaboration with artistic advisor Siegmar Zacharias and light designer Thomas Zamolo, premiered in 2016. She is an artistic advisor for MARC (Milvus Artistic Research Center) in Kivik (Skåne) and in 2015 examinator for the MA in Didactics at DOCH, and since 2017 teaches at the Bronnbacher Stipendium in Mannheim, Germany.
Anna Vnuk is a choreographer, dancer, director and playwright working with stage, film and TV productions. She often works with music and comedy, moving freely between Eurovision Song Contest, Dansens Hus and the Royal Dramatic Theatre (Dramaten).
ANNA ÖBERG (S) is a contemporary dancer and choreographer who uses her background in Swedish folk dance as the starting point for both her artistic and research work. Her deep knowledge of tradition in combination with her innovative approach has drawn a lot of attention to her choreographic work, which is characterized by the creation of multilayered performances with a strong physical approach, often using the interaction between music and movement as a central core.
Commissioned works in recent years include e.g Dalateatern, Stadsteatern, Scenkonst Sörmland, Riksteatern, Dancenet Sweden. Her stage works have been presented at e.g. Dansens Hus, MDT, Norrlandsoperan, Moderna museet, Dansstationen in Sweden, Dansehallerne in Denmark, Riksscenen Norway and Brut Imagetanz Vienna. During 2019 she created SOLITUDE as Dancenet Sweden's new co-production.
Anna has recurring commissions as a dramaturg, moderator, and pedagogue in Sweden and abroad. During the years, she has also initiated and curated platforms for stage art, pedagogical issues and research, latest FLOCK, a new festival for scenic art in Falun, Sweden, in collaboration with Dalateatern and Folkmusikens Hus.
Anne Juren (f. 1978, Grenoble) är en koreograf, dansare och Feldenkraispraktiker. Hon bor och arbetar i Wien. Under 2003 var hon med och grundade Wiener Tanz- und Kunstbewegung. Juren’s koreografiska och konstnärliga verk visas över hela världen på teatrar, festivaler, museum och andra mötesplatser för konst. Sedan 2013 har Anne Juren arbetat som Feldenkraispraktiker. Mellan 2014 och 2018 var hon medlem i den konstnärliga kommittén vid masterprogrammet i Koreografi på DOCH i Stockholm. Just nu arbetar hon med sin doktorsavhandling vid Stockholms Konstnärliga Högskola handledd av André Lepecki och Sandra Noeth.
Anne Naukkarinen (f.1987) är en Helsingforsbaserad koreograf, dansare och bildkonstnär. Hon använder metoder från dans och somatiska praktiker samt skrivande för att utforska intima och komplexa mänskliga upplevelser i relation till föränderliga situationer. Hennes arbete befinner sig i skärningspunkten mellan samtida dans, bildkonst och det utvidgade koreografiska fältet. Hennes senaste verk har presenterats på Moving in November, Mad House Helsinki, Contemporary Art Space Kutomo, Kunsthalle Helsinki, Titanik Gallery, SIC Gallery. Naukkarinen är också curator på Mad House Helsinki, en plats för performancekonst.
Annika Hyvärinen är utbildad vid Balettakademien och Danshögskolan i Stockholm. Hon har sedan 2000 arbetat som frilansande dansare inom den samtida dansen med ett stort antal koreografer nationellt och internationellt. Bland de koreografer Annika arbetat med kan nämnas Cristina Caprioli, Tero Saarinen, Örjan Andersson, Carl Knif, Anna Källblad och Helena Byström samt Helena Franzén. Annika arbetar även som repetitör på Tero Saarinen Company samt undervisar Tero Saarinens teknik.
Antonia Harke är en Oslo-baserad artist som huvudsakligen arbetar inom dans och koreografi.
Hennes dans läcker och dröjer sig kvar. Den artikulerar försiktigt ett intresse för det vokala, det sensoriska och det köttiga. Det expanderar i samarbete. Hon använder skrivandet som en motor för att konversera med och lyssna på de många dolda danser och fiktioner som lever inom.
Antonia har en kandidatexamen i dans och koreografi från den danska National School of Performing Arts i Köpenhamn (2019). Hon fick DanceWEB-stipendiet vid ImPulsTanz Wien 2021.
Hon är för närvarande masterstudent i dans vid KHiO (2023-2025).
Antonia Rohwetter studied Philosophy and Culture and is currently graduating at the Institute for Applied Theatre Studies in Gießen. She holds a teaching position for queer-feminist theories at University Witten/Herdecke. In her theoretical and curatorial work she tries to pursue and enable caring and affective scenes of knowledge production thinking through queer feminist epistemologies.
Ar Utke Ács is working as an artist within contemporary dance and an expanded understanding of choreography. They work with the poetics and politics of the body in the seams of performance, dramaturgy, text, installation, the social and the imaginary. Ar Utke Ács working with discourse in proximity with their artistic production, in particular, they are busy with counter- hegemonic strategies from queer and crip writing and lived experience. Collaborative and collective processes builds the core of their body of work and Ar Utke Ács often works across different fields and mediums of art and research. Throughout the past years, they have created a series of works focusing on affect landscapes and subversive poetics of positioning oneself non-verbally, including their first major performance production echoes. They are currently working on Thrash Mob, a commission for ESC Youth Company, which deals with social choreographies and alternative Dance History. Furthermore they are currently working on the first piece of their unapparent trilogy which will premiere in 2025 co-produced by MDT (SE) and Dansehallerne (DK). Ar Utke Ács is a part of the queer art club collective fake daughter, which has organized queer art gatherings since 2019, as well as the studio cooperatives Dance Cooperative in Copenhagen and höjden studios in Stockholm.
Katja Seitajoki är koreograf/regissör och scenkonstnär som arbetar med scenkonst som verktyg för att skapa normutmanande projekt. Från 2006 till 2015 var hon en av de konstnärliga ledarna i Arena Baubo, som arbetar tvärkonstnärligt med anti-hierarkiska strukturer. Arena Baubo har genom åren har använt sig av format som föreställningar, samtal och seminarium för att skapa nya impulser, idéer och möten. Tidigare projekt är bl.a. ”Leadingfollowing: the spectator’s dance”.
Ariel Efraim Ashbel är en performancemakare. Han tog examen från the School of Visual Theatre i Jerusalem (2006) och har en BA i filososofi från Tel Aviv University (2011). Hans verk är interdisciplinära kompositioner i gränslandet mellan teater, dans, musik och installation som väver samman ett brett spektrum av historiska, politiska, teoretiska och popokulturella referenser. Han arbetar även som performer, dramaturg och ljusdesigner i samarbete med vänner så som bildkonsntären Alona Rodeh, koreografer Ligia Lewis och Constanza Macras, performancekollektiv Showcase Beat Le Mot och Apparatus, kompositör Wojtek Blecharz och många fler. Ashbel lever och arbetar i Berlin där han samarbetar med HAU Hebbel am Ufer och andra institutioner och festivaler runtom i Tyskland och världen.
Aurelia Dey är en multikonstnär som musicerar afrobeats, reggae, dancehall och nordisk & ghanansk traditionsmusik, skådespelar och koreograferar. Aurelia skapar en medvetenhet kring mångfald och inkludering och undersöker det intersektionella i konstformer, bl.a med sitt Ghananska arv som utgångspunkt. Hon leder och genomför genreöverskridande projekt i berättande tradition med skådespel, musik, dans och angelägna budskap.
När hon inte gör musik eller projektleder skriver hon bl.a. pjäsmanus, koreograferar och skådespelar. Hon har varit på turné i Ghana, Zimbabwe och Sydafrika och vunnit priser som "Bästa kvinnliga artist" och "Bästa scenartist" på Scandinavian Afrobeats Music Awards. Aurelia hörs i bland annat i bandet Sallyswag och har debuterat som dramatiker på Angereds Teater i pjäsen VOICE som hon även skådespelar i. Hon har skådespelat i pjäser som ”Woza Albert!” på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby December 2019, monologen “random” av debbie tucker greene på Kulturhuset Stadsteatern Husby/Kilen 2022 och koreograferat “Den omättliga vägen” på Dramaten 2022. Aurelia driver danskursen The Dancehall College i Göteborg för vuxna kvinnor och icke-binära.
AYMERIC HAINAUX is a visual artist, musician and composer. Particularly known for his very personal human beatbox style and his 6 years hitchhiking tour. For his intense corporeal performances he uses a kind of beatboxing style, but ends up with sound signatures that relate much more to abstract electronic music, drone, glitch and noise than to hip hop. Besides his own body, breath and voice, the only extras he uses are a microphone, some harmonicas, accordion, bells and echo pedal. No loop, live action only! His music comes literally from within – voice, breath, muscle tension, movements, heartbeats and sudden outbursts of sound are celebrating the living and the immediacy of the present moment. Hainaux has repeatedly been awarded in the French Beatbox Championship. He has played in different places; from squats to La Fondation Cartier, Palais de Tokyo, Empty Bottle Chicago, Phono Festival Odense, Biennial of Thessaloniki, MUDAM Luxembourg, Villa Arson Nice.
Daniela Bershan, även känd som Baba Electonica är en kärleksarbetare som använder sig av visuell konst, performance, musikskapande och social organisering runt ämnen såsom kollektivt studerande, omsorgs-skapande och praktiserande av (icke-sexuell) intimitet. I hennes arbete konceptualiserar hon inte bara de egenskaper hennes material besitter, men med och genom dem pekar hon ut de färdigheter och föremål dessa kan bli lästa utav: DJ:en, remixern, utforskaren och kärleksarbetaren dissikerar koreografier och scores för att göra det handgripligt hur de opererar; samt möjliggöra för att organisera relationer på alternativa sätt. De är hängivna att experimentera och låta cirkulera med verktyg som har en ”queerande” egenskap. För Daniela är skapandet av föremål, situationer, materiella processer, affektiva möten, ett aktivt studerande, lyssnande, föreställningar, ritualer, att remixa och koreografi alla verktyg för meningsskapande processer och utgör utrymmen med potentia(l) för ero-estetiska praktiker och icke monotont tänkande. #DJsarelisterners
Bershan var med och grundade och ledde FATFORM (NL) och samorganiserar ELSEWHERE & OTHERWISE vid Performing Arts Forum (FR). Hennes arbeten, projekt och performances har blivit presenterade vid t.ex. den 29e Biennalen i Sao Paulo (BR), De Appel Arts Centre (NL), Frankfurter Kunstverein (DE), Museum Katharinenhof (DE), MaerzMusik (DE), KunstenfestivaldesArts (BE), W139 (NL), Portikus (DE), NAS Gallery Sydney (AU), Capacete (BR), Smart Project Space (NL), Paradiso (NL), Künstlerhaus Graz (AT) and Triennale Luxembourg (LUX).
BamBam Frost är dansare och koreograf baserad i Stockholm. Hon tog sin kandidatexamen i samtida dans från Stockholms konstnärliga högskola våren 2013 och har i sitt arbete rört sig inom klubbscener, kommersiella arbeten, den samtida dansscenen och konstinstitutioner. 2018 debuterade hon med sitt första helaftonsverk SORRY.
SORRY, SO SORRY (2019), och YES (2020) tar alla avstamp i BamBams intresse för sociala danser och populärkulturella fenomen i relation till tiden och sammanhangen de uppstår ur. I hennes arbete insisterar hon på lust, njutning och fiktion som kompass för att fantisera fram och forma koreografiska förslag. immortal summit (2020) och Koreografisk konversation (2021) skapades tillsammans med Lydia Östberg Diakité och hade båda premiär under 2021.
bas bleau is a Stockholm-based producer, composer and DJ. In 2021 she released the debut EP ”SOMA” via London imprint Cherche Encore, along with experimental mixes for Threads Radio, RTM and TUKIO among others. bas bleau’s music is characterised by liquid rhythms and wet melodies, fluidly moving between dark wobbly bass, dynamic percussion and shiny textures, in sharp and playful tension.
BamBam Frost is a dancer and choreographer based in Stockholm, Sweden. She graduated from Stockholm University of the Arts, with a bachelor of contemporary dance in 2013. In her work she has moved between the club scene, commercial work, the contemporary dancefield and art institutions. In 2018 she debuted with her piece SORRY.
SORRY (2018), SO SORRY (2019), and YES (2020) all take off from her interest in social dances and pop culture phenomena in relation to the times and contexts they arose from. In her work she insists on pleasure and fiction as a compass to imagine and shape choreographic proposals. “immortal summit” and “choreographic conversation” were created together with Lydia Östberg Diakité and both premiered in 2021.
Benjamin Pohlig är koreograf, dansare och researcher, ursprungligen från Berlin med utbildning i England och Belgien. I sitt arbete undersöker han teatern som en agora, en plats där sociala och politiska beteenden inte bara praktiseras utan också erfars fysiskt. Detta koncept framträder i alla hans arbeten, såsom det deltagarbaserade solot dance yourself clean (2013) och i samarbeten som 5 seasons (2016) och A Farewell to Flesh (2017). Som dansare har han arbetat med Martin Nachbar, Isabelle Schad, Grayson Millwood och Zoë Knights, såväl som internationellt med Pierre Droulers och Renan Martins. För tillfället är han ensembledansare för Cullberg i Stockholm. Som researcher ägnar han sig åt konceptet social koreografi och undersöker hur en kan tala om global uppvärmning genom dans.
Benjamin Vandewalle studerade vid The Royal Ballet School i Antwerpen och vid P.A.R.T.S. i Bryssel där han tog examen i 2006. Sedan tidigt har den centrala tematiken i hans konstnärliga arbete varit perception. Han skapar rörelse – inte enbart i utövarens kropp utan även i betraktarens. Hans arbete handlar om att dela nya erfarenheter och perspektiv med en stor publik.
För föreställningarna Birdwatching (2009) och One/Zero (2011), arbetade han nära bildkonstnären och scenografen Erki De Vries. I 2012 tog han klivet från scenens traditionella black box och ut i det offentliga rummet. Hans mobila föreställning Birdwatching 4×4 blev en festivalfavorit bland publiken och kritiker, och turnerade under flera säsonger. För tillfället turnerar Benjamin med den intima installationen Inter-View (2013) samt med ljudkoreografin Hear (2016). Med båda verken arbetar han med lokala deltagare. Benjamin arbetar även med flera nya installationer och föreställningar för det offentliga rummet. Benjamin Vandewalle är intresserad av dansutbildning och engagerar sig som lärare för barn, amatörer, studenter och professionella. Han var verksam som gästlärare vid KASK och MUDA samt skapade en gästkoreografi för Passerelle (Kortrijk, BE). Han har samarbetat med dansskolan Nyakaza i Sydafrika, lanserat projektet Comfusao i Moçambique samt följt med en grupp dansstudenter från P.A.R.T.S. till Senegal för ett utbytesprojekt där. Tillsammans med filosofen Jan Cnops och en grupp elever från Molenbeek (Bryssel) har han skapat dokumentärfilmerna (un)usual och Movements.
Benjamin Vandewalle har tilldelats ett konstnärsresidens på Kaaitheater (Bryssel, BE) från 2017 till 2021.
Bianca Traum är en autodidakt mångsidig artist som arbetar med dans, skådespeleri och koreografi. Genom sin egen skräddarsydda utbildning har hon i första hand samlat på sig kunskap och information under de år hon bott i NYC. Där utövade Traum olika former av streetdance och modern dans och var aktiv i olika klubbscener. I sitt arbete rör hon sig mellan streetdancens sammanhang, kommersiella sammanhang och den samtida dansscenen. Hon har varit med i ett tjugotal produktioner och föreställningar i Sverige och festivaler runt om i världen.
Hon växte upp i ett hushåll med musik och dans, och var redan tidigt utsatt för sociala danser. Hennes fascination och brinnande intresse för performativitet och folklore ligger till grund för ceremonin TR3I, hennes debut soloproduktion.
https://www.biancatraum.com/about
Björn Säfsten är koreograf baserad i Stockholm. I sin praktik är han intresserad av att undersöka symbol och representations transformation med gest, röst och allt mer även text och sång som medier. Utifrån sitt intresse skapar han praktiker som under längre undersökningar genererar material och scores, ofta med misslyckande, humor och ett utmejslande av rörelsens detaljer i fokus. Han har skapat över 15 originalverk samt utvecklat en rad plattformar och festivaler. Ett välutvecklat arbete kring praktiker för workshops för amatörer är ständigt närvarande, både i Sverige och internationellt. Läs mer på www.bjorn-safsten.com
Bojana Cvejić is Associate Professor of Dance at KHIO National Academy of Arts in Oslo and Professor of Philosophy of Art at FMK, University Singidunum, Belgrade. She has widely published in philosophy and dance and performance theory and has been the director, performer or dramaturg in a number of performances since 1996. Her most recent books are: Choreographing Problems: Expressive Concepts in Contemporary European Dance and Performance (Palgrave, 2015), A Choreographer’s Score: Drumming and Rain (with Anne Teresa De Keersmaeker, Mercator, 2013) and Public Sphere by Performance (with Ana Vujanović, Bbooks, 2012).
Den svenska duon Byström Källblad skapar verk för scenen, galleriet och det offentliga rummet. Konstnären Helena Byström och koreografen Anna Källblad delar en önskan att berätta historier från och baserade på samarbete och utbyte med specifika platser och dess människor. Genom koreografi och kroppar i rörelse skapar de verk som spänner över dans och konst. Orädd med både allvar och humor utvecklar Byström Källblad koncept som inspireras av utmaningar i dagens samhälle och försöker uttrycka dess komplexitet.
Byström är en bildkonstnär från norr som främst arbetar med film och skulptur, Källblad är en koreograf från söder som återvänt till Sverige efter tio år delad mellan London, New York, Los Angeles och Chicago. Byström och Källblad arbetar lokalt, nationellt och internationellt och har visat verk på platser som en idrottsarena, ett kärnkraftverk, Shibuya Crossing Tokyo, Sakakini Art Centre Ramallah, Stockholms stadshus, Uppsala domkyrka, Kulturhuset, Dansens hus, Kungliga Dramatiska Teatern och Moderna Museet i Stockholm. 2024 hade de premiär på Calling we are here och januari 2025 A third possibility och sedan premiären på Dansens Hus Stockholm har de turnerat med föreställningen City Horses över hela Europa som utvalda artister och del av Big Pulse Dance Alliance samt i Australien och Mexiko. Deras arbete har fått stor uppmärksamhet i media och refereras till i akademiska artiklar.
Byström Källblad stöds av Statens Kulturråd, Region Västmanland, Region Stockholm och Konstnärsnämnden.
Cajsa Godée (hon/den) är en dansare och koreograf som arbetar mellan Stockholm och Berlin. Hon arbetar med teman kring queer sexualitet med en utgångspunkt i humor och erotik och ofta i ett intimt format där det finns rum för spontana möten mellan publik och performer. Cajsa har arbetat som frilansande konstnär i 15 år, både som koreograf och som dansare i andra koreografers verk. Hon är medlem i dans och performance-gruppen JUCK som under 10 år arbetat i det fria fältet med att skapa dansföreställningar och hålla i workshops. 2019 tog hon examen från Universität der Künste i Berlin där hon studerade en bachelor i "Dance, Context & Choreography". Cajsa är aktuell med nya verket Lez Dance - Dyke Camp som har premiär i april 2024 och som skapats tillsammans med arbetspartnern Shirley Harthey Ubilla.
Camilla Vatne Barratt-Due är tonsättare, musiker och instrumentbyggare.
Hon utvecklar soniska fält, performativa installationer och förändrade mekaniska system som ofta innehåller elektronik och livekodad syntes som sammanfogas med material från hennes omfattande dragspelssamling. Hennes verk har presenterats på museer och teatrar samt på ljudkonst-, dans- och musikfestivaler i Tyskland, Danmark, Spanien, Sverige, Storbritannien och Norge.
Hon har en BA i klassiskt dragspel från Det Kongelige Danske Musikkonservatorium, en MA i ljudstudier från Universität der Künste i Berlin och är för närvarande doktorand i konstnärlig forskning vid Norges musikkhøgskole i Oslo.
Cara Tolmie (born Glasgow, based in Stockholm) spends much of her time oscillating between contexts as an artist, musician, performer, DJ, pedagogue and researcher. Her works have been performed and exhibited widely at art galleries, music festivals, biennials, conferences and in the public space – both as solo presentations and collaborative projects.
Her practice at large centres itself upon the voice, the body, and the complex ties between the two. All at once subjective as well as socially determined, she explores voice and body as two co-dependent entities able to confirm as well as contradict one another. Within this she often explores performative techniques that disorient the listening relationship between the singer and her audience through live uses of the defamiliarised, uncanny and sampled singing voice. Cara Tolmie is currently a PhD candidate in Critical Sonic Practice at Konstfack, Stockholm.
As a dancer and choreographer, Cecilia Lisa Eliceche (1986, Argentina) is fascinated by the endless potential of the body and movement. She conceives dance as a site to experiment and rethink notions such as ‘democracy’, ‘community’ and ‘the political’. With a cannibalistic and erotic approach, she creates rigorous compositions in tight relation to the history, codes, and traditional heritage of the dance medium.
Eliceche: “I self-identify as a feminist, queer, postcolonial subject, drawing inspiration from seemingly disparate sources, such as Steve Paxton, the cumbia of Pablo Lescano, Trisha Brown, Merce Cunningham, tango, George Balanchine, South American folklore, Anna Teresa de Keersmaeker, tropical music, nature, my fantasies of Lygia Clark and the Tropicalia movement, Native American craft, romantic ballets, social dances, Basque witches…” Her choreographies can be read as personal, bastardized, ‘creole’ mixes of all these sources.
Eliceche studied ballet and contemporary dance at the Bahia Blanca conservatory and attended the University School of Agriculture and Farming at the Universidad Nacional del Sur in Argentina. In 2004 she moved to Madrid to study ballet with Victor Ullate. Two years later she enrolled at P.A.R.T.S. in Brussels. This also gave her the opportunity to spend time at Movement Research in New York as an exchange student and to collaborate on DD Dorvillier’s “CPAU Get ready!”
In 2011 she created “Cow’s Theory”, a dance production for three female performers following one principle, that of always maintaining contact with each other. It won second prize in the Prix Jardin d’Europe ‘because of its intense physical exploration of structural dynamics and social relationships’. “Cow’s Theory” was followed in 2014 by the quartet Unison which takes the classic dance format of ‘unison’ as a starting point to re-think ‘togetherness’ and ‘the political’ from a personal, feminist perspective. Recent festival commissions include “Candle Solo with 2 Pianos” (2013) and “The Non-Massage Bastardised Cumbia Performance” (2014).
As an alternative to the standard ‘creation’ process Eliceche has developed the ongoing series of Dance Concerts, which take the form of two-week residencies with a culminating presentation. In these performance events, she explores choreographic, political, social and process-based themes in an evolving dynamic format. The Non-Massage Dance and Touching Sessions are another expression of her commitment to challenging typical modes of production, in search for new forms and collaborative constellations. One of the forms this takes is “TNMD a performative treatment”, developed in partnership with Manon Santkin.
In addition to her work as choreographer, Eliceche is a freelance dancer and an assistant to ballet master Janet Panetta. She danced in work by (among others) Eleanor Bauer, Heather Kravas, Claire Croizé, Etienne Guilloteau and DD Dorvillier. Currently, she is attending the Master of Choreography at the Amsterdam Hogeschool voor de Kunsten. She is an active member of State of the Arts and practices political activism in her daily life as an member of civil society.
Communicator
Célia Lutangu is a Swiss curator and promotor with values. Currently based in Brussels, she co-organises two event projects: Leaving Dakota and Bledarte. With the first, together with Seelik Mutti, they encourage artistic exchange between local artists and art collectives based outside of Belgium that they invite through exhibitions, parties, talks, projection or workshops. Bledarte is a non-mixed collective of racialised women based in Brussels. Célia and her sisters aim to offer space for thinker, artists and clubbers descendant of immigrants. They are also active against police brutalities and any opressions non-white youth can face in Belgium. In June 2018 and then in September 2019 they organised a two-day festival that proved to be a great success. Célia is also know under the dj name of Wutangu, when she’s spinning tracks as a dj around Europe or for the artist Jardin.
Celine Orman driver projektet Bevara Rörelse på Skånes Dansteater. Hon har en master i ABM (arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap respektive museologi), och har tidigare studerat litteratur, foto och film. Celine har en bakgrund som dansare och har under de senaste 15 åren engagerat sig i somatiska praktiker, och leder kurser i rörelsepraktiken Authentic Movement. Drivande i hennes arbete är att hitta broar mellan den tysta kroppsupplevelsen och det kognitiva verbala språket och hur de tillsammans kan bidra till utveckling både hos individen och kollektivet. Med ett lyssnande förhållningssätt arbetar hon med att bevara dansupplevelsen i ett unikt och levande arkivformat för att främja danskonstens relevans, forskning och arv.
Charlie Laban Trier är en dansskapare och performer (f. 1987, Köpenhamn/Danmark), främst baserad i Amsterdam. 2018 tog han en kandidatexamen i koreografi från SNDO. Han har bakgrund i stilar såsom house och vogue och grundar ännu sin verksamhet i båda, när det kommer till rörelsepraktik och deltagande, i synnerhet sett till hans medverkan i den Europeiska ballroomscenen. Verksam i diverse queerscener definierar han sig som transperson, vilket även har influerat hans syn på och närmande av sitt arbete. I fokus för detta står bland annat studerande av hur en förkroppsligar och lär från metoder i redan existerande performancepraktiker, som kan vända ut-och-in på blicken och som syftar till att f förhöja rum för kroppar som korrumperats av diverse förtryckande strukturer.
De senaste åren har Charlie arbetat med en mängd konstnärer, bland andra Paul Maheke (London), Michele Rizzo (Amsterdam), Noha Ramadan (Amsterdam), Keren Levi (Amsterdam) och Phoebe Osborne (New York/Amsterdam). Sedan 2015 arbetar han med den italienska koreografen Cristina Kristal Rizzo och för tillfället arbetar de på ett gemensamt verk med premiär 2020.
CHARLOTTA RUTH (S/A) 1977, Ruth’s work has e.g. been presented at Tanzquartier & Brut Vienna, MDT & Dansens Hus Stockholm and international touring to Denmark, Estonia, Russia, Norway, France. As an artistic researcher she has worked at Academy of Fine Arts Vienna, Uniarts, Stockholm and is part of a project developed by University of Applied Arts Vienna at the Venice Artistic Research Pavilion in 2019. Coming from the field of choreography, Ruth approaches ideas with a genre independent but site and context-specific approach ranging between stage, gallery, public space, institutional in-between spaces and online. A continuous source for inspiration and resonance of thought comes from working as a performer and collaborator with other artists e.g. Ingrid Cogne, Carola Dertnig, Alexander Gottfarb, Dominik Grünbühel, Anne Juren, Toxic Dreams/Yosi Wanunu, Petter Jacobsson & Thomas Caley. Ruth is educated at the Royal Swedish Ballet school and holds an MFA in choreography with performance art specialization from Uniarts Stockholm. She also studied computational thinking & basic programming, e-poetry, digital movie making, media activism, writing of Live Action Role Play and is since 2017 a PhD student in artistic research at the University of Applied Arts, Vienna.
Chloe Chignell is an artist working across text, choreography and publishing. Chloe takes the body as the central problem, question and location of her research. She invests in writing as a body building practice, examining the ways in which language makes us up. She graduated from the research cycle at P.A.R.T.S (BE, 2018) and went on to the post-master research program at A.pass (BE, 2020). She has a Bachelor in Dance from Victorian College of the Arts, (AU, 2013) and studied a writing and residency program at DOCH (SE, 2017). She received the DanceWEB scholarship in 2015.
Since 2019 Chloe co-runs rile* a bookshop and project space for publication and performance with Sven Dehens. Her most recent work Poems and Other Emergencies premiered at Batard Festival Brussels 2020 and has been presented at Saal Biennale (Tallinn, 2021), Moving Words Festival (NO, 2021), QL2 (AU, 2022) and soon at KAAP (Bruges, 2022) and Littérature etc. (Paris 2022). Chloe has been commissioned by the Keir Choreographic (AU, 2016) for the creation of Deep Shine touring to Japan for The Awaji Art Festival. She presented a short work forever in both directions for the Venice Biennale’s Biennale of Dance (2017).
Chloe is the founder and co-editor of This Container magazine, a publication focusing on choreographic writing, currently in its 8thedition. She has developed choreographic writing and reading formats hosted by Kottinspektionen (Stockholm), PraxisFestivalen (Oslo), PAF (France) Scene:Bluss (Norway). She teaches the Masters of Choreography Students at ISAC.
Chrisander Brun är aktiv som scenograf, ljusdesigner och fotograf. Hen har bott i Stockholm under lång tid och tok sin BA på Dramatiska Institutet 2010. Brun har gjort scenografi och ljus vid ett stort antal dans- och teaterföreställningar i hela Skandinavien, och flera arbeten har blivit presenterade på internationella scenkonstfestivalen i Europa. Brun har haft längre samarbeten med konstnärer som Halla Ólafsdóttir, Amanda Apetrea, Nadja Hjorton, Dorte Olesen, Ludvig Daae, mychoreography, Tatu Hämäläinen, TOYBOYS, TO-EN Butoh Company, Zero visibility corp, Örjan Andersson, Martin Forsberg, Björn Säfsten, Stina Nyberg +++++. Annars gör hen föreställningar på institutioner som Rogaland Teater, Kungeliga Dramaten, Riksteateret i Norge, Kulturhuset Stadsteatern, Skånes Dansteater, Helsingborg Stadsteater, Turteatern, Carte Blanche, CullbergBaletten ++++. För mer information, se www.chrisander.no och www.chrisanderphotographer.no
Ljusdesigner som sedan 2016 har verkat inom samtida konst- och dansmusik, scenkonst, teater och dans. Har många år jobbat med ljus på Norbergfestival och inom scenkonsten ljussatt på bland annat Mdt, Turteatern och Uppsala Stadsteater. Bosatt i Stockholm och studerade 2019-2022 Ljusdesign vid Stockholms Konstnärliga Högskola.
christoffer lloyd
Lloyd.lighting
0736867980
Chrysa Parkinson identifierar sig som dansare. Hon kommer från nordamerikanska och nordeuropeiska danssamhällen där hon har arbetat som artist i fyrtio år. Hennes konstnärliga inskriptioner inkluderar prosceniumscenen, queergemenskaper och somatiska praktiker - en kombination som manifesterar sig i en djup respekt för både poesi och camp, ett obehagligt förhållande till kategorier och en ständig glädje i att omdefiniera virtuositet genom experiment. Sedan 2011 har Chrysa arbetat som professor i dans vid Stockholms konstnärliga högskola (SKH), där hon under många år ledde masterutbildningen New Performative Practices och nu är ämnesansvarig för dans. Hennes forskning fokuserar på hur dansen placerar sig i utövarnas liv och hur utövarna i sin tur skapar, demonterar och återskapar världar.
Chrysa leder för närvarande (2025) forskningsprojektet Authorship Ownership and Control: dancers' roles and materials (AOC). AOC, som leds av SKH och finansieras av Vetenskapsrådet, kommer att slutföras 2027.
Following a passion for the empowering perreo that started in the 00s at her teenage parties in Galicia, Spanish MC and DJ Clara! blends revolt, sex and humor on reggaeton/rap mutant rhythms with a punk spirit and a feminist foundation. For this infectious and twisted take on the genre she joins forces with eclectic producers including Pearson Sound, Low Jack and Maoupa Mazzocchetti.
Her DJ sets consist of wide ranging, tempo hopping mixes, lead by her hispanic roots, a blind curiosity, fun and a deep love of dancing. Her iconic “Reggaetoneras” mixtapes compiled 100% female reggaeton MCs with rhythms from the ‘90s up to the modern day. Crammed with rude drums and hooks levered from major dance hits, and sandwiched with skits and personal edits.
Cristina Caprioli is a dancer and choreographer based in Stockholm. In the mid 1990s she founded the independent organisation ccap, wherein she produces performances, installations, films, objects, publications and other choreographies, and runs long-term interdisciplinary research projects. Caprioli’s choreography is characterized by precision, complexity and physical high-technology.
All of her productions challenge the field’s normative formats and exchange economies. During the years 2008 to 2013, Caprioli was a professor of choreographic composition at the School of Dance and Circus (DOCH) in Stockholm, and she has received a number of grants and awards. Fall 2021, Caprioli was awarded the royal medal Illis quorum meruere labores “for her extensive and significant
work as a dancer and choreographer as well as outstanding contributions in both the Swedish and the international dance field.”
In August 2022, her retrospective Once Over Time was performed at Tanz im August in Berlin.
Cuba (she/her) is a multidisciplinary dancer and singer based in Alicante. Beginning with an urban dance training, she specialised in Twerk and joined the Twerk Up collective. She became a teacher of this practice and subsequently collaborated with multiple artists such as Kid Keo, Kalash Krimiel, Jedet and others on video clips and during tours. Cuba also works as a stripper in Miami and is currently a dancer for the international tour of Karol G.
Eleanor Campbell
Eleanor Campbell (f. 1985) kommer ursprungligen från Australien. I sin ungdom drogs hon till balett och sport och började sin danskarriär med att arbeta för de australiensiska kompanierna The Queensland Ballet och Dance North. Eleanor reste till Europa när hon var 21 för att studera samtida dans. Efter ett år på SEAD, Salzburg, gick hon senare på det 4-åriga programmet på PARTS, Belgien.
Eleanor har arbetat med bland andra teaterregissörerna Mokhallad Rasem och Thomas Ryckewaert och koreograferna Peter Savel, Georgia Vardarou och Albert Quesada. 2015 blev Eleanor en del av Cullbergs ensemble där hon har medverkat i verk av Deborah Hay, Jefta Van Dinter, Eleanor Bauer, Ian Kahler, Alma Söderberg, Margrét Sara Guðjónsdóttir och Halla Ólafsdóttir. Under hennes tid i Cullberg har Eleanors fokus legat på improvisation inom ramen för en föreställning, gruppprocesser och hur somatiska praktiker smälter samman med och stödjer koreografiska former.
Mohamed Y. Shika
Mohamed Y. Shika (f. 1989), Mohamed Yousry Saleh, känd som Shika, är en egyptisk samtida dansare av nubiskt ursprung. Hans dansresa blandar influenser från nubiska folkdanser, kampsport, house och afrotraditionella och samtida dans som han studerat vid Senegals Ecole des Sables. Genom att tillskansa sig olika världar och identiteter skär Shikas konstnärlighet i fusionen av dessa olika erfarenheter.
Shikas konstnärliga intressen och praktiker sträcker sig även bortom scenen och omfattar även målning och fotografi, influerade av dynamismen i hans danspraktik. År 2017 tilldelades Shika Pina Bausch-stipendiet för sitt arbete tillsammans med Nora Chipaumire, de har sedan dess fortsatt utveckla sitt samarbete. Shika har dansat med Cullberg sedan 2018.
Shika's invitation to the Within Practice festival ignited his interest in exploring, through the lens of his own experience, how dancers' roles within companies like Cullberg shape and inform the utilization of the various tools and practices they have developed or been exposed to. Specifically, he's intrigued by the intersection of dance practices and long-term approaches.
Freddy Houndekindo
Freddy Houndekindo (f. 1991), är en tvärvetenskaplig konstnär verksam i skärningspunkten mellan musik, spoken word poesi, dans, film och performance. Hans intresse för dans startade i mötet med streetdance och senare studerade han samtida dans vid Conservatoire National superior de Musique et de Danse de Lyon (Frankrike) och tysk modern dans vid Folkwang Universität der Künste i Essen (Tyskland).
Som rörelseregissör och koreograf, har Freddys expertis och intresse för multimedia lett till arbeten inom en mängd olika sammanhang, såsom scenarbete, film och mode. Han gick med i Cullbergs ensemble hösten 2018. Freddy's senaste projekt ämnar ge perspektiv på dans-praktiker som en plats där teori och etik potentiellt kan aktualiseras och aktiveras.
Born in Singapore, Cynthia Koppe is a New York City based dancer and teacher. Her longest collaborations have been with Liz Santoro and Pierre Godard: Le Principe d’Incertitude, and Shen Wei Dance Arts. She has also appeared in work with Yve Laris Cohen, Heidi Howard and Liz Philips, Nicole Mannarino, Ryan McNamara, Sam Roeck, Adam Weinert, Christopher Williams, Ellis Wood, and Bill Young amongst others, and was a “reperformer” for Marina Abramovic’s 2010 MoMA Retrospective. Cynthia holds teaching certifications in both Yoga and Pilates and currently studies Craniosacral Therapy with Etienne Peirsman. She also holds a certification in Female Ejaculation and the G-Spot, has trained in Holistic Pelvic Care TM with Tami Lynn Kent, and studies sex education with Isa Coffey of WiseBodies. Cynthia is currently working on a new creation with John Jasperse.
Dance Art Critical Ecology that enhances deep listening, the philosophy of jojking and empowerment.
Dana Michel är en kanadensisk konstnär och liveartist av karibisk härkomst med familj från ön Saint Lucia, född i Ottawa och bosatt i Montréal sedan 2000. Michel utforskar nyansernas värld och redan med sina första verk väckte hon uppseende. Sedan dess har hon utvecklat sitt utforskande av tid och improvisation, hittat sin egen väg in i begrepp som identitet, sexualitet och arbete – med andra ord, letat efter sätt att utvidga sin relation till tillvaron. Vart och ett av Michels projekt blottar hennes sårbarhet och belyser hennes strävan att skapa ett vitalare rum för oss alla.
”MIKE” är hennes fjärde stora verk efter ”Yellow Towel”(2013),”Mercurial George” (2016) och ”Cutlass Spring” (2019). Under det senaste decenniet har hennes verk tilldelats flera viktiga utmärkelser. 2014 fick hon ImPulsTanz – Young Choreographers’ Award, 2017 belönades hon med Silverlejonet för innovation inom dans på Venedigbiennalen, 2019 mottog hon det internationella priset för livekonst från ANTI Festival i Kuopio, Finland och 2022 erhöll hon Jacqueline Lemieux Prize av Canada Council for the Arts för sitt betydande bidrag till dans i Kanada.
Daniel Åkerström Steen är en Stockholmsbaserad scenograf, kostymör, ljusdesigner och stylist. Han är utbildad vid Stockholms Dramatiska Högskola. Daniel har de senaste 15 åren arbetat för institutionsteatrar i Sverige och Norge. Han är sedan starten en del av det kreativa teamet bakom den svenska artisten Min Stora Sorg. Daniel kommer ursprungligen från Skellefteå, Västerbotten.
Darío Barreto Damas is a Canarian freelance dancer working in the field of dance and choreography. Darío is based in Sofia, Skopje, Stockholm and Tenerife. His education takes place at Teatro Victoria, Tenerife; Institut del Teatre, Barcelona and DOCH, Stockholm. Darío has worked with Cullberg as a guest dancer and ccap / c.off, (lead by Cristina Caprioli), Aleksandar Georgiev and Ofelia Jarl Ortega among others. Throughout his work, Darío focuses on the research of dance as a possible autonomous phenomena and on spaces of de-contextualisations. Darío is co-creator, with Aleksandar Georgiev and Zhana Pencheva, of the artistic team STEAM ROOM and the cultural project institution ICC (Imaginative Choreographic Center). Darío is member of NOMAD Dance Academy Network, Lokomotiva (Macedonia), Interimkultur (Sweden), Garage Collective (Bulgaria), PiedeBase (Canarias) and TenerifeLAV (Tenerife).
Dasha Plokhova – choreographer, dancer, teacher, and artist. Dasha studied contemporary dance composition at Vaganova Ballet Academy (MA’2013), cofounded dance cooperative Isadorino gore (isadorino-gore.com) with Sasha Portyannikova. They experiment with forms and formats of dance and educational projects. From time to time Dasha cooperates with contemporary art institutions: Garage contemporary art museum, V-A-C Foundation, and others. For the last 6 years, she leads the child contemporary dance group and adult classes in ZIL Culture Centre. Sometimes Dasha makes her dance pieces, supported by Russian contemporary dance environment.
Diederik Peeters is an officially certified visual artist that accidentally got lost in the stables of stage-art, and usually makes performances, but has also been caught writing texts, inventing installations or video’s and crafting other amalgams that appear hard to categorise. Because Peeters is a proud patient of a pathological preference for confusion, in his work impossible contradictions and absurd consistencies are stubbornly piled up.
Dijle Neva Yigitbas, även känd som Neva Deelay, är en mångsidig konstnär och musiker verksam inom scenkonst och film. Sedan 2007 har hon etablerat sig som en unik och innovativ kreatör inom audiovisuell konst och komposition.
Som grundare av independent-labeln Abow Production lyfter hon fram kreativa och normbrytande talanger inom mediabranschen.
Dijle är en hängiven meditatör och håller sina konstnärliga och spirituella praktiker tätt sammanflätade när hon genom sina verk vill bjuda in mottagaren till ett nyfiket inre utforskande. Hon kombinerar normkritiska frågeställningar med sin karaktäristiska och musikaliska expressionism och väver drömlika världar som utmanar gränserna mellan ljud och bild, fantasi och vardag, idealism och verklighet.
2019 debuterade Dijle med sitt egenproducerade audiovisuella projekt Galax-Ma - en konceptuell feministisk utopi som vill gå bortom gränserna för vad vi tror är möjligt (utgiven som film och vinyl) vilket markerade början på en ny era av att integrera musik, film och performance i sina verk. Sedan dess har hon bl.a. gett ut Queens Date Themselves - en hybrid av musikvideo, mockumentär och konstfilm i tre delar som med en ekofeministisk blick ämnar synliggöra kopplingen mellan förtryck av kvinnor och förtryck av jorden.
Nu är hon aktuell med DEVOTED i samarbete med Lisa Janbell och fortsätter ge liv åt nya, och uråldriga, världar där kvinnan har huvudrollen.https://www.abowproduction.com/about-9
Dominik Grünbühel (A) 1978, Grünbühels work was performed at Wiener Festwochen, Tanzquartier and WUK in Vienna as well as guest performances in Sweden, Estonia, Hungary, Croatia, Israel. Together with long term collaborator L. Baio Grünbühels work is defined by the ambition of developing and creating everything needed for their performances themselves. Specifically built canvases, ukuleles, miniature models, puppets together create a bricolage that presents itself in the most unpretentious manner. In 2017 their work “Ohne Nix” was chosen and performed in the context of Aerowaves Spring forward 2017. Dominik Grünbühel has been performing professionally as a freelancer dancer in productions ranging from dance to opera to performance art since 2000. He is also the bass player and MC of Nifty’s, a klezmer punk band that was awarded the Austrian World Music award (05) and Ö1 Künstler des Jahres (06). Dominik Grünbühel is originally educated at London Contemporary Dance School. In 2016 he completed a Magister in digital art from the University of Applied Arts, Vienna and is currently doing post-gradual studies in applied dramaturgy at the University of Music and Performing Arts in Vienna.
Dominique Pétrin is a visual artist living and working in Montreal, Canada. She has been working primarily with silkscreen printing for over 20 years. A former member of the petrochemical rock band Les Georges Leningrad from 2000-2007, she also collaborated with renowned artists such as Sophie Calle, Pil and Galia Kollectiv and choreographers Antonija Livingstone, Stephen Thompson and Jennifer Lacey in Culture, Administration & Trembling performance. Some of her most featured works are including an installation in Banksy’s The Walled Off Hotel (2017) in Palestine, and Supernova (2013), an all-over installation on the Beaudry metro station in Montreal. Her work has also been exhibited in many artist-run centers across Canada, at the Musée d’art Contemporain de Montréal, Musée National des Beaux-Arts du Québec and have been nominated for the prestigious Sobey Art Award 2014.
Dominique Pollet is a lighting designer.
The Stockholm-based performance duo and band Dos Oké, is composed of the dancers and choreographers Lisa Janbell and Camilla Sivam. Drawing on the power of twinship-sisterhood as their creative force, Dos Óke creates sacred electronic prayers through intuitive unified movements and sound.
Dragana Bulut är en Berlin-baserad konstnär från Belgrad som arbetar med koreografi och performance. Genom att observera teaterrummet som en plats för sociala sammankomster, ifrågasätter hon olika gestaltningar av estetik, arbete och ekonomi. Vid att tillägna sig olika sociala format, utforskar hennes verk spänningar mellan det immateriella och materiella, objekt och inverkan, verklighet och fiktion. www.draganabulut.com.
Élie Autin (she/her) is a model, dancer and artist. Autin studied contemporary dance at the Manufacture HES-SO in Lausanne. Directly after obtaining her diploma, Autin worked on various artistic creations and productions within theatre, dance and performance as a performer, but also as creator and co-creator. Autin has worked with Tamara Alegre, Marvin M’Toumo, Natasza Gerlach, Caner Teker, Juliette Uzor, Nagi Gianni, Alexandre Doublet among others. Recently she exhibited her first sculpture installation at a group exhibition at La Rada in Locarno, Switzerland and is now starting to develop artistic work in new directions.
Edwin Kolpa is a set designer.
Born and raised in Japan and a resident of New York since 1976, Eiko Otake is a movement–based, interdisciplinary artist. After working for more than 40 years as Eiko & Koma, she now performs as a soloist and directs her own projects collaborating with a diverse range of artists.
Eleanor Bauer är dansutövare och koreograf som arbetar i skärningspunkterna mellan dans, skrivande och musik. Hennes arbete är en djupgående syntes av förkroppsligade intelligenser, bundna i en praktik där förnimmelser tydliggörs och undersöks i performance. Hennes mångsidiga verk varierar i skala, media och genre, korsar performencekategorier med kvickhet, humor och självsäkerhet, och sträcker sig från från solo talkshows till stora ensembelverk.
Bauer, som ursprungligen är från Santa Fe, New Mexico, är numera baserad i Stockholm där hon doktorerar i koreografi på Stockholms konstnärliga högskola. Hon skapade framträdanden via GoodMove vzw, en produktionsstruktur som hon initierat för samarbeten i Bryssel från 2007 till 2019, och var en artist in residence på Kaaitheater i Bryssel mellan 2013 och 2016. Tillsammans med Ellen Söderhult och Alice Chauchat skapade Bauer ett open-source format för utbyte av praktiker inom scenkonst som kallas Nobody’s Business under 2015 (www.nobodysbusiness.info), som senare har anpassats av otaliga utövare och lokala organisationer världen över. Bauer fortsätter att undervisa, skriva, föreläsa och samskapa kontexter för utbyte av kunskap inom konsten, vilket inkluderar PROTO TALKS och A class for a cause.
Bauer har arbetat som dansutövare tillsammans med, bland andra, koreograferna Xavier Le Roy, Boris Charmatz, Anne Teresa De Keersmaeker/Rosas, Trisha Brown, David Zambrano, Mette Ingvartsen, Veli Lehtovaara, Karinne Keithley, Ivy Baldwin, och Chris Yon. Hon har samarbetat som koreograf och dansutövare med visuella konstnärerna Matthew Barney och Every Ocean/ Emily Roysdon. Hon har framträtt eller samarbetat med artister så som Ictus contemporary music ensemble, The Knife (där hon ledde Miguel Gutierrez Deep Aerobics till the Shaking The Habitual/Shaken Up turnén) och WATT clarinet ensemble.
Bauers primära samarbetspartner sedan 2004 är Chris Peck (www.intermittentmusic.com) med vilken hon skapat åtskilliga framträdanden, allt från en avlägsen mail art & interdisciplinärt performance-samarbete med Jon Moniaci, Beth Gill, och Chase Granoff som kallades ”<3 The Band”, till flera storskaliga och turnerande teater-, musikal- och dansverk genom åren. Tillsammans skriver de låtar och transporterar, transponerar eller trasslar strukturer och idéer mellan olika media genom en starkt intuitiv praktik som de kallar ”kompostition” (kompost, komposition och “superstition” [vidskepelse]).
Bauer koreograferade ett samarbete mellan den svenska rapartisten Yung Lean och det svenska danskompaniet Cullberg med titeln NEAR, som hade premiär 2018 på Göteborgs Way Out West festival och på Dramaten i Stockholm. Under våren 2020 har Bauer samarbetat med danska popartisten Lydmor och Corpus danskompani på Köpenhamns Det Kongelige Teater med ett nytt samarbete betitlat SENSUALITY HAPPENS, som även planerades att visas på Danmarks välkända Roskildefestival, men är för närvarande uppskjutet tillsvidare på grund av Coronaviruset. Andra pågående projekt är ett med Nora dance company i London, arbetstitel är Nora (the many), och ett film- och dansforskningssamarbete med svenska filmskaparen/regissören tillika doktorand på SKH Mia Engberg.
Eleanor Campbell
Eleanor Campbell (f. 1985) kommer ursprungligen från Australien. I sin ungdom drogs hon till balett och sport och började sin danskarriär med att arbeta för de australiensiska kompanierna The Queensland Ballet och Dance North. Eleanor reste till Europa när hon var 21 för att studera samtida dans. Efter ett år på SEAD, Salzburg, gick hon senare på det 4-åriga programmet på PARTS, Belgien. Eleanor har arbetat med bland andra teaterregissörerna Mokhallad Rasem och Thomas Ryckewaert och koreograferna Peter Savel, Georgia Vardarou och Albert Quesada. 2015 blev Eleanor en del av Cullbergs ensemble där hon har medverkat i verk av Deborah Hay, Jefta Van Dinter, Eleanor Bauer, Ian Kahler, Alma Söderberg, Margrét Sara Guðjónsdóttir och Halla Ólafsdóttir. Under hennes tid i Cullberg har Eleanors fokus legat på improvisation inom ramen för en föreställning, gruppprocesser och hur somatiska praktiker smälter samman med och stödjer koreografiska former.
Elias Ortiz arbetar på många fronter inom scenindustrin. Med diverse musikutbildningar bakom sig är han aktiv som frilansande trummis, studiomusiker, låtskrivare och musikproducent och är även med och styr musikstudion - Studio Lur. 2020 skolade Elias in sig som Teater-, Event- & Scentekniker vid Frans Schartaus Handelsinstitut och har sedan dess arbetat som ljusdesigner, ljud- och ljustekniker samt teknisk samordnare i flertal scen- och TV-produktioner.
Eliisa Erävalo är en finsk dansare och koreograf med bas i Stockholm. Eliisa har arbetat länge både solo och i olika typer av samarbeten runt om i Europa och i sitt nuvarande hemland Sverige. Hon utforskar och jobbar med begreppet Stöd alltid i sina olika arbetsroller.
Eliisas koreografiska arbete består av två "moln". Hon har ett stort intresse för att skapa konst i publika rum och har inlett ett arbete som består av interventioner på gator. Det gör hon ensam. I det forskar hon idén om den porösa kroppen och upplevelsen av intuition. Huvudsakligen jobbar Eliisa i olika samarbeten och med dans. Ett av hennes fokus i det arbetet ligger i att främja intersektionell feminism och ett icke-binärt samhälle.
Arbeten Eliisa har nyligen utvecklat olika koncept par som utsida-insida, teknik-natur, materia-anda och vinnare-förlorare. En drivkraft för henne är att försöka förstå hur vi bygger samvaro och skapar olika strategier för livet. Även i det vill hon skapa plats för och vårda det vi inte kan sätta ord på. Som dansare har Eliisa jobbat på London Royal Opera House med Freddie Opoku-Addaie, turnerat med Dorte Olesen, Gui Garrido, Sidney Leoni och jobbat med en lång rad andra koreografer.
Elina Pirinen är en koreograf, dansare, singer-songwriter-musiker, konstnärlig ledare och curator baserad i Helsingfors. Hon använder ofta stora, klassiska musikstycken som ledsagare och ramverk för olika korporala, vokala och lingvistiska performativa kvaliteter. Hon arbetar tätt med nutida psykodynamiska teorier och deras potential inom scenpraktiker. Hon arbetar också med djurrättsaktivism samt skapar intensiv barock-rockmusik med sin orkester Bambi lammella.
Eliott Marmouset (he/they) was born in 1994 in Fontainebleau, France.
In 2014 he completed a bachelor in Product Design in Paris, he went on to study choreography and dance in ArtEZ Arnhem Netherlands.
Eliott has been part of Cullberg from 2017 to 2023, collaborating and performing in works of: Deborah Hay, Alma Söderberg, Halla Ólafsdóttir, Eleanor Bauer, Jefta Van Dinther, Hooman Sharifi.
He has worked with his sister Fanny Marmouset, Albert Quesada, Mirko Guido, Cristina Caprioli.. In 2021 Eliott choreographed a theatre play for FONACT (Fontainebleau school of acting).
Hand in hand with the dancing, he nurtures practices of painting and crafting that revolve around the notion of body(ies).
Elisa Harkins is a Native American (Cherokee/Muscogee) artist and composer based in Tulsa, Oklahoma. Her work is concerned with translation, language preservation, and Indigenous musicology. Harkins uses the Cherokee and Mvskoke languages, electronic music, sculpture, and the body as her tools. Harkins received a BA from Columbia College, Chicago and an MFA from CALARTS. She has since continued her education at the Skowhegan School of Painting and Sculpture. She has exhibited her work at Crystal Bridges, documenta 14, The Hammer Museum, The Heard Museum, and Vancouver Art Gallery. She created an online Indigenous concert series called 6 Moons, and published a CD of Creek/Seminole Hymns. She is also the DJ of Mvhayv Radio, an Indigenous radio show on 91.1FM in Tulsa, OK and 99.1FM in Indianapolis, IN. Radio III / ᎦᏬᏂᏍᎩ ᏦᎢ is a dance performance that features music and choreography by Harkins. With support from PICA and Western Front, songs from the performance have been collected into a limited edition double-LP which can be found on Harkins’ Bandcamp. Harkins resides on the Muscogee (Creek) Reservation and is an enrolled member of the Muscogee (Creek) Nation.
Elisa Tuovila is a Helsinki-based dance artist / mediocre ICT student. In her artistic work, Elisa is interested in both __ and __ but also __ or.
Elisabete Finger är en brasiliansk koreograf baserad i Berlin och São Paulo. Hon studerade dans och koreografi på olika platser som Essais-programmet vid Centre National de Danse Contemporaine CNDC d’Angers (FR) och MA SODA (UdK /HZT Berlin).
Hon arbetar med kroppars och materials råhet, rör på deras anatomier, avslöjar in- och utsida, exponerar texturer, former och vätskor i bilder och situationer som står i gränsen mellan förtjusning och störning, skönhet och fulhet, delikatess och fara, ofta utmanande sociala/kulturella förväntningar. Hennes verk har presenterats i dans-, performance- och bildkonstsammanhang, med stöd av brasilianska och internationella institutioner och program som sådana: RUMOS/Itaú Cultural, Festival Panorama, FUNARTE, Sesc (BR), Institute Français, Le CND (FR) , Goethe-Institut, PACT Zollverein, Fabrik Potsdam, Uferstudios, Tanzfabrik, Radialsystem (DE), IASPIS, Weld, Moderna Museet (SE), bland andra. Hon var nyligen medlem av Martin Roth Initiative (2021-2022) och en resident artist på Radialsystem (2023), inom ramen för Weltoffenes Berlin-programmet.
Ellen Söderhult är dansare och koreograf bosatt i Stockholm. Hennes senaste verk "GROV (ROUGH)" handlar om de monstruösa känslorna i ljuv-bitter kärlek. Tidigare koreografiska verk har ofta tagit sig an kollektivet som protagonist, t.ex i den lagsportiga punkbaletten "How to do things with Romance" och i "Rudy", samt i stycken där körsång och vibrerande bas har varit centrala inslag som i "Shane et al" och "DUNKA DUNKA". Tillsammans med Marvil Iglesias och Catarina Zarazua Mujo har Söderhult skapat "Whiffcraft" i 5D.
Som dansare/performer har Söderhult arbetat med bland andra Iki Gonzalez Magnusson, Sindri Runudde, Johanssons Pelargoner och Dans, Nadja Hjorton, Stina Nyberg, Rasmus Ölme och Sorour Darabi. 2015 initierade hon en öppen källkodsplattform för utbyte inom konstnärliga praktiker kallad Nobody’s Business tillsammans med Eleanor Bauer och Alice Chauchat. Söderhult är alumn från DOCH/Stockholms konsthögskola och fick Cullbergpriset 2022.
Ellie was introduced to tea while living in the forests of the Pacific Ocean over 10 years ago, and has been steeping ever since. Ellie drinks tea everyday with his family, alone, with friends or with strangers. His tea practice is a contemporary, coastal California, forest magic adaptation of Gung-Fu style tea. He understands the practice of drinking tea as a way to listen, be still, and be in dialogue with the environment. Tea is an improvisation, tea is a moment together, tea is happening. As well as this practice, Ellie has spent the last 14 years researching somatic movement and dance practices such as Body-Mind Centering, and teaches classes in embodiment and Contact Improvisation. Out of the dance studio he tends native plant ecosystems and connects to place through processing plants and palpating their seasonal stories into medicine and food.
Else Tunemyr (*1984 Sverige) bor i Berlin, Tyskland. Hon håller på med olika samarbeten, ibland som dansare och andra gånger som koreograf, ofta utan att skilja på de olika sätten att arbeta. The Past är resultatet av att för sista gången ge bort en specifik koreografi, den här gången till sångaren Liina Magnea (*1991 Tyskland). Tarrying å andra sidan är den första dansen från ett löfte om att bli kvar med Alexandra Tveit (*1989 Norge) och Elisa Yvelin (*1984 Frankrike).
Elvan Tekin (Izmir, 1994) är en dansare, performer, koreograf och samhällsorganisatör baserad i Berlin. Hennes konstnärliga intressen handlar om hur kropp, språk, identitet och deras (trans)formationer är sammanflätade och flytande, och hur dessa samverkar och formar förståelsen av jaget och den andre. År 2023 presenterades hennes soloföreställning to be a fish in a raki bottle på Tanztage Festival i Sophiensaele, Berlin. Dessutom är Elvan medcurator och organisatör av curatorprojektet emergent spaces som centraliserar queer- och transfeministiska perspektiv i diasporan. Hon har tagit sin masterexamen i koreografi vid HZT i Berlin.
embrace är ett kollektiv med tre konstnärer: Meleat Fredriksson, Adam Seid Tahir och Lydia Ö Diakité, som gick samman våren 2020 för att påbörja arbetet med sitt debutkollektivprojekt 'EMBRACE', ett projekt som omfattar forskning för en dansföreställning med samma namn.
Namnet embrace pekar mot grunden för vårt samarbete; att omfamna vår existens och våra upplevelser som afrikansk diaspora i Norden, och undersöka och utforska hur dessa påverkar vårt sätt att skapa konst.
Erik Annerborn är kostymdesigner och creative director, bosatt i Stockholm och verksam över hela Europa. Med ett starkt intresse för de performativa aspekterna av designprocessen, samt den sinnliga och sociala magnetism som förknippas med kläder, skapar Erik kostymer för och med dansare som vill gå på djupet. Hans kostymdesign är placerad i en styling- och kostymtradition som kretsar kring individualitet, arketyper och vad mode säger om oss. Förutom ett mångårigt samarbete med Jarl Ortega har Erik arbetat med ett antal svenska och internationella koreografer, däribland Lito Walkey, Malik Nashad Sharpe, Chara Kotsali och Anna Koch. Hans verk har visats på arenor som ImPulsTanz, ICA London, Sadler’s Wells, The Yard, Roskildefestivalen och Dansens Hus.
Erik Linghede är verksam koreograf, dansare, skådespelare och fotograf från Stockholm.
Hans arbete som koreograf har visats på några av landets större scener såsom Dansens Hus, Norrlandsoperan, Stora Teatern i Göteborg mfl. Erik drivs av en förnyande drivkraft i sitt arbete och låter den specifika projektidén ihop med lust styra skapandeprocessen och uttrycket/gestaltningen.
"Idioter I Skogen” är i egenskap av avsändare Erik Linghedes första solo och fjärde sceniska produktion.
Linghede påbörjade sin resa inom fältet då han under perioden 2006-2014 aktivt deltog inom streetdance/battle-scenen nationellt och internationellt. Under denna period producerade Erik även en rad olika battles samt sceniska koncept (Almost A Jam, Scandinavian Superjam & Oldschool Battle mfl.)
Sedan 2014 har Erik Linghede koncentrerat sig på att koreografera samt producera egna sceniska verk utifrån tematik såsom förbjuden kärlek, människans behov av övertygelse samt gränsen mellan fiktion och verklighet, människa och maskin. "HOLD" (2014), "IDIOM" (2016), "DRONE" (2018).
De senaste åren (2019-2024) har Erik Linghede omarbetat sin koreografiska praktik genom stillbildsfotografi i utställnings serien "High Definition 1 & 2" (2020/2021) samt “Portals” (2023). 2022 presenterade Erik Linghede sitt senaste omtag på koreografi genom "SUNRISE". En hörlurs-baserad konsert där soluppgången på en specifik utsiktsplats koreograferas genom ett skräddarsytt soundtrack komponerat av Yared Tilahun Cederlund.
Erik Valentin Berg är koreograf, regissör och curator. Hans arbete artikulerar frågor om språk, begär och makt, och tar ofta formen av performance och installationer där publik-konstverk mötet är tydligt orkestrerat för att erbjuda omslutning i verksamma paradoxer. Tidigare medlem av internationellt verksamma performancekompaniet Poste Restante (2010-2016), arbetar nu Erik Valentin Berg under eget namn i en rad olika konstellationer, bland andra med tonsättaren Mats Erlandsson.
Erna Ómarsdóttir är konstnärlig ledare för Iceland Dance Company och är frilansande konstnär. Hon tog examen från PARTS 1998. Hon har skapat och regisserat ett antal verk för Iceland Dance Company och regisserat ett antal mycket hyllade verk som har visats internationellt. 2008 grundade Erna och Valdimar Jóhannsson gruppen Shalala. Shalala har producerat många dans- och performancestycken som har presenterats på ledande scenkonstfestivaler och teatrar över hela världen.
Erno Aaltonen (f. 1985) är ljusdesigner, scenograf och medskapare verksam inom scenkonst. Hans verk placerar sig någonstans mellan det som framförs och publikens upplevelse, oavsett om det handlar om konstnärlig dialog, visuell design eller teknisk produktion. Han är intresserad av hur den samtida scenen fungerar och hur förståelse av design kan hjälpa oss att förstå de ideologier som utgör konstverket.
Escarleth Romo Pozo uppträder och skapar dansverk. Född i Nicaragua har hon bott, studerat och dansat i Storbritannien, Belgien, Schweiz och arbetar just nu i Skandinavien. Genom att utgå ifrån instabila kroppsliga tillstånd är hennes arbete en undersökning av elasticiteten mellan motstånd och hängivelse. Hon arbetar med temana förlust och upplösning som händelser placerade i en cirkulär känsla av tid snarare än en linjär uppfattning av vår historia. Escarleth fascineras av de ständigt föränderliga nivåerna av resonans och dissonans i det intima, det dolda och de osynliga krafter som för oss samman eller får oss att falla isär.
Esete Sutinen är en Helsingforsbaserad frilansande danskonstnär som arbetar mycket som dansare och artist i olika korsningar av dans, teater, performance och installation. Sutinen har arbetat inom det finska dansfältet i nästan 20 år.
Ewa Dziarnowska (PL) är en dansare och koreograf baserad i Berlin som arbetar internationellt. Hennes senaste projekt, ”This resting, patience”, ”https://4677684728466.com” och ”Untitled.Solo”, tar sin utgångspunkt i improvisatoriska processer och förkroppsligad kunskap för att motverka rådande behov av rationalitet, linjäritet och meningsskapande. Hon är intresserad av dansens poetiska dimension, dess inneboende sensualitet samt den njutning och smärta som den för med sig. Med sin vilda, grova och råa stil, som dock inte saknar precision och expertis i förhållande till rörelseteknik, utmanar hennes praktik de sätt på vilka dans cirkulerar inom ramen för borgerliga teaterkonventioner och en produktorienterad underhållningsindustri.
Ewa är utbildad vid SEAD i Salzburg och HZT i Berlin samt mottagare av ett DanceWEB-stipendium 2015. Som dansare har hon nyligen arbetat med Alex Baczyński-Jenkins, Michele Rizzo, Enad Marouf, Isabelle Schad och Sheena McGrandles.
Heine Avdal och Yukiko Shinozaki startade tillsammans sitt eget kompani fieldworks (formellt känt som ’deepblue’).
Sedan 2000 har mer än 20 produktioner skapats, vilka alla har turnerat internationellt. De olika produktionerna är samlade kring begreppet ”performativitet” och tillåter en öppen tolkning av rörelse som en heterogen kombination av olika medier. Följaktligen verkar konstnärerna inom ett brett spektrum av discipliner och expertis: performance, dans, visuell konst, film, musik och teknologi. Varje föreställning spelar på den spänning och kontrast mellan kroppen och objekt, kroppen och sinnet, fakta och fiktion/representation, det gripbara och det osynliga, det organiska och det artificiella, … Återkommande teman i produktionerna inkluderar relationen mellan performer och åskådare och utforskandet av både teatraliska- och icke-teatrala miljöer. fieldworks produktioner är skapade för en bred uppsättning av platser/miljöer, både offentliga och privata; för teatern: you are here (2008), nothing’s for something (2012), en mataffär: Borrowed Landscape (2013), ett hotellrum: Field Works-hotel (2011), ett kontor: Field Works-office (2010), en konserthall: The Otheroom (2016 – ett samarbete med den samtida-musikkompositören Rolf Wallin), eller till och med en hel byggnad och dess omgivningar: carry on (2015). Avdal och Shinozakis senaste produktion unannounced (2017) är en föreställning om fragmenteringen av tid och rum, som suddar ut konventionella distinktioner mellan ’utsidan’ och ’insidan’ av en estetisk händelse. För en överblick av alla verk, se fieldworks hemsida www.field-works.be
Filmform (est. 1950) is dedicated to preservation, promotion and worldwide distribution of experimental film and video art. Constantly expanding, the distribution catalogue spans from 1924 to the present, including works by Sweden’s most prominent artists and filmmakers, available to rent for public screenings and exhibitions as well as for educational purposes.
Flora Détraz studerade balett vid Conservatoire, har en examen i litteraturvitenskap – Hypokhagne Khâgne, en masterexamen i dans från universitet i Paris och slutförde Maguy Marins kurs vid CCN Lyon. Hon var delaktig i ett forskningsprogram om koreografi i Lissabon tillsammans med Vera Mantero, Lia Rodrigues och Patricia Portela. Under diverse workshops har hon haft möjligheten att samarbete med Meredith Monk, Jonathan Burrows, Lo c Touzé, bland andra. Som performer har Flora arbetat med Marlene Monteiro Freitas, Laurent Cébe och Miguel Pereira. Sedan 2013 har Flora skapat och presenterat sina egna arbeten, blant annat: Peuplements (2013), Gesächt (2014) och TUTUGURI (2016).
Born in 1986 in Austria, Florentina Holzinger studied choreography at the School for New Dance Development (SNDO) at Amsterdam University of the Arts. Her solo graduation work Silk was awarded the Prix Jardin d’Europe at the lmPulsTanz Festival 2012.
Her collaboration with Vincent Riebeek resulted in the pieces Kein Applaus für Scheisse, Spirit, Wellness and Schönheitsabend. Holzinger’s solo work Agon and Recovery present her recovery from a traumatic stage accident and explore different modes of female representation and physicality. As a continuation, she developed training programs for dancers, proposing training for a fight as training for life as an artist.
She is currently artist in residence at the International Choreographic Arts Center ICK Amsterdam where she is also producing her ballet Apollon Musagète that intends to be an all-female contemporary adaption of Balanchine’s neoclassical ballet quartet. Florentina, together with Meg Stuart were mentors for the DanceWeb scholarship at the Impulstanz, Vienna in 2018.
Francesca Chudnoff also known as Franz (she/they), is a Tkaronto based millennial, with a BFA in performance, and paying rent as a multidisciplinary artist. She is a dance maker, video artist, and photographer who is slowly learning digital illustration. Their work is in conversation with internet aesthetics and shaping a “social aura”. In process they prioritize improvisation and collaborative creation. Franz recently completed a 3 year research residency at Dancemakers Centre for Creation with Driftnote, and has worked as a mentor and dramaturge at Festival of Recorded Movement and X University.
After graduating in 2003 from the National Superior Conservatory of Paris for Music and Dance, François Chaignaud has danced for many choreographers (Alain Buffard, Boris Charmatz, Emmanuelle Huynh, Gilles Jobin). Since his first piece in 2004, he conceives dance as a global expression, his work is characterized by the articulation of singing and dance and a profound relationship to history, evinced in his own work as well as in the collaborations he has formed with multiple artists (with Jérôme Marin, Marie Caroline Hominal or Théo Mercier). Between 2005 and 2016, together with Cecilia Bangolea, he created a series of noteworthy shows that were presented worldwide. In 2021, he founded mandorle productions, whose artistic line is based on the cooperation with other artists such as Nina Laisné, Marie-Pierre Brébant, Akaji Maro, Dominique Brun, and Sasha J. Blondeau. He also creates pieces for large groups of performers: Soufflette in 2018, and t u m u l u s in 2022, then In absentia in 2024, with Geoffroy Jourdain. He recently created the pieces Mirlitons with Aymeric Hainaux and Petites Joueuses and is currently working on Último Helecho with Nadia Larcher and Nina Laisné (to be created in 2025). A portrait is dedicated to him on the occasion of the Festival d’Automne à Paris 2025. He is an associate artist at Chaillot – Théâtre national de la Danse in Paris as well as the Maison de la danse and the Biennale de la danse de Lyon.
Franz Edvard Cedrins är kompositör, regissör och ljudkonstnär, baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Stockholm Konstnärliga Högskola (SKH) / Dramatiska institutet / EMS och har presenterat arbeten på bland annat Norrlands Operan, Dramaten, Sveriges Television, Bonniers konsthall, Prins Eugens Waldemarsudde, Oslo National Theatret, Milano Salone Italien, Steirischer Herbst Österike m fl. Hans arbeten omfattar ofta orkestrerad musik i kombination med scenkonst, interaktiva skulpturer, installationer och film. Som kompositör, ljudkonstnär och musikproducent har han under de senaste åren bland annat arbetat med koreografer och scenkonstnärer som Gunilla Heilborn, Nicole Neidert, Halla Ólafsdóttir, Chrisander Brun, Caroline Byström, Örjan Andersson / Andersson Dance, m fl.
Freddy Houndekindo är en tvärvetenskaplig konstnär som befinner sig i skärningspunkten mellan dans, performance, spoken word, poesi och musik. Hans verk reflekterar över ämnen som identitet, svarthet och maskulinitet. Freddy är för närvarande inskriven på masterprogrammet i fri konst vid Mejan: Kungliga Konsthögskolan där han vidareutvecklar sitt soloprojekt ”I worried for men”.
Mellan 2018-2024 har Freddy arbetat som dansare med Cullberg dansensemble i olika delar av repertoaren. Hans expertis och intresse för multimedia har lett honom till att arbeta med film och fotografi och vunnit flera internationella priser. Och vidareutvecklar den som movement director i samarbete med kunder som Vogue Scandinavia, H&M, H&M move, WEEKDAY, HOPE, CAP74024 och Absolut Vodka.
FutureBrownSpace väver samman Afro-Diasporiska utövare, med utgångspunkt i Black Studies, med fokus på att skapa närande utrymmen där människor ur den globala majoriteten kan utveckla sina projekt. Vi fabulerar kring ett futuristiskt svart omedvetet, en fantasifull plattform för att producera koalitionstänkande i både separatistiska och blandade rum, utan störningar från det neokoloniala bruset. Ett konstnärligt forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet, baserat på Stockholms Konstnärliga Högskola.
George Chamoun är producent, curator, klubbarrangör och konstpedagog född i Beirut och baserad i Stockholm.
Han har initierat flera plattformar med fokus på queer och progressiv kultur och nattliv det senaste decenniet samt varit DJ och med och grundat Stockholms första och enda dragfestival, STOCKWIG.
George är för närvarande tjänstledig från sin anställning som konstpedagog vid Tensta konsthall för att arbeta med queerdansshowen Baba Karam — Through Jamileh och Khordadian tillsammans med Konstgruppen Ful som artist samt som ansvarig för showens musikaliska soundtrack.
Born in 1976, Gisèle Vienne is a franco-austrian artist, choreographer and director. After graduating in Philosophy, she studied at the puppeteering school Ecole Supérieure Nationale des Arts de la Marionnette. There she met Etienne Bideau-Rey with whom she created her first shows. She works regularly with, amongst other, the writers Dennis Cooper and Catherine Robbe-Grillet, the musicians Peter Rehberg (also known as Pita) and Stephen O’Malley, the light designer Patrick Riou and the actor Jonathan Capdevielle. The current works in progress are an exhibition at the FRAC Alsace for March 2016, an interpretation of Blue Beard’s Castle of Béla Bartok for La Monnaie-De Munt in Brussels for spring 2017, and a dance project for fall 2017. Her company is supported by le Ministère de la culture et de la communication – DRAC Alsace, la Région Alsace and la Ville de Strasbourg. The company is also supported by Institut Français for international touring. Gisèle Vienne is associate artist at the theater Nanterre-Amandiers from 2014 and at Parvis, Scène nationale de Tarbes-Pyrénées since 2012. http://www.g-v.fr/
Golin is an Amsterdam-based, Japanese-American artist, singer, producer, classically-trained pianist and performance artist. Passionate and oddly baroque in its digital zeitgeist, Golin’s work blurs the lines between mainstream pop and experimental electronic music Her unique perspective informs her approach to music, mediating contemporary experiences of cultural and physical displacement, taking the form of euphoric J-pop hallucinations.
Golin first appeared with the self-produced debut EP ‘Momo’ in 2017, continued in 2018 by ‘Fushigi’, a collaborative EP with Belgian producer Buga released on Shanghai’s Genome 6.66 Mbp. Following a two-year residency at Brussels cultural house Beursschouwburg and a year as part of the European SHAPE network’s platform, the CalArts-trained dancer’s most recent EP ‘Crush’ was released in October 2020.
Grégoire Blanc is a young French musician, known for his work involving the theremin – this very unusual musical instrument invented in the 1920s by the brilliant Russian scientist, Лев Термен.
His musical journey began with the cello as he was 5 years old, and he never stopped developing his musicianship since then. The revelation came during a physics lesson in high school : the theremin was mentioned as the very first electronic musical instrument in history, which immediately raised his curiosity. Determined to learn how to play, he started on his own and published a few videos over the web after having acquired a good level. Meeting other classical theremin players and taking part into various ensembles as a chamber musician was the clue to rapid progress.
With its characteristic sound and its astonishing expressivity, the theremin has a huge potential, from classical music to contemporary creations, film soundtracks, etc. Grégoire Blanc is renowned as a promising artist, and is regularly invited to perform in various contexts : orchestral performances, classical concerts, lectures, studio recordings, all around the world, from Canada to Kazakhstan.
Gry Tingskog (they/them) works with choreography together with dance, sculpture, technology, DIY programming and text, making experimental scenic and sensorial experiences. Mostly in the dark. Curious about dances that aren’t primarily mediated through their visibility, Gry's choreographic research engages various mediums to investigate how a dance can take place more in the body and imagination of the audience, rather than on stage in front of them. Their works seek to animate human and more-than-human bodies to disrupt normative conceptions and representations of dancing bodies. Oriented by the politics of queering, traversing ethics, methods and aesthetics, Gry's practice moves across disciplinary borders and conventions.
Gunilla Heilborn är koreograf och filmskapare baserad i Stockholm. Hon har studerat radio och film på Nordens Folkhögskola samt koreografi vid DOCH i Stockholm och för Anna Halprin på San Francisco Dancers workshop.I sina verk kombinerar Heilborn text, rörelse, video och bilder, alltid kryddat med humor. Gunilla Heilborn intresserar sig för den humor som uppstår av ofullkomlighet och stora idéer som fallerar.
Halla Ólafsdóttir är koreograf och dansare som gick Balettakademien i Stockholm och Masterprogrammet i koreografi på SKH. Hon arbetar alltid kollektivt i olika konstellationer med ambitionen att vidga begreppen koreografi och dans. En stor del av hennes praktik utgår från igenkännbart material från konst och populärkultur där hon undersöker vad som händer när det sätts i en annan kontext. Hon använder sig ofta av konventioner och klichéer och försöker hitta arbetsmetoder som bryter och suddar ut dem.
Tillsammans med Amanda Apetrea har hon skapat och turnerat föreställningarna Sälkvinnorna (2023), DEAD (2017) och Beauty and the Beast (2011) som vann priset Prix Jardin d’Europe Awards 2013. Halla och Eliisa Erävalo har skapat föreställningarna Granddaughters (2022), Bitch (2021) och BITCHCRAFT (2017). Tillsammans med Erna Ómarsdóttir har Halla skapat Julia & Romeo (2024), The Juliet Duet (2022) och Romeo <3 Juliet (2018) som var nominerad till DER FAUST priset 2019. Halla hade premiär på verket Sylph (2023) med Cullberg på Dansens Hus.
Halla har koreograferad för flera danskompanier som Cullberg (SE), Iceland Dance Company (IS), Böler Samvirkelag (NO), Gärtnerplatztheater company (DE) och Ballet Basel (CH). Som dansare har hon arbetat och samarbetat med koreografer och kollektiv som till exempel; Samlingen, Dorte Olesen, Inpex, mychoreography, Nadja Hjorton och The Knife. Halla experimenterar gärna med olika uttryck och format i sitt arbete och har skådespelat I filmer av Ester Martin Bergsmark, Sidney Leoni och Joachim Koester.
Hana Lee Erdman är en amerikansk konstnär baserad i Stockholm och Berlin som arbetar inom fälten för dans och koreografi. Centralt inom hennes arbete är idén om ”companionship” [samhörighet/kamratskap] som en orienterings- och organiserande princip, utifrån vilken hon skapar verk över ett brett spektrum; närmare bestämt dans, performance, social koreografi, installation, video och ljud. Hennes verk har producerats och presenterats internationellt på gallerier, museer, teatrar, kyrkor, workshops, nationalparker och publikationer. Tillsammans med Louise Dahl är hon engagerad i ett långtgående researchsamarbete som har resulterat i flera dansskapelser.
Based in Montreal, Hanako Hoshimi-Caines has danced and collaborated with a great many local choreographers: Frédérick Gravel, Maria Kefirova, José Navas/ Compagnie Flak, among others. Often touring internationally, she participated in the creations of the Cullberg Ballet in Stockholm, where she performed in works by Benoit Lachambre, Deborah Hay, and the Forsythe Company. Her personal work has been presented in several European festivals, in Germany, Sweden, Bulgaria.
Hannah Krebs är en danskonstnär som arbetar med storytelling, flirtar genom en dansande kropp, scenmaterial, världsbyggande och seriös lekfullhet. Deras solon avslöjar en angelägenhet för och arbetar med tekniker för semi-fiktiva världsbyggen ur ett feministiskt och kritiskt perspektiv.
Inom dansens hantverk skapar Hannah scenarier för att infoga och bredda sprickorna som en gemensam ansträngning för att hjälpa till att föreställa sig en radikalt annorlunda värld. Med hjälp av skriftspråk, talade ord, karaoke och dans som en portal.
Som dansare arbetar de med Nature Theater of Oklahoma, Leah Landau, Ellen Söderhult och Judit Förster bland andra. Hannah tog examen vid SKH med en Master of Choreography 2024.
Hara Alonso är pianist och kompositör baserad i Stockholm. Från en klassisk bakgrund, med en nuvarande praktik av elektronisk och instrumental musik tillsammans med interaktiva inslag. Hennes musik blandar dans, electronica och experimentell estetik som genererar rika, komplexa och fantasifulla ljud universum. Rörelse och fysikalitet är ett centralt inslag i hennes skapande och hon arbetar i många dans och cirkusprojekt. Hennes verk har presenterats på flera festivaler som Sound of Stockholm (Sverige), Biennale de Musique en Scène (Lyon, Frankrike), S.T.R.E.A.M. Festival (Hamburg, Tyskland) eller Keroxen Festival (Teneriffa, Spanien). 2021 släpptes hennes nya album ‘Somatic Suspension’ med piano och elektronisk musik på skivbolaget Eotrax.
Harald Beharie (b.1992) is a Norwegian-Jamaican performer and choreographer based in Oslo. While applying various formats and contexts his practice looks into alternative modes of being, dancing and existing together while questioning notions of normativity. Harald holds an interest for the unpolished, the DIY and vulnerability of being in the unknowing. His choreographic practice unfolds in various constellations with other dance and visual artists, and some of the leading interests in his work at the moment are dissecting known physical narratives and opening for a conscious naivety and playfulness while indulging into the pathetic, collapsing but still joyful body. Harald's practice and focus is being with local people, local ideas, spending time with people and developing ideas with and within the community.
Heine Avdal (Norge) har varit aktiv inom de samtida dans-, performance-, video- och bildkonst-områdena. Efter studier vid Oslo National College of the Arts (1991-94) och P.A.R.T.S. 1995-96 (Bryssel) har han jobbat som performer för flera olika kompanier. Han han också samarbetat med Mette Edvardsen, Liv Hanne Haugen, med Lawrence Malstaf på den performativa installationen ”Sauna in Exile” (2005-2006), och koreograferade ”horizontal plane” (2010) för Norwegian National Contemporary Dance Company Carte Blanche. Sedan 2000 har Heine Avdal skapat och producerat mer än 20 olika scenkonstprojekt, oftast i samarbete med Yukiko Shinozaki. I de senaste projekten har Heine Avdal fokuserat på rumslig fördelning. Han ifrågasätter hur rumsliga konventioner påverkar sättet vi upplever och rör oss genom privata och offentliga rum. I ett betraktande av folks förutfattade mening om rumsliga konventioner och genom små skiftningar eller manipulationer söker han oförutsedda skärningspunkter mellan rummets olika beståndsdelar. I denna kontext ifrågasätter Avdal även hur teknologi används, eller kan användas, för att förvärva nya betydelser och uppfattningar om människokroppen och våran dagliga omgivning. Han undersöker den suddiga distinktionen mellan vad som är artificiellt och vad som är organiskt.
Helena Franzén är en koreograf med över 35 års verksamhet som dansare och koreografiskt arbete. Hon har skapat närmare 100 sceniska verk som turnerat nationellt och internationellt både i egen regi och som uppdrag för institutioner som: Skånes Dansteater, Göteborgsoperans danskompani, Norrdans, The Edge, Nytt Dansk Dansteater. Helena Franzén är en eftertraktad lärare och mentor och hon undervisar regelbundet på många olika dansutbildningar runtom i världen.
2019–2020 presenterade Helena Franzén en omfattande retrospektiv utställning på Dansmuseet i Stockholm Mitt dansande liv. Utställningen innehöll filmer, fotografier, fotoböcker, intervjuer med sakkunniga från dansfältet, två skrifter av Cecilia Malmström Olsson och Sinikka Neuhaus och utdrag från hennes sceniska verk samlade från 30 år av konstnärligt arbete.
Sedan tio år har Helena Franzén skapat dansfilmer tillsammans med fotografen och filmaren Håkan Jelk. Deras filmer har presenterats på flera internationella dansfilmfestivaler. Helena har de senaste åren skapat verk för andra platser och rum och hennes solo, Reverberate 2022 på Norrköpings konstmuseum är det senaste av dessa samarbeten. 2024 samarbetar hon med Uppsala konstmuseum med Brytpunkt, en rumslig installation och live-framträdanden. Helena Franzén tilldelades DANSPRISET 2024 bland annat för att hon under sin långa karriär varit kompromisslös och konsekvent i sitt dans- och formspråk.
Like most Flex Dance Music (FDM) artists, HMXGOD is a dancer and a producer. He has played a vital role in developing the dance style, as well as the music, that Brooklyn's high energy FDM Dance Battles have become notorious for in recent years.
The Flex Dance style was born from Flex n Brooklyn, a local access tv show which was broadcast on Brooklyn tv-network BCAT. The foundation of the Flex Dance style is called BRUK UP named after Legendary Jamaican dancer and music artist BRUK UP. The style consists of elastic contortion body movement, hence "Bruk" as in broken, ballet-like fluidity with disjointed movements, and facial animations.
Originally known as "Flex Tunes" FDM is rooted in dancehall but has been growing into a genre of its own with club-ready beats and obscure samples, providing the sonic background for FDM and legendary Flex dance battles.
Håkan Jelk är producent och fotograf, och har arbetat inom dansens sedan 1995. Han började arbeta med Dansens Hus, Moderna Dansteatern, Cullbergbaletten och med fria koreografer som Cristina Caprioli, Margaretha Åsberg och Liza Penkova. 2011 inledde han ett samarbete med koreografen Helena Franzén med dokumentär fotografering av arbetet med att skapa dans. Samarbetet har sedan dess utvecklats och fördjupats, idag utvecklar de föreställningsidéer, scenografi och ljussättningar tillsammans.
Håkan Jelk och Helena Franzén har skapat dansfilm som visas på internationella dansfilmfestivaler sedan 2014. Håkan har även ställt ut fotografi och videoinstallationer med dansen som utgångspunkt.
Håll Käften och Dansa (HKOCHD) was founded in 2010 as a female DJ collective, but today consists of the founder Gabriella Ekman. With a strong love for hip hop, influences from the tropics, rhythms from dancehall and bass from the clubs ancestors - HKOCHD has also worked as a nightclub manager and arranged clubs at Sweden´s most famous nightclubs. Besides creating an energetic, positive and dance friendly atmosphere at every event, HKOCHD is one of the mothers of legendary Thotland, has also held DJ workshops, played behind multiple artists, worked in theaters and at both local and international festivals among many other things.
Her music is a en eclectic mix of house edits, dancehall, rnb, afrobeats, amapiano and other surprising edits and genre breaking mixes you’re going to love.
ICC (Imaginative Choreographic Center) is a long term artistic project focused on processes of imaginative institutionalisation of the artist's work in the field of choreography and dance. ICC functions as a net that researches different support structures for artistic works processes and stresses discursive practices around choreography and dance. ICCproposes an undefined space for collectively working around practices of nurturing the choreography and dance scene and the creation of common resources oriented towards the artist's work, (the totality of the labour implied in it), its regulation and its processes.
ICC does not have a physical space even though it actualises itself in different existing physical spaces. Following the same logic, ICC does not own an administrative body / does not have a legal organisation and it functions by collaborating with existing ones.
The territory where it operates intrinsically depends on the people who are part of it. ICC is a black hole, a denationalised container, a proposal for a choreographic center run on the bases of needs and imagination.
ICC offers different programs focused on discursive and critical practices, the dialogue between artists- art-audience, research, artistic residencies and emerging artists.
Ida “Inxi” Holmlund är en frilansande dansare, koreograf och danslärare baserad i Stockholm, Sverige. Hon är utbildad i streetdance-stilar på Åsa Folkhögskola Five Styles and One Style-programmet i Sverige och på Juste Debout-skolan i Paris.Sedan 2013 är hon en del av Majeko Dance Crew. Nu är hon den första internationella medlemmen i huset av Alphaomega, som huvudsakligen är baserade i NYC. Inxi blev titulerad som legendarisk i ballroom-scenen på ”Abow the Rainbow ball” i Paris 2019. Hennes första erkännande i ballroom är Vogue femme-finalen på streetstar 2013. I maj 2023 var hon voguade hon på Beyonce Renaissance-konserten i Stockholm.
Inxis vinster i popping är Streetstar 7 to smoke final edition, Hiphop weekend i Malmö, Battle bad Sweden, Juste Debout Scandinvia, Ladies of hiphop in NYC , Soul session Oslo etc. Under sin karriär har Inxi turnerat i Europa, Asien, Usa, Ryssland och Sydafrika för att ge workshops, döma, kämpa gäst eller uppträda. Hon har även arbetat som dansare i produktioner inom det samtida området med Örjan Andersson, Kenneth Kvarnström, Mari Carrasco & Cullberg Dance Company. Som koreograf gjorde hon ett solostycke ”Octo” för Detour Festival i Köpenhamn 2023. Vogue-stycket ”bitch please” tillsammans med house of prodigy 2019. Och duostycket ”konflikt” 2018 för Urban Connection och Dansnät Sverige.
IDA SIDENVALL är en Stockholmsbaserad koreograf och biodynamisk kraniosakralterapeut. Hon har en kandidat i dans från Sead (2008) och en master i koreografi från Sthlm Uniarts (2016). Hon är nyfiken på utrymmet mellan den nuvarande verkligheten och det som skulle kunna bli.
I vilket arbete hon än gör, oavsett om det är på en behandlingsbänk, på scen eller någon annanstans, vill hon hedra det här mellanrummet. Detta har också artikulerats i hennes koreografiska praktik Här och Där. Hon har arbetat bredvid artister och koreografer som Oda Brekke, Peter Mills, Tova Gerge och Caroline Byström.
Ida Wigdel är en norsk koreograf och danskonstnär. Koreografen och dansaren inom henne kan inte separeras och hon har en stark tro på synergin mellan hennes partners och publiken. Hennes uttryck karaktäriseras av komplex fysikalitet och märkliga absurditeter med mörka element.
Igor Dobricic, studied dramaturgy at the Academy of Dramatic Arts in Belgrade, (former) Yugoslavia and attended Master of Theatre course at DasArts in Amsterdam, Netherlands.
Between 1995, and 1999 he worked as a dramaturge for the Belgrade International Theatre festival (BITEF). From 1999 onwards he is living and working in Amsterdam. Between 2000 and 2008 he was a program officer for the arts at the European Cultural Foundation. In this role he conceived and coordinated international support platform for the arts under the name ALMOST REAL. Between January 2009 and December 2010, he was occupying a position of a research fellow with the Amsterdam School of the Arts. As a dramaturge he is working internationally, collaborating with a number of choreographers/makers (Nicole Beutler, Keren Levi, Christoph Leunberger, Guillaume Marie, Diego Gil, Christina Ciupke, Jeremy Xido, Marie Topp, Alma Söderberg a/o).
Inga Gerner Nielsen is an artist, artistic researcher and performer working between Brussels and The West Coast of Denmark. She initiated the project In The Mirror of Care Work with a local nursing school when realising how much her one-to-one performances draw on the physical and social skills she once developed as an ”ufaglig”, or “non-professional” helper in the elderly home where she worked throughout her years of studying sociology. She hatched artistically as a performer within the fictional parallel worlds of the performance-group SIGNA during the early 2000s, and then as co-founder of the Copenhagen-based activist performance-collective Club de la Faye (2007) and a little later the smaller bureau, Fiction Pimps (2010, DK). In her solo-works she continued to explore the subtle nuances of interaction in performance installations within art spaces and venues such as Sixty Eight Art Institute (2014, DK), KUNSTEN Museum of Art in Aalborg (2018, DK) and in The Pool SB34 (2022, BE) in Brussels where she opened THiS INSTiTUTE, a structure by which she summons the sensual mode of her thinking. - An immaterial studio, she conjured as part of her artistic research in the post-graduate program A.pass (2022, BE).
Inga Huld Hákonardóttir was born in Höfn in Iceland and now lives and works in Brussels. After graduating from P.A.R.T.S in 2014 she has worked within the field of performance as a performer, dancer and choreographer. As collaborator and performer Inga worked with Eleanor Bauer and composer Chris Peck in the contemporary musical, MEYOUCYCLE. She danced for Salva Sanchis in his most recent works Islands and Radical Light and performed/collaborated with the contemporary music ensembles ICTUS and GAME (Ghent Advanced Master Ensemble) in their project Ballet Mekanique. She also currently performs in Traces, a work by Rósa Ómarsdóttir. As a choreographer/maker Inga has has worked mostly in collaborative environments and has created several collaborative works in the past few years. She has worked extensively with Rósa Ómarsdóttir under the name Inga and Rósa. Their works include two duets; The Valley, and Wilhelm Scream, and one group piece, Da Da Dans which was a comission for The Icleandic Dance Company, in celebration of the Dada movements 100th anniversary. Their work focuses on seeking the friction between the symbolic and the sensorial. Inga has also collaborated extensively with Katie Vickers with whom she created the duet Slogan For Modern Times and the trio We Will Have Had Darker Futures they created together with choreographer Rebecca Stillman. Their work together focuses on situations and experiences that effect the moving hand of time. We Will Have Had Darker Futures dealt with strange anticipatory fantasies of the future that lie on a wide spectrum between hope and fear.
Ingeleiv Berstad och Kristin Ryg Heldebostad har jobbat tätt ihop i flera produktioner och konstellationer sedan de gick ut från Konsthögskolan i Oslo med MA i koreografi 2019. För Carte Blanch har de koreograferat "Loudspeakers" (2014), och "KNOW HOWS" som hadde premiär 2019. Andra central arbeten inkluderar "Spoiler"(2017) av Berstad/Helgebostad/Wigdel – samma trio som gjort "Jordjenta", som har varit på omfattande turné både nationellt och internationellt. I samarbete med Eivind Seljeseth har de utvecklat "Av Historisk Grunn"(2013-17) – som så långt har resulterat i tre olika föreställningar, en publikation, seminarium och turné runt om kring i hela Norge. De är också den av Norsk Landskapsteater som sommaren 2016 hade premiär på "Lulleli For Fruholmen Fyr" – nominerad till Kritikerprisen för bästa dansföreställning i Norge. Berstad och Helgebostad skapar också verk individuellt och i samarbete med andra lager. "Somatøs Samling" av Berstad/Holden, och "CHEERS" av Helgekostad/Rueslåtten har båda premiär hösten 2018, på Black Box teater och Dansens hus i Oslo. www.ingeleivberstad.com, www.kristinryghelgebostad.com
Ingrid berger Myhre är koreograf och dansare som just nu är baserad i Bryssel. Hon följde nyligen Research Studios ´17-18 på P.A.R.T.S. och har en master i koreografi; research och performance från ex.e.r.ce på the Choreographic Centre i Montpellier (FR).
Språk och semiotik är centrala element i hennes konstnärliga praktik. Hon har bland annat gjort solot BLANKS och senast PANFLUTES AND PAPERWORK, ett samarbete med Lasse Passage – båda verken blev utvalda till Aerowaves (under 2018 och 2020).
Hon är Associated choreographer på Dansateliers Rotterdam, och får utvecklingsstöd från Dutch Performing Arts Funds Nieuwe Makers Regering mellan 2019-2020.
Izabella Borzecka arbetar som curator, redaktör och verksamhetschef i Stockholm. Hon intresserar sig för publiceringspraktiker, sociala koreografier och ledarskap som curatoriell praktik. Hon är initiativtagare till Reading edge – ett bibliotek för fristående och självutgivna publikationer med fokus på dans, koreografi och performance. Hon har varit verksam inom det fria kulturlivet i Stockholm i över tio år, bland annat som verksamhetsledare på c.off och just nu verksamhetschef på FOLK i Skärholmen. Tillsammans med Pontus Pettersson organiserar hon projektet och publikationen Delta.
Danish artist and composer Jacob Kirkegaard works in carefully selected environments to generate recordings that are used in compositions, or combined with video imagery in visual, spatial installations. His works reveal unheard sonic phenomena and present listening as a means of experiencing the world. Kirkegaard has recorded sonic environments as different as subterranean geyser vibrations, empty rooms in Chernobyl, Arctic calving glaciers and tones generated by the human inner ear itself.
Jacob Kirkegaard has presented his works at galleries, museums and concert spaces throughout the world, including MoMA in New York, LOUISIANA – Museum of Modern Art and ARoS in Denmark, KW in Berlin, The Menil Collection & at the Rothko Chapel in Houston, Aichi Triennale in Nagoya, the Mori Art Museum in Tokyo, Japan. Kirkegaard has gallery representation through Galleri Tom Christoffersen. His sound works are released on the TOUCH (UK), Important Records (USA), mAtter (JAP), VON Archives (FR), Holotype Editions (GR) & Posh Isolation (DK) labels. Kirkegaard’s work is represented in the permanent collection of LOUISIANA – Museum of Modern Art in Denmark and he is a founding member of the sound art collective freq_out.In 2016 Jacob Kirkegaard was the sound-artist-in-residency at St. John’s College, University of Oxford, U.K.
Website: http://fonik.dk/preview.html
Jacqueline Sobiszewski - visual artist, works with light, video, film and photography. Born and raised in the Netherlands. Studied at the Cinematography Department of the State Higher School of Film, Television and Theater in Łódź. Combining various techniques, always looking for a new visual language in various fields of art, cooperating with directors, musicians, choreographers and individually.
Her work has been shown in NYC,Los Angeles, Sydney, London, Paris, Vienna, Madrid, Lisbon, Sao Paulo. She was awarded at the 15th International Small Scene Theater Festival in Rijeka, Croatia for light direction in Medea ( awarded with the Nestroy Preis ) by Grzegorz Jarzyna and received a distinction for lighting design at The Divine Comedy International Theater Festival "for creating a coherent landscape in which individuality manifests itself through a powerful emotional charge”.
Upplevelsen av att växa upp i den marginaliserade periferin av Cartagena de Indias Colombia, gjorde Jao Moon till en politisk kropp. Att leva i en miljö av konstant motstånd fick dem att ifrågasätta de dominerande samhällsordningarna, vilket blev ett ämne i Jao Moons konstnärliga arbete.
Jao Moons verk inkluderar Memory of Dislocation, Everybody can be / Everybody can not be at Ballhaus Naunynstraße. The Lifetime of Fire - Manifestos for a Queer Futures på HAU, HKW Haus der Kulturen der Welt och Anahuacalli Museum CDMX. Hans samarbeten och verk har presenterats på: Volksbühne Berlin, Sophiensaele Berlin, Kampnagel Hamburg, Deutsche Oper Berlin, Pompidou Centre Paris, Neue Nationalgalerie Berlin, Hamburger Bahnhof – Nationalgalerie der Gegenwart Berlin 2024.
Jassem Hindi is a performer, sound artist and teacher. He has studied philosophy and has been working in the field of dance and performance for over ten years. His strategy is to use broken objects, broken bodies and broken sounds, cast together by nervousness and necessity.
His last three works focus on death poems as choreographic worlds. He has collaborated with choreographers as Ligia Lewis, Mia Habib, Lara Kramer, Ida Larsen, Keith Hennessy, Ruairi Donovan, Ofelia Jarl Ortega, Rani Nair and many more.
Javon Bennett (f.1989) bor och arbetar i Oslo som konstnär och bagare och skapar utsökta ätbara installationer. På ett lekfullt sätt utforskar han ingredienser och deras gränser, sträcker ut och extraherar essenser, texturer och färger och applicerar dem med ett måleriskt öga och tillvägagångssätt. Hans skapelser försöker återkalla bleknande minnen av tidigare generationers smaker och har en ändamålsenlig närvaro: att delas och frossas i under festliga former, att ge flyktig lycka med fantastisk skönhet. Hela vägen ner.
Javons verk har visats och delats på Billedhoggerforening, Interkulturet Museum, Spriten Kunsthall, Nitja senter for samtidskunst, Unge Kunstneres Samfund (UKS), Tenthaus, PACHINKO, i Romsås senter med Øst Kunst och för närvarande på Fotogalleriet, Oslo, Norge.
Jeanette Groenendaal she studied at theatre faculty of the Amsterdam School of the Arts (DasArts), graduated in editing at the Binger FilmLab and did Hermetica studies at the University of Amsterodam. She is the author and co-author of many multimedia projects, video installations and performances. She often works with experimental methods of filmmaking, mixing documentary and activist performance. Her film Dutch Cocaine Factory premiered at IDFA festival in 2007.
Jenni Elina von Bagh (F) 1980 is a choreographer-performer from Finland. She works with body, text and voice as part of a compositional play. She holds a MfA in Choreography from the Theater Academy in Helsinki. Her latests works as a choreographer are “Post Human Days” (Helsinki, 2018) “a life” (Helsinki 2017), “Sirens” (together with Ida Backer, Helsinki, 2017), Posthuman (Helsinki, 2016) also selected to Amsterdam NeuNow web festival 2017, Papers and Pens (Helsinki, Moscow, Tallinn, 2016), We are the world (Helsinki, 2016), Playing storytelling (Living theatre New York, 2012). She has also worked as a choreographer for Finish National Theatre and Helsinki City Theatre. As a dancer/performer Von Bagh has worked in Sweden, Finland and mid-Europe with important choreographers like: Kenneth Kvarnström, Örjan Andersson, Helena Franzen, Gunilla Heilborn, Margareta Åsberg, Deborah Hay, Linda Kapetanea, Jozef Fruzeck, Anton Lachky, Ikuo Kuroda, Ina Christel Johannessen to mention a few. Years 2006-2015 she was a member of Helsinki Dance Company and worked with many international and national choreographers such as Andonis Foniadakis and Jyrki Karttunen.
Jeroen Peeters är en Bryssel-baserad essäist, dramaturg och performer som är vida publicerad inom samtida dans, i synnerhet inom frågor såsom uppmärksamhetsekologier, publiken som läsekrets, förkroppsligad kunskap, materiell läskunnighet och hållbar utveckling. Bland hans publikationer återfinns en bok om Meg Stuarts arbete, Are we here yet? (2010), essäsamlingen om åskådarskap inom dans Through the Back: Situating Vision between Moving Bodies (2014) samt en essä om Mette Edvardsens arbete, Something Some things Something else (2019). Peeters är för tillfället forskardocent vid Hasselt University, Faculty of Architecture and Arts, och vid PXL-MAD School of Arts.
Jessie McLaughlin är författare, konstnär och forskare från London. Hen har varit producent på MDT sedan 2020.
Joanna Perez Nordahl är en svensk prisvinnande regissör baserad I London och Stockholm. Genom sina musikvideor, kortfilmer, dokumentärer och reklamfilmer, såväl som scenkonstföreställningar, har hon nått internationellt erkännande, både som regissör och visuell konstnär. 2016 blev Joanna dubbelnominerad till svenska Grammis för Årets musikvideo, och vann priset för att ha skrivit och regisserat filmen “Nothing but a heartbet”, ett samarbete med Say Lou Lou. Mellan 2013-2015 initierade och regisserade Joanna One Wish, en dokumentär I åtta avsnitt för SVT.
Under flera år har Joanna samarbetat med den norska koreografen Ludvig Daae och skapat scenkonstföreställningar. Deras första verk, “MM” (2011) har turnerat i 11 länder. I duons senaset verk, “HYPERFRUIT” (2015) är både Joanna och Ludvig performers på scen. Den visuellt starka föreställningen undersöker internet som emotionellt redskap och nödvändigt ont i intim kommunikation och långdistansförhållanden. HYPERFRUIT turnerar nu internationellt.
Joannas arbete har visats på: San Francisco International Dance Film Festival, Gothenburg International Film Festival, Moderna Museet, Tempo Documentary Festival, Amnesty International Short Film Festival, Music DOC New York, Novemberfestivalen, TranScreen: Amsterdam Transgender Film Festival, Roygalan, GuiDance Festival, The Place London, Riksteatern Norway, Dansens Hus Oslo, Black Box Oslo, MDT Stockholm, Gessnerallé Zurich, Mousonturm Frankfurt, DanseHaus Di Milano, SVT, Bukowskis, Lunds Konsthall.
Johanna Karlberg är en Helsingforsbaserad danskonstnär och instruktör för fritidsaktiviteter för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hennes konstnärliga praktik fokuserar på frågor kring fenomenet performer och performing och på sätt för periferin att omdefiniera vad som står i centrum.
John-Paul Zaccarini är Professor i Scen vid forskningscentret på SKH. Han har under 32 år varit verksam som utövare inom teater, dans, mim och cirkus med tyngdpunkt på poesi och spoken word, både som performer och regissör/dramaturg samt koreograf. För närvarande forskar han i skärningspunkterna mellan konst, terapi och aktivism i projektet FutureBrownSpace, inom ramen för vilket han håller i kursen Black Study as Creative Process på Institutionen för Dans, och är curator för seminarieserien Season of Black Study.
Johnson & Bergsmark are a producer-duo working within the performing arts. Terry Johnson and Sara Bergsmark have worked professionally as producers with institutions throughout Sweden and in various freelance constellations over the past ten years. Now they have joined forces to create a space for long term processes as well as specific projects within our own company structure. Together Johnson & Bergsmark produce, programme, curate and care for the work that they do, the people they do it alongside and the ecology of the field.
Jonatan Winbo tog examen från Konsthögskolan Valand i Göteborg 2009. I sitt arbete han utforskar estetik och verklighetsbegrepp. Må det vara förstärkt verklighet, fantasmisk verklighet eller förvrängd verklighet. Han har arbetat som ljusdesigner inom områdena dans, film, teater, konst, samtidscirkus, musik och performance i samarbete med Jefta van Dinther, Josefin Hinders, Tove Sahlin, Eleanor Bauer, Cristina Caprioli, Martin Forsberg, Thiago Granato, Martin Falck, Fever Ray, Louise Dahl & Hana Erdman, Yung Lean, KIKI, Privat, Tuvalisa Rangström, My Wild Flag, Sailor & I, Cullbergbaletten, Silver Films, Mint, Michele Masucci, ccap, c.off, Kulturhuset Stadsteatern, Corpus - Det KGL. Teater, Norrdans, Strindbergs Intima, Teater Brunnsgatan 4, Riksteatern, Riksteatret, Backa Teater, Lafayette Anticipations, Teater Galeasen, TinCanCompany, Östgötateatern, Marionetteatern och Teater Tribunalen.
Jossette Reilly (Puerto Rico) hämtar influenser från ett brett spektrum inom både samtida och klassisk spansk dans. Hon har varit aktiv i flamenco-kompanier i Spanien, Mexiko, Puerto Rico, Turkiet och USA. Hennes viktigaste verk "La Gallina Pollona" skapades under denna tid. I verket blandar hon flamencorytmer med sin Puerto Ricanska historia och musikaliska rötter och utforskar deras likheter och kopplingar.
Sedan 2019 är Reilly baserad i Malmö och lär ut flamencodans lokalt och utomlands samtidigt som hon fördjupar sig i konstformen som är traditionell flamenco. Hon har arbetat som gästlärare hos Cullberg och leder "Tablao Flamenco Malmö" och Flamenco Live show tillsammans med musikern Stephan Jarl.
JUCK arbetar med sina tekniska rötter i streetdance för att utvidga synen på femininitet och sexualitet inom den samtida dansen.
Jukka Rintamäki komponerar musik till spel, teater, modern dans och jobbar som producent i olika scenkonst sammanhang. Ett av dom projekt han jobbat med var som kompositör och kreativ producent för spelmusik-konserten ”Dice at the Opera” på Kungliga Operan i Stockholm 2022. En multimedial konsert involverades Kungliga Operans orkester där Rintamäki tillsammans med sin kollega Johan Skugge spelade live på scenen. Andra kompositörer på konserten var bland andra Hildur Guðnadóttir & Sam Slater, Mikael Karlsson och Solar Fields. Han har även samarbetat med bandet Kite på deras spelningar på Kungliga Operan och Dalhalla, som en del av produktionsteamet och genom att spela live på scenen. Jukka Rintamäki har producerat musik för flera dansverk av koreografer som Helena Franzén, Kenneth Kvarnström, Zvi Gotheiner och Virpi Pahkinen på teatrar runtom i Europa och USA.
Han har komponerat musik till flera stora tv-spel, bland annat till Battlefield 3 och Battlefield 4, för spelutvecklare som DICE, Avalanche och Remedy Entertainment. Han komponerar även musik till långfilm, dokumentärer och konstprojekt. För teater komponerade Rintamäki senast musik till föreställningen Flickor som försvinner av dramatiker och regissören Malin Axelsson som spelades i hela Sverige på turné med Riksteatern samt på Målarsalen på Dramaten 2023-2024.
Under 2024 är han aktuell med musik till verket Tria, av koreografen Helena Franzén som spelas på Teater X i Tokyo i Juni. Sina musikaliska rötter har Rintamäki med Göteborgs baserade bandet Silverbullit där han skrev låtar och turnerade runt om i världen. Han har genom åren samarbetat med en rad svenska artister som El Perro Del Mar, Karin Dreijer, Freddie Wadling, Olle Ljungström, I Break Horses med flera. Jukka Rintamäki producerar musik i sin studio i Stockholm och ger ut musik på sin egen label Korp Kord.
Juli Apponen är en scenkonstnär som arbetar i flera olika konstellationer som performer, koreograf och regissör. Med utgångspunkt i det självbiografiska har hon tidigare skapat uppmärksammade föreställningar som: Life is hard and then you die – part 3, en textbaserad performance föreläsning och med duo samarbetet JULI/JON koreografin Everything Remains. Hon studerade scenkonst på Norwegian Theater Academy.
Juli Reinartz studerade vid Dans- och Cirkushögskolan (DOCH) och arbetar i Stockholm och Berlin. Hennes förhållningssätt till koreografi drivs av en önskan om att producera format som experimenterar med identitetsskapande praktiker. Hennes verk ’Atlantic’, ’Really Good Music’ och ’Regional Geographic’ behandlade och utforskade ämnena afrofuturism och animism, och har visats på ett antal platser i Sverige, Tyskland, Finland, Island och Norge. I 2013 undersökte hon koncertformatet under ett ettårigt konstnärsresidens på Mejan. Sedan 2015 är hon intresserad av technokroppar, film som format och kamerans perspektiv på kroppen. Frågan är om detta perspektiv faktiskt är en ny ritual och om det kan förvandlas till ett sådant. Hennes solo ’You said you’d give it to me – Soon as you were free’ undersöker detta från ett särskilt feministiskt perspektiv. Tanzabend 4 med Theater Thikwa i Berlin tittar på det ämnet med fokus på skiljaktigheter och kollektivism. Juli har arbetat som performer eller som yttre öga tillsammans med Angela Schubot, Jared Gradinger, Ingri Fiksdal, Trajall Harrel, Verena Billinger / Sebastian Schulz, Nora Schlocker, Jeremy Wade, Tea Tupajic och Social Muscle Club Berlin.
As a member of Kem Collective, I have been co-creating Kem School for the past four years. I focus on well-being aspects, providing tools that support long-term, sustainable action. I also work as a trainer and facilitator focusing on wellbeing and burnout prevention in social movements.
Julia Giertz är ljudkonstnär med en bakgrund i koreografi och teknik. Hon bor i Stockholm och arbetar med ljud i relation till människor, objekt och elektronik. Hon har visat verk på bland annat Venedig Biennalen, Unsound, Intonal, Tensta Konsthall, Kunsthal Charlottenborg, MDT, Kampnagel K3, och Norrlandsoperan. Några av hennes konstnärliga samarbeten inkluderar Marie Topp, Zosia Holubowska, k.ö.k. och Tarek Atoui. Hon ger föreläsningar i immersive audio och synthesizers på Malmö Konsthögskola och Elektronmusikstudion (EMS). Som ljudtekniker har hon arbetat med att utveckla ljud-domen på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Julian Owusu är en danskonstnär och danslärare vars konstnärliga kärna ligger i gemenskapsbyggande, pedagogik, hiphop, avkoloniserande praktiker och omtänk. Hans arbetsfält sträcker sig från arbete med ungdomar på gräsrotsnivå till arbete i statliga positioner och i styrelser.
Julie Hrncirova is a photographer.
Jussi Matikainen (MA) är en Helsingforsbaserad ljuddesigner, musiker och konstnär. I sitt konstnärliga arbete försöker Matikainen öppna utrymmen där de komplexa förvecklingarna med våra miljöer kan mötas och kännas igen.
Kajsa Wadhia arbetar konstnärligt och curatoriellt mellan fälten performance och koreografi och
har en MA i Nya Performativa Praktiker från Stockholms Konstnärliga Högskola, 2015. Hennes
aktuella konstnärliga undersökningsområde kan sammanfattas som spekulativ feminism, med
intresse för sci-fi, magiska formler, vokala koreografier och hemmabyggda instrument. Hon arbetar
helst i kollektiva processer och ingår i flera konstnärliga samarbeten, däribland duon The
Disengaged Free Jazz Orchestra och kollektivet Spekulativa Juntan. Sedan 2016 leder hon
tillsammans med konstnären Tove Salmgren, Köttinspektionen Dans, en konstnärsdriven plattform
och plats för experimentell dans och koreografi i Uppsala.
www.kajsawadhia.com
Karina Sarkissova är frilansande danskurator och dramaturg, baserad i Uppsala och Stockholm. Hon tog examen 2012 på School for New Dance Development (SNDO) i Amsterdam och 2019 på Dutch Art Instititue (DAI). Karina är tillsammans med Kajsa Wadhia konstnärliga ledare för Köttinspektionen i Uppsala. Hennes praktik är dramaturgisk, koreografisk och kuratorisk; hon arbetar kontinuerligt med andra danskonstnärer, som mentor och lärare och utvecklar koreografisk kontext.
The Oslo based artist duo Bruce & Lund consisting of Veronica Molin Bruce and Karoline Bakken Lund is a cross disciplinary exchange. Bakken Lund has a strong foundation in textiles - sculptural, scenographic and on the body in performative narratives. Bruce has a background in conceptual art, contemporary dance and choreography - fluent between roles and formats. Both mainly have the body as a starting point, and they explore a shift to the body's presence or consequence into sculptural works with a focus on studies in materiality, structure and movement. Together, they have an inherent curiosity for materials, the touch of the body and care for the creative. They have exhibited and shown works such as ULTRA at Interstate Projects in New York, The Tomb at Nada Miami in collaboration with Interstate Projects (Miami 2020), Ultra at Eidsberg Kunstforening (Mysen, 2020), The Fool at Palmera (Bergen 2020), Life Killed Chihuahua at Galerie Thaddaeus Ropac (London, 2019) and Silicone Era at Destiny’s Atelier (Oslo, 2017).
Katalin Ladik (b. 1942, Novi Sad) is a foundational voice in histories of art, literature, and performance in Central and Eastern Europe. Her radical approach to poetry and performance expands how language can manifest: on the page and through the body, visual and written, heard and felt.
Katarina Eriksson är verksam som dansare och koreograf i Stockholm sedan 1990. Våren 2021 tog hon examen från master-programmet i koreografi med inriktning på performativa praktiker vid Stockholms konstnärliga högskola.
Bland de koreografer Katarina arbetat med kan nämnas Susanne Jaresand, Cristina Caprioli, Lotta Melin och Örjan Andersson. Hon har under en längre tid samarbetat med koreograferna Björn Elisson och Helena Franzén i ett flertal produktioner. I hennes konstnärliga praktik är återkommande teman; möten, tiden, förändring, natur, det komplexa och kroppens relation till sin omvärld. Sedan 1997 driver hon danskollektivet Räserbyrån tillsammans med Per Sacklén och Håkan Mayer. Räserbyråns specifika kunskap ligger i en inlyssnande metod där rörelsens förmåga till kommunikation och ett arbete med empati och ett relationellt förhållningssätt är genomgående i föreställningar och övriga projekt.
Kate McIntosh är en konstnär som arbetar gränsöverskridance med performance, teater och installation. Hennes verk fokuserar ofta på konstnärens och publikens fysiska närvaro, manipulation av föremål och material, och hur relationer med och mellan publikmedlemmar utvecklas under en föreställnings tid och rum. Styrd av hennes pågående fascination för fel-användning av föremål kan McIntoshs praktik kännetecknas av en lekfullhet med publiken, en kärlek till teatraliska bilder och ironisk humor. Ursprungligen från Aotearoa, Nya Zeeland och utbildad i dans, har McIntosh utvecklat ett internationellt erkänt scen- och tvärvetenskapligt arbete som turnerar flitigt i Europa såväl som till Asien, Oceanien och Amerika. Hennes scenverk inkluderar soloverken All Natural (2004), Loose Promise (2007) och All Ears (2013) och gruppföreställningarna Hair From the Throat (2006), Dark Matter (2009), Untried Untested (2012), In Stereo (2015 med Bree Van Reyk) och To Speak Light Pours Out (2020). Hennes installationsverk inkluderar videoinstallationen De-Placed (2008 med Eva Meyer-Keller), och de interaktiva installationerna Worktable (2011), In Many Hands (2016) och Lake Life (2023). Inom ramen för dessa verk har hon bjudit in medarbetare som Tim Etchells, Eva Meyer-Keller, Jo Randerson, Arantxa Martinez, Eduardo Abdala, Lilia Mestre, Charo Calvo, Minna Tiikkainen, Mikko Hynninen, John Avery, Bree Van Reyk, Josh Rutter och många fler.
Katie Vickers is an American artist (dancer/choreographer) who lives in Brussels, Belgium. After receiving her BFA in performing arts at The Ohio State University (2010), she moved to Europe to further study dance and graduated from P.A.R.T.S (2010-2014). Throughout her studies, Katie organized jams and taught numerous classes and workshops throughout the US and Europe. Alongside Albert Quesada, Katie co-directs the Mercersburg Academy Summer Program for Dance and Theatre and Practicing Performance: International Dance Festival at The Ohio State University. In 2012, Katie created her solo Ode To That Dance, which performed in Belgium, Germany, and the United States. Since 2013, she’s been collaborating with Benjamin Pohlig in their creations Techno-Tarantella-Novella (2013) and 5 Seasons (2016), as well as Inga Huld Hákonardóttir with their creation Slogan For Modern Times (2014). She has also worked with and for Benjamin Vandewalle (BE), Vera Tussing (GE), Martin Nachbar (GE), Daniel Linehan (USA), Kendell Geers (RSA) and Janine Harrington (UK) and was recently a guest artist for the Cullberg Ballet in ‘Figure a Sea’ choreographed by Deborah Hay. She is on tour with Slogan For Modern Times, 5 Seasons, and her most recent collaboration with Inga Hákonardóttir and Rebecka Stillman, We Will Have Had Darker Futures.
Kem is a Warsaw-based queer feminist collective focused on choreography, performance and sound at the interface with social practice. Through experimental formats and community building, Kem engages in critical intimacy and queer pleasure.
Our projects are characterised by hybridity and fluidity, blurring the boundaries between art, curating, education, activism, clubbing and community-making practices. It is a community created in the process of collaboration and engagement with the politics of embodiment, feeling and subjectivity in relation to collectivity. Kem experiments with formats and strengthens queer, feminist and anti-racist artistic practices and discourses.
Kenneth Bruun Carlson is freelance dancer and choreographer. He is graduated from London Contemporary Dance School (2000) and the Amsterdamse Hogeshool voor de Kunsten (2003). Carlson has been a part of Dansk Danceteater(DK), The Cullberg Ballet (SE), Kenneth Kvarnström & Co/Helsinki Dance Company (FI), and Skånes Dansteater (SE). He has worked with independent choreographers such as Martin Forsberg, Helena Franzen, Shumpei Nemoto, Björn Safsten, and Rachel Tess. His choreographic works has been showed at Norway, Sweden, Denmark, Holland and England.
Kim Hiorthøy är grafisk designer, konstnär och musiker från Norge. Han är utbildad vid The Art Academy i Trondheim, The Royal Danish Academy of Fine Art, och School of Visual Arts i New York. 2010–2011 tog han masterexamen i koreografi vid DOCH i Stockholm. Hiorthøy har skrivit musik för dans och släppt album med egen musik. Hans första långfilm ”The Rules of Everything” hade premiär 2017.
The queer feminist art group Ful performs, exhibits, creates publications, and curates talks and meetings through an intersectional understanding of the art event. Ful has worked in Sweden and internationally since 2008 with, among other things, the art magazine Ful and acclaimed and award-winning performances such as Europa Europa and Mödrars Manifest. The project Baba Karam is closely associated with Ful’s new dance initiative Finding Sisterhood which is a decolonizing and queer survey of contemporary dance and performance.
Nasim Aghili (b. 1980) is a Swedish-Iranian artist, director, writer and performer. Nasim works in the field of performing and visual arts and their participatory performances, theatre installations and art in the public space often deal with the experience of existing and living in different forms of exile and take the form of healing rituals. Nasim Aghili’s plays have been translated to different languages such as English, Spanish and Arabic and their work has been performed or presented in countries such as Puerto Rico, England, Mexico, US, Holland, Estonia and Sápmi.
Malin Holgersson (b. 1974) is an artist, dramaturge, podcaster and editor that works mostly within performing arts and audio drama. Their work is interdisciplinary and combines text, sound, voice and body/ies. With a background as a cultural journalist and radio producer, they often use journalistic methods and stage documentary stories.
Rani Nair dancer and choreographer, whose works have been programmed at the Centre National de la Dance Paris, ImpulsTanz Vienna, Spielart festival Munich, Ignite! Festival of contemporary dance Delhi, Singapore International Festival of Arts. Represented at the Performing arts museum, Dance museum in Stockholm and in the book Oxford Dictionary of Dance and Re-enactment.
Konstmusiksystrar är en förening för tonsättare och ljudkonstnärer som definierar sig som kvinnor och transpersoner. Det grundades 2014 av Lo Kristenson och Marta Forsberg som då studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Idag har Konstmusiksystrar 270 kompositörer knutna till sig som alla finns representerade på föreningens webbplats.
Kris Lee (she/they) is a New York based dancer, performer and home chef.
Kristallmatrixen – Malin Kent & Indra Linderoth. We are formgivers, craftspeople, maintainers and cleaners and we always come in groups. We believe that simplicity creates stereotypes and limitations. We believe that this simplicity also shapes our common spaces. We want to broaden the horizon for what behaviour and which bodies takes space in a room and we do this by not simplifying. We are are not afraid of being contradictory, instead we embrace ambiguity. We want rooms that changes depending on what you bring to it rather than fixing you to the expected. Nothing we do is stylish and clean. In our rooms you can always wear dirty trousers.
Kristin Nango [NO] is a Norwegian/Sami performance maker, choreographer, poetic mover and walker based in Nesodden, Norway. She is currently questioning human listening and being with land, plants and animal life – with a special concern of time and temporalities. She creates within the artistic media of sound, listening-walks, poetry and choreography. Her latest work Being With: Deeper Softs was investigating Wik forest. Being With is her artistic practice developed in collaboration with land, deeply inspired by indigenous perspectives.
Krõõt Juurak is an Estonian artist living in Vienna. She studied choreography and visual arts at the ArteZ, Arnhem and Sandberg Institute, Amsterdam. She has been developing projects at the interface of choreography and performance since 2003. She has presented her works at institutions and festivals internationally, among them the Contemporary Art Center (CAC) Vilnius, Contemporary Art Center (CAC) Geneva, ImPulsTanz Vienna, de Appel Amsterdam, CIAP Hasselt, Kunsthalle Vienna, Tallinn Art Hall and deSingel Antwerpen. She has for a number of years been artistically concerned with the pet, and together with Alex Bailey developed “Performances for Pets” – performances created especially for pets. Her works are represented by Galerie International.
Krzysztof Bagiński is a Warsaw-based artist, filmmaker and music producer working across film, sound and performance. He studied at the Academy of Fine Arts Warsaw and at the Dutch Art Institute. Baginski is a co-founder and member of Kem collective, where he is responsible for organizing parties and musical events. He also co-curates "W Brzask" (At Dawn), a series of experimental music concerts in the gardens of Xawery Dunikowski Museum of Sculpture in Warsaw.
La Chachi has earned her place in the tradition of breaking down and reassessing flamenco, following the path of other outsiders like El Niño de Elche, Israel Galván and Rocío Molina. An actress and dancer, she graduated in both disciplines in Málaga, her hometown. After specialising in flamenco with dancer La Lupi, training in physical theatre, new dramaturgy and contemporary dance, she discovered her true passion: the union of all these disciplines. María del Mar Suárez/La Chachi, is no new arrival, because she has been twisting the traditional flamenco language since 2008 to fit it to her unique style, where hybridisation is the norm. She made her first piece in 2017, La gramática de los mamíferos (The Grammar of Mammals), which received several nominations and awards. Her second work La Esperareceived support from Teatros del Canal (Madrid) and was programmed at the Teatro Central in Sevilla. Los inescalables Alpes, buscando a Currito (The Unclimbable Alps, Looking for Currito) was presented at Festival de Otoño of Madrid and in 2022 received the Godot Dance Award.
Lasse Passage is a sound designer.
Laura Cemin (f. 1992) är en italiensk bildkonstnär och koreograf baserad i Helsingfors. I sina verk utforskar hon språkets koreografiska kraft och undersöker hur språket påverkar rörelser och fysiska interaktioner. Vid sidan av sitt konstnärskap som författare arbetar Laura som dansdramaturg och gästföreläsare vid olika internationella institutioner.
Leah’s practice spans performance, choreography, dramaturgy, mentorship and support for other artists. Choreographic commissions include Pre-Professional Year, Sydney Dance Company (2019), London Contemporary Dance School Graduating Season (2020), Mass Hysteria Collective (2020) and Matilde Cerruti Quara, Jupiter Woods (2020).
Leah collaborates regularly with Colette Sadler and has worked and performed for visual artists, companies and choreographers; Ola Maciejewska, Theo Clinkard, Jefta Van Dinther, Megan Rooney, Paulina Olowska, Emmilou Rößling, Sarah Browne, Sam Williams, Holly Blakey, Candoco Dance Company, Joe Moran among others. In 2019 Leah created ‘The Elsewhen Series’ in collaboration with choreographer Theo Clinkard as well as collaborating on the creations of commissioned works for Tanztheater Wuppertal Pina Bausch (2015), Danza Contemporanea de Cuba (2016) & Candoco Dance Company (2019) among others.
Lena Ylipää är bosatt i Lainio, i östra delen av Kiruna kommun. Hon flyttade tillbaka till Norrbotten efter avslutad utbildning på Konstfack 1996 och har varit verksam i länet sen dess. Teman i hennes konstnärskap ligger nära hennes vardag i norra Tornedalen och hon arbetar med en mängd olika tekniker och material. I sina senaste arbeten har Ylipää fokuserat på teckning, där även rumslig gestaltning och interaktion med betraktaren är centrala i verken. Ylipää har ett stort intresse för samhällsstrukturer, särskilt de omvandlings- och utvecklingsprocesser som pågår i norr. Just nu extra intresserad av normer och attityder som rör periferibegreppet samt regionala och kulturella gränsdragningar. Och tallar.
Lena Ylipää har arbetat som konstkonsulent hos Region Norrbotten och har också ett tidigare engagemang i olika branschorganisationer. Tillsammans med kollegorna i konstnärsgruppen Koncentrat har hon medverkat iolika projekt.
Ligia Lewis works as a choreographer and dancer. Lewis’s works, often marked by expressions of physical intensity and humor, seek to animate subjects through physical forms of expression that disrupt normative conceptions of the body while negotiating the ghostly traces of history, memory, and the unknown. Through choreography, she develops expressive concepts that give form to movements, speech, affects, thoughts, relations, utterances, and the bodies that hold them. Utilizing affect, empathy, and the sensate, her work continues to evoke the nuances of embodiment. Lewis recently finished works including: “A Plot / A Scandal” (2022), “Still Not Still” (2021), “deader than dead” (film and live performance) (2020), the trilogy including: “Water Will (in Melody)” (2018), “minor matter” (2016), and “Sorrow Swag” (2014).
Her other works include: “Sensation 1/This Interior” (High Line Commission, 2019); “so something happened, get over it; no, nothing happened, get with it” (Jaou Tunis, 2018); “Melancholy: A White Mellow Drama” (Flax Fahrenheit, Palais de Tokyo, 2015); $$$ (Tanz im August, 2012); and “Sensation 1” (sommer.bar, Tanz im August, 2011 and Basel Liste, 2014). Her work was presented in multiple venues across Europe and the US such as HAU Hebbel am Ufer, Berlin; Tanzquartier, Vienna; MCA Museum of Contemporary Art, Chicago; Hammer Museum, Los Angeles ; Walker Art Center, Minneapolis; Kaaitheater, Brussels ; Arsenic, Lausanne ; High Line Art, New York; Performance Space, New York (2019); OGR Torino; Stedelijk, Amsterdam ; TATE Modern, London. Her work has also been presented at festivals and biennials such as the Ruhrtriennale, Bochum, Germany; Tanzplattform, Germany; Politik im Freien Theater Festival, Frankfurt; Liverpool Biennial; the Side Step Festival, Helsinki ; Biennale of Moving Images / Centre D’Art Contemporain, Geneva; Diver Festival, Tel Aviv ; American Realness, New York; The Donaufestival, Krems, Austria and Julidans, Amsterdam. Lewis is the recipient of the Tabori Award in the category of Distinction (2021); a Foundation for Contemporary Arts Grants Award (2018); a Bessie Award for Outstanding Production for minor matter (2017); a Factory Artist residency at tanzhaus nrw (2017-19); and a Prix Jardin d’ Europe from ImPulsTanz for Sorrow Swag (2015).
Linda Blomqvist är född i Stockholm 1985. Hennes arbete syftar till att expandera begreppet koreografi med fokus på alternativa produktionssätt, processer och praktiker ur ett spekulativt perspektiv, genom olika former och uttryck. Linda studerade dans på Kungliga Svenska Balettskolan 1995-2004 och på P.A.R.T.S 2008-2010. Hon har arbetat med koreografer som Anne Teresa De Keersmaeker, Mårten Spångberg, Eva Lundqvist och Florentina Holtzinger bl.a. Tillsammans med Emma Daniel, Adriano Wilfert Jensen och Anna Gaiotti har hon drivit plattformen Indigo Dance. Vid sidan av dansen praktiserar hon även som Doula.
Linnéa Sundling is a dancer originally from Umeå and with her Sámi roots from Västerbotten, Sápmi. She is also one of the initiators of the project Weaving Stories/Mojhtesh Gurredh together with Marit Shirin Carolasdotter. Her artistic practice involves dance as a transformative embodiment - each initiation of movement varies depending on her surroundings; energies, people and connection to spaces and land.
Lisa Janbell är dansare och koreograf, baserad i Stockholm. Med en utbildning i folkdanspraktiker på Kuba och dansarutbildning i Brasilien samt antropologi på Stockholms Universitet är Lisas praktik och koreografiska arbete specialiserat på rituellt performance och ceremoniella danspraktiker. Som ett centralt tema i hennes arbete utforskar hon kollektivitet i relation till det undermedvetna. Det konstnärliga arbetet formas genom förslag, att tillsammans leta efter en plats och ett öppnande till det transcendentala. Med strävan om att nå en djup närvaro och ett gemensamt vetande.
Genom ett feministiskt och intersektionellt perspektiv lyfts emotionellt arbete, mjuka värderingar och formandet av omsorgsfulla rum. Denna konstnärliga strategi manifesterar sig i varma och välkomnande rum och miljöer där publiken kan vila och hämta kraft i detaljerade texturer av rörelsematerial och generösa koreografiska kompositioner som exempelvis Trans[e]ición (2015) Trans[e]ición club edition (2016) Studio Barnhus A/V Show (2018) KONTAKT (2020) Lead us (2021) SEARCH (2022), SWEET&STICKY (2023) Another Spell (2024). Lisa Janbell är den andra hälften av performanceduon Dos Oké och den konstnärliga ledaren för det svensk-kubanska danskollektivet SOMOS sedan 2012.
Lisa Janbells egenproducerade verk har turnerat i Sverige, Europa och på Kuba, på platser som Inkonst, MDT, Norbergfestival, Dansens Hus, Augenblick Mal festival-Berlin och Teatro Raquel Revuelta- Havanna. Hon har även utfört beställningsuppdrag för bland andra Studio Barnhus med spelningar på Sónar (Barcelona) Way Out west (Göteborg) och Cirkus (Stockholm).
Nyfiken på växelverkan mellan teori och praktik, närmar sig Lisa Schåman varierade projekt, i huvudsakligen konstnärlig process och performance som dansare.
Sedan hennes kandidat i dans (Stockholms Konstnärliga Högskola 2015) har hon arbetat med koreografer som Malin Elgán, Peter Mills, Ellen Söderhult, Carima Neusser, Leah Landau och Oda Brekke, för att nämna några. Lisa är baserad i Stockholm där hon är medlem i höjden – syndikat för konstnärer i Östberga.
Lisa Vereertbrugghen (f. 1986, Belgien) har studerat historia i Leuven, dans i Berlin och koreografi vid School for New Dance Development i Amsterdam. Hon är för tillfället baserat i Bryssel där hon skapar föreställningar, installationer och publikationer som angränsar till det koreografiska fältet.
Hennes arbete har visats på Playground Festival (Leuven), BUDA (Kortrijk), Uferstudios (Berlin), Showroom Mama (Rotterdam), Friends With Benefits (Bryssel) och Veem (Amsterdam), bland andra. Sedan 2016 är hon delaktig i APAP, advancing performing arts project.
Lisa Östberg makes projects for both stage and screen. She was educated at the Royal Swedish Ballet School and Stockholm Academy of Dramatic Arts and has worked with contemporary dance, musicals and theatre as well as with film and television, both as performer and creator. Östberg wrote the screenplay for the award-winning film Certain people and is currently showing her short film Meaningless Conversations in Beautiful Environments around the world. This fall Lisa is attending a masters program for New Performative Practices at the University of the Arts in Stockholm.
Dansaren och koreografen Lisen Ellard utforskar relationer till långsamhet, sömn och död genom skiftande grepp om femininitet och samhörighet.
Lisen Pousette (SE) har en BA i dans från ArtEZ, Arnhem (2016) och MA i koreografi från DOCH (2019). I både hennes eget och andras arbeten undersöker hon röst-kropp-praktiker genom de mest subtila till de mest extrema vokala uttrycken. Hennes senaste engagemang var i det queera operaperformancet Dryppende Stof på Glyptoteket, koreograferat av Jules Fischer, komponerat av Matilde Böcher och libretto från poeten Mette Moestrups nyöversättning av Sapfos fragment. Lisen är en av initiativtagarna till P0$$E dans- och läsecirkel: en pågående studiecirkel för nyfikna inom samtidsdans och andra praktiker, som ägnar sig åt kritiskt tänkande och att skapa samtal genom att göra. P0$$E startade i Stockholm och har nu satellitgrupper i Köpenhamn, Melbourne och kanske snart även Montreal. Tillsammans med Olivia har hon presenterat sitt arbete på scener som Les Urbaines (Lausanne), Vega och Dansehallerne (Köpenhamn), Inkonst (Malmö), Østre (Bergen), Fylkingen och Weld (Stockholm).
Lisen Rosell is an actor and director. Coming out of the ÖFA collective, today Rosell works both on her own as well as part of collective processes.
Liz Kinoshita är en kanadensisk-belgisk koreograf, performer, pedagog och dansförespråkare. Hon har arbetat med bland andra ZOO/Thomas Hauert och Tino Sehgal, och skapat egna verk med samarbetspartners som Clinton Stringer, Justin F. Kennedy och Salka Ardal Rosengren. Hon fokuserar på musikalitet i dans och arbetar med liveföreställningar som delas (inter)nationellt, och strävar efter att skapa verk som är reflekterande, överraskande och energigivande. Hon har bland annat skapat VOLCANO (2014), Radical Empathy (2017), You Can't Take It With You (2017), 11 O'clock (2021) och Saga Saga (2024). Liz var Artistic Associate tillsammans med Rosas för West Side Story (2020) på Broadway (NYC). Hon skapade Midnight Oil (2024) för och med Norrdans, med originalkomposition av Twin Shadow AKA George Lewis Jr. Liz organiserar för närvarande höjdenkvällar som presenterar multidisciplinära konstnärer i ett gemytligt sammanhang på höjden studios i Stockholm.
Lola Dolores is a singer and actress, born in Puente Genil, Córdoba, but living in Málaga since 1988. Her family passed on to her a passion for flamenco, which is why she began singing and respecting this discipline from a young age. She also trained herself in different musical styles such as soul, pop, R&B, and rock. She worked with La Mala Rodríguez, among others, touring the national and international territory between 2007 and 2010. Later, she studied acting at the Escuela Superior de Arte Dramático de Málaga (ESAD) and has worked in various plays of various genres and artists. She is currently researching new musical projects and actively collaborates with the companies of María Del Mar Suárez/La Chachi and La Phàrmaco de Luz Arcas.
Lorea Alfaro is an artist. In 2014 she launched LA. A hollow brand, LA (3l3a), as a way to create a protected environment to generate image. Her work is characterized by allowing a calm, naked and direct beauty appear. Some of her recent projects are do mess with me, Artium (Vitoria, 2021); NLB, Museo de Navarra (Pamplona, 2021); No lo banalices, Galería CarrerasMugica (Bilbao, 2018); <3 S P S <3, Tabakalera (San Sebastián, 2017); Tú, Fundación Museo Jorge Oteiza (Alzuza, 2017) or the works in collaboration with the artist Jon Otamendi: 2020, Fundació Joan Miró (Barcelona, 2021); Ven a mi cara, Galería CarrerasMugica (Bilbao, 2020); and El mundo o nada, Galería Moisés Pérez de Albéniz (Madrid, 2017).
Lasse Ståle har utforskat ljud och melodi i drygt 30 år och debuterade 2020 som soloartist efter ha stått bakom spakarna med bland annat The Cardigans, Brothers of End och Jaen Haven samt som en av sex ständiga ledamöter i det utforskande kollektivet och skivbolaget Malmö Inre. Ståles alter ego Lost Johansson rör sig mellan obygd och glesbygd i sitt sökande efter utrotningshotade djur som återvänt till vår biologiska mångfald. Det självbetitlade debutalbumet ljudlägger den inställda klassresan med nedslag i svårmodig acid, finsk instrumentalboogie och smältande permafrost.
Louis Schou-Hansen (f. 1992, Århus, DK) är en tvärvetenskaplig konstnär och performer som använder koreografi, teori och installation för att placera kroppen som en fiktiv domän. Härifrån dyker deras arbete ner i samlingar av avvikande ämnen, återupplivningar av historien och produktionen av begär. Louis har en MA från Dutch Art Institute (DAI) och en BA från Oslo National Academy of the Arts (KHIO). Deras verk har nyligen presenterats på bland annat ICA - Institute of Contemporary Arts (London), NADA - New Art Dealers Alliance (New York), Dansens Hus (Oslo), Black Box Teater (Oslo), Copenhagen Contemporary, Suprainfinit Gallery (Bukarest), Dansehallerne (Köpenhamn), My Wild Flag (Stockholm) och Munchmuseet (Oslo). År 2023 nominerades de till Sandefjord Kunstforenings konstpris tillsammans med Harald Beharie. Sedan 2024 har de initierat och kurerat MIND EATER-festivalen tillsammans med Runa Borch Skolseg.
Louise Dahl är verksam som frilansare inom dans och koreografifältet i Sverige och internationellt. Hon arbetar med koreografer som Margrét Sara Guðjónsdóttir, ccap/Cristina Caprioli, Mårten Spångberg, Antonia Livingstone och Frédéric Gies. Louise är utbildad i Stockholm. 2013 tog hon sin examen från Kandidatprogrammet i samtida dans och scenkonst på DOCH.
Lucie Maisha N'Duhirahe är en Londonbaserad cirkusartist, workshopfacilitator och kreatör. Inom cirkusen är hon specialiserad på luftakrobatik och partnerakrobatik och hon skapar kollaborativa föreställningar som kombinerar flera konstformer och cirkuskonster. Lucie tog sin examen från the National Centre for Circus Arts 2009, tillsammans med sin performancepartner Tay Lane. Collectif and then… är ett prisbelönt kompani som har vunnit utmärkelser så som Oxford Samuel Beckett-priset 2016 för sin föreställning ”The Machine” vilken premiärvisades på the Barbican Theatre.
Sedan 2013 arbetar Lucie tillsammans med sina två systrar i projektet "MUD-a chromatic research", ett projekt som kombinerar deras konstnärliga praktiker inom preferenser, skulptur, video, performancekonst och cirkus. I denna pågående forskning utforskar systrarna sina relationer till sitt kongolesiska och schweiziska arv, sin svarthet och sina kroppar. Sedan 2020 är Lucie en del av FutureBrownSpace, där hon jämte andra Svarta och Bruna konstnärer, tänkare och kreatörer skapar föreställningar, möjliggör diskussioner och bereder utrymme för och av personer med Afro-härkomst.
Ludvig Daae är en norsk koreograf och dansare, utbildad på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm och P.A.R.T.S. i Bryssel.
I december 2017 koreograferade Ludvig stycket Donna Winter för Cullbergbalettens medverkan på Nobelfesten i Stockholms stadshus. Han turnerar för närvarande sina senaste stycken Dance To Dance To och HYPERFRUIT. HYPERFRUIT, såväl som hans hans nya stycke The Viral Dance, är en del av det långsiktiga projektet Daae/Nordahl, ett samarbete mellan Ludvig och filmskapare Joanna Nordahl. Ludvig arbetar också som dansare i flera verk av andra koreografer.
I sina egna verk har Ludvig alltid ett intresse i underhållning och populärkultur. Ludvigs egna arbeten har visats på olika platser i Europa såsom Oslo Opera House (NO), MDT (SE), Vooruit (BE), The Place (GB), Kampnagel (DE), Moderna Museet (SE), InterPlay (IT), Brut (AT), Rencontres chorégraphiques Internationales de Seine-Saint-Denis (FR), GUIdance (PT), Gessnerallee (CH), Kinitiras (GR), Quarter Block Party (IE), Zodiak (FI), Dansens Hus (NO) och Sophiensæle (DE).
Lydia Östberg Diakité är en dansare, koreograf och facklig organisatör som sedan 2013 är baserad i Köpenhamn. Ö. Diakité inspireras av och refererar i sitt arbete till populärkulturella fenomen, hyper-performativitet, samtidskritik och ömhet. Dessa teman och koncept gestaltas i verken EMBRACE och CRY BABY. Ö. Diakité arbetar med en intersektionell feministisk ingång i sina konstnärliga processer och praktiserar avkolonisering av konstskapandet och ser ett värde i att forma nya kollektiva verkligheter. Ö. Diakité la grunden till Dance Cooperative och driver det tillsammans med 15 konstnärer i Köpenhamn. Sedan 2019 sitter Ö. Diakité i styrelsen av The Union, en fackförening som arbetar mot eliminerandet av rasism på kultur och konstscenen i Danmark.
Maele: dansare, koreograf och DJ. Tidigare aktuell med föreställningen Festen, Bach in the Street och mer.
Maele ”CHEZA” Sabuni har dansat sen barnsben och började ta klass år 2002 i olika Streetdancestilar. Han har en lång bakgrund som deltagare i olika tävlingar/battles och med åren vunnit titlar som Juste Debout Nordic (nordiskt mästerskap), Baltic Session (Estland), The Abyss Housedance experience (USA) mfl. Studerade två år på Åsa folkhögskola. Idag frilansar han som dansare/koreograf i olika sammanhang, TV, artister, föreställningar och ute på turnéer. Melodifestivalen, Polarpriset, turnérat med Riksteatern, Dansnät, Scenkonst Sörmland samt medskapar/medverkar med andra koreografer i olika produktioner.
Framfört ett danssolo på Nobel fredspris ceremoni i Oslo med Filharmonikerna (NRKTV). Just nu aktuell på turné med den egenkoreograferade prisbelönta föreställningen Bach In The Street samt turnerar med FESTEN och koreograferar
SINNESEXPERIMENTET.
Magnus Pettersson har arbetat med ljus inom kultur i huvudsak i Stockholm sedan 1991. Fast anställd på Dramaten sedan +20 år, där han ljussätter samt är ljus/videotekniker. Studerade på Dramatiska Institutet 1995-96. (Nuvarande STDH). Har parallellt under dessa år gjort ett flertal ljussättningar inom teater och dans på flera olika teatrar, dans och projekt. Återkommande gjort föreställningar på Teater Tre sen 2009. Alias Teatern, Moderna DansTeatern, Dansens Hus, Helena Franzen, Boulevard Teatern, Borås Stadsteater, Binta Coker, Uppsala Stadsteater, Teater Galeasen, Virpi Pahkinen, Dansmuseet, Teater Tribunalen, Riksteatern är några jag arbetat med. Och diverse utlandsturnerande under åren i huvudsak med dans. t.ex i Japan, Mexico, Ecuador, Bali. Senast arbetade han med en turnerande barnföreställning på Dramaten "Tween Spirit" och "Vindlaboratoriet" på Teater Tre.
Maja Zimmermann arbetar som dramaturg och curator inom området samtida dans och performance. Hon ingår för närvarande i programteamet på PACT Zollverein i Essen, Tyskland, och har samarbetat med olika konstnärer och koreografer samt festivaler. Med en akademisk bakgrund inom Fine Arts och Dance Studies har hon utvecklat seminarier, workshops och performativa utställningar som utforskar teman som relation, omsorg och beröring.
Malik Nashad Sharpe (they/him) is an award-winning choreographer and movement director known for his provocative and formally engaging performance works that address themes of violence, alienation, horror, melancholia, and the horizon. He frequently choreographs under his alias, Marikiscrycrycry. He has received commissions and shown his work at venues and festivals across theU.K., Europe, and Canada, and is currently an Associate Artist at The Place and a studio resident of Somerset House Studios. He has held artistic residencies at Sadlers Wells, Barbican, Performance Situation Room, Dance4, Duckie, and Tate Modern.
He holds a BA in Experimental Dance with highest honours from Williams College and a certificate in Contemporary Dance from Trinity Laban Conservatoire for Music and Dance, where he won the Simone Michele Prize for Outstanding Choreography. In 2019, he was named a Rising Star in Dance by Attitude Magazine and in 2022, he was featured on the Forbes 30 under 30 list for his unique and pervasive choreographic achievements. He currently lives in London and is a guest professor in dance and performance at the Stockholm University of Arts in Sweden.
Malin Elgán är koreograf och konstnär, baserad i Stockholm och internationellt verksam. Elgán intresserar sig för konsten bortom det genrespecifika och opererar genom en expanderad koreografisk praktik – via diverse uttryck, format och media. Hon låter inte dansen begränsas till vissa rörelser och platser utan tar den ur sina gängse sammanhang för att möjliggöra nya betydelser.
På MDT var hon senast aktuell med verket ”Läst till hälften” (2022) och ”Barnformen” (2021). Hennes pågående serie ”Delar” har visats på Ställbergs gruva i Bergslagen, Hägerstensåsens medborgarhus och Hallen i Farsta.
Tidigare har hennes verk presenterats bland annat på scener som Dansens Hus och Kulturhuset i Stockholm, Moderna Museet, Nationalmuseum och Bonniers Konsthall, samt på Göteborgs konsthall, Nasjonalmuseet och Kunstnernes Hus i Oslo, Poppositions i Bryssel, Ausland i Berlin och Museum of Contemporary Art i Zagreb.
Elgán har även varit gästredaktör för konsttidskriften Paletten, som den gången fick namnet Baletten, och hennes koreografiska praktik har belönats med Birgit Cullberg-stipendiet.
Manuela Eichner föddes i Arroio till Tigre 1984, bor och arbetar i São Paulo sedan 2009. Hon tog examen från UFRGS BFA i skulptur. Som en mångfacetterad bildkonstnär sträcker sig Maneulas praktik från videor till uppträdanden, workshops, offentliga väggmålningar, installationer och mer.
På dessa olika fronter avviker hon ofta från massmediernas bilder och tillgriper systematiskt principerna för collage och ruptur, genom att blanda bilders rumsliga, kontextuella och semantiska enhet från olika källor. Manuela har deltagit i en mängd olika program världen över, såsom RUMOS Itaú Cultural i São Paulo (BR), Utropic i Poznań (PL), ZK/U i Berlin (DE), AnnexB i New York (USA), Fikra Graphic Design Biennal i Sharjah (FAE), IASPIS Residency i Malmö (SE), Centre National de la Danse i Paris (FR), Casa Líquida i São Paulo (BR), Alarm Theather i Bielefeld, (DE) och Printed Matter, New York (USA) .
Marcus B. Almqvist är en kompositör & dansare med bakgrund inom Hiphop, elektronisk & nutida konstmusik samt Streetdance & modern dans. Markus fördjupar sitt eget skapande genom att arbeta tvärdisciplinärt i praktik & utförande, utforska & skapa nya uttryck för live-konsten. Sedan 2011 har Markus skrivit musik för scen och film i Sverige och utomlands. Han har studerat på Gotlands tonsättarskola och studerar för närvarande komposition på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Marcus arbete vill kommunicera en icke-hierarki mellan det känslomässiga, fysiska och intellektuella. Ett intresse är att skapa samband mellan den poetiska/politiska kroppen och ett poetiskt/politiskt språk. Detta som en öppen, föränderlig, fråga som följer honom i arbetet. Författaren Leslie Feinberg sa en gång “gender is the poetry we make of the language we are taught.” I sitt arbete ser Marcus även rörelse och kropp som poesin vi skapar av det språk vi lär oss. Marcus arbetar ofta med text men den dansande kroppen är den huvudsakliga kommunikatören.
Han tar ofta avstamp i queer historia och historieberättande samt i ambitionen att queera historia och historieberättande.
I solot GALDR tittade Marcus på nordisk mytologi med en queer blick och dansade en alternativ historia baserad på Oden. Med verket Polari Speaking Sex (2021) inspirerades han av ett hemligt språk, Polari, som talades bland homosexuella i England från början av 1900-talet fram till 1960-talet. Tillsammans med sina medarbetare undersökte de idén om en hemlig kommunikation som möjliggör att i säkerhet dela och leva ut queer glädje, njutning och intimitet i offentligheten. Samma år skapade han tillsammans med Eliisa Erävalo sin första föreställning för barn. Verket är tvåspråkigt (finska och svenska) och heter Markus Lär Sig Finska. I verket Finally Fantastic (2022) skildras ett tillsammansskap ända in i döden. Hur döendet samexisterar med det fantasifulla, glädjerika och intima. Verket kan ses som en mötesplats och en gemensam gravplats där en samling personer av olika generationer gör, dör och är tillsammans. Precis som i tidigare verk tog jag avstamp i historien och skapade ett verk som talar till nuet. Vi dör en död vi önskar dö, tillsammans!
Marcus Doverud is working as a dancer, choreographer and teacher and is an active part of the performance related arts internationally with base in Stockholm.
Marga Alfeirão (Lissabon, 1994) använder konstnärliga medier för att skapa säkra rum för utforskning av sensualitet och sexualitet genom dans och performance. Hon är influerad av dansgenres och ljudtexturer från den afrikanska diasporan, som kommit till henne via Lissabons sociala kontext. Marga tar aktiva och konstnärlig beslut för att skapa rörelse till och mot kvinnlighet och lesbiska sensualiteter.
LOUNGE belönades med Young Choreographers Prize 2023, Impulstanz. För närvarande utvecklar hon sitt nya verk om geografi, hjärtesorg och "smörighet" med dansarna Myriam Lucas, Mariana Benengue och hon själv, dj:s Vanyfox och Shaka Lion och författarna Filipa da Rocha Nunes och Candice Nembhard som har premiär i december 2024.
Margaretha Åsberg utbildade sig vid Operans balettskola 1951-57, vid Juilliard School of Music i New York och The Martha Graham School of Contemporary Dance 1962-64 samt vid Koreografiska institutet i Stockholm 1964-68. Åsberg blev på 60-talet solodansare hos Birgit Åkesson och var med om att introducera den postmoderna dansen i Sverige. Margaretha Åsberg har skapat ett tjugotal helaftonsverk. Hennes koreografier karaktäriseras av ett nära samarbete med samtidens främsta företrädare inom bildkonst, ny musik, diktkonst och ljuskonst. I slutet av 1970-talet satte Åsberg upp det uppmärksammade postmodernistiska verket Pyramiderna och startade samtidigt dansgruppen med samma namn. Hon tog initiativet till bildandet av Moderna Dansteatern, och var teaterns konstnärliga ledare till 2004.
Margrét Sara Guðjónsdóttir är född och uppvuxen på Island. Hon studerade dans vid Artez University of Arts i Arnhem och Amsterdam. Vid sidan av hennes performativa samarbeten med flera konstnärer i Europa, har Margrét Sara medverkat i stiftningen av Panic Productions på Island tillsammans med dansaren och koreografen Sveinbjörg Þórhallsdóttir. Panic Productions var aktivt mellan 2004 – 2009 och producerade och initierade performativa projekt med stort fokus på internationella samarbeten. Margrét Sara har turnerat internationellt med sina egna verk sedan 2010 och lever och arbetar för tillfället i Berlin. Att visa på intimitetens politiska nivåer är ett centralt tema inom hennes koreografiska arbete, medan hon samtidigt arbetar med och utforskar hur former för patologi ur den socialpolitiska kroppen tar sig uttryck inom våra egna kroppar. Margrét Sara har samarbetat med en fast grupp performers under de senaste fem åren och ljudlandskapet som ackompanjerar hennes verk är exklusivt skapat av och med Peter Rehberg (PITA), elektronisk kompositör och chef för skivbolaget Editions MEGO, Österrike. I 2015 tilldelades Margrét Sara ett konstnärsresidens på Cullbergbaletten i Stockholm, och i 2017 skapade hon sitt andra beställda verk för kompaniet. Tidvis undervisar hon dansarna i Iceland Dance company, på institutionen för dans vid Universitet på Island, på kandidatprogrammet i dans vid DOCH i Stockholm och på institutionen för koreografi vid Helsinki Universitet.
Maria Oliver holds a PhD in French philology and has worked as university lecturer, translator and sporadic poet. She has been an activist since 12 years ago, when her uncertainty led her to live with functional diversity and to see the other side of the mirror. Oliver is member of the OVI-Office of Independent Living in Barcelona. Furthermore, she has participated in various cultural projects linked to functional diversity such as "Trèvols de 4 fulles", "Vivir i altres ficcions", "Yes, we fuck", "Nexos", and sexual assistance - "Tus manos, mis manos".
Maria w Horn is a composer hailing from the north of Sweden, based in Stockholm since 2011. Maria w Horn is interested in the manipulation of time and space through sonic extremes – oscillating between minimalist structures and piercing power electronics utilizing both digital and analog synthesis as well as acoustic instruments and audiovisual components.
Her work examines aspects of human perception – how audiovisuality and overload/loss of perceptual stimuli can conspire to transcend everyday life and invoke alternate mental states. She is a part of Sthlm Drone Society – an association working to promote slow and gradually evolving timbral music, and co-operates the label XKatedral.
Previous commissions include an audiovisual piece for the Swedish Radio, a sound and light environment for The Swedish Museum of Performing Arts, a string quartet with electronics for Malvakvartetten and multichannel electronic music for Audiorama.
Formal studies include electroacoustic composition at the Royal College of Music in Stockholm and Universität der Kunste in Berlin.
Med kroppen som utgångspunkt utforskar Maria Westmar hur till synes fasta material och rigida entiteter kan tillskrivas rörelse och förändring genom att förstå dem relationellt. Materialen har en meningsbärande roll i hennes konstnärliga arbete som tillsammans med idén leder processen framåt. I arbetet med stenen, textilen, sanden och skumgummit frågar hon sig om de är i rörelse. Om materialen är levande eller döda och om de har agens. Genom skulptur, installation, text, bild och i samarbetsprojekt bearbetar och undersöker Maria Westmar frågor som rör kropp, materialitet, liv, ursprung och det sinnliga.
Maria Westmar (f. 1983) bor och verkar i Malmö. Hon har en masterexamen i fri konst med inriktning mot textil från Konstfack University of Arts, Crafts and Design. Westmar har gjort utställningar och samarbeten som bland annat har visats på Konstepidemin, Göteborg (2024), Sjöbo Konsthall, Sjöbo (2023), Inter Art Center, Malmö (2022) och Krognoshuset, Lund (2019). Hennes konstnärskap har blivit tilldelad flertalet stipendier däribland Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium (2023), Ester Lindahls resestipendium (2022), Malmö Konstmuseums stipendium ur Aase och Richard Björklunds fond (2020) samt stipendium från Konstakademien (2019).
Dancer, choreographer and designer, Mariana Benenge (CG/FR) is a free spirit in the Parisian queer community. The young entrepreneur has co-founded P3, an exclusive FLINTA party that celebrates and encourages BIPOC queers lesbian to celebrate their sensuality and to nurture spaces without non-male gaze domination. As a designer, Mariana carries along her Congolese heritage, in close dialogue with colour and texture, she brings forward audacity and unapologetism in her clothing, representing her womanhood. She has collaborated as a movement director for several music artists, fashion designers such as Clara Dagin and brands such as Channel.
She initiated her education in traditional Congolese dances, in Congo, and later, in Paris, she became a Waacker and an active member on the street dance scene and Ballroom scene, where she has competed, judged and organised hosting formats. Mariana is currently developing her second fashion collection released by her brand, Tantine de Paris.
Mariana My Suikkanen Gomes är konstnär, artist och curator baserad i Stockholm. Hon arbetar för närvarande som co-curator och koordinator på MDT, och som producent tillsammans med koreografen och artisten Harald Beharie. Mariana är också medlem i kollektiven GLQ och Spekulativa Juntan samtidigt som hon fostrar en mängd kärleksfulla samarbeten, samt ett pågående soloprojekt med titeln TENDER PROTEST SERIES.
Choreographer and performer, she situates her practice in the field of dance from a transdisciplinary perspective: visual arts, scenography, documentation and writing articulate fictional realities in her creative processes. She maintains a very plastic approach in her creations, regularly working with materials such as blocks of ice, cement, clay, powder, etc. Now she is a bit obsessed by gray mountains and volcanos landscapes.
Born in Belo Horizonte, Brazil, she lived for a long time in Lisbon and, since 2019, she has lived and worked in Montpellier, where she dedicates herself, through the choreographic platform LAB-L, to collectively creating fertile conditions for artistic research. https://marianaviana.com
Mariê Mazer [BR/SE] (they/them) currently works with a weird and authentic mix of ass-shaking, drag-kinging and hardcore thrash metal. Their work is focused on queering urban subcultures both from an autobiographical and a collective position.
Marie Topp är koreograf och dansare. Hon är utbildad dansare vid Statens Scenekunstskole i Köpenhamn i 2009. Hon skapar verk i det fristående, internationella scenkonstfältet och har samarbetat med en rad konstinstitutioner, primärt i Danmark, Sverige och Tyskland tex Atalante, MDT, Kampnagel, Bora Bora, Reykjavik Dance Festival, Dansehallerne, Teater Momentum, Dansstationen och Inkonst. Nu senast har hon haft premiär på verket Hail to the Good Listener, ett beställningsverk till Dansk Danseteater. Parallellt med sin koreografiska praktik har hon erfarenhet som undervisare (DOCH, DDSKS,AFUK) och kurator (programmet för professionell träning i Dansehallerne). Mellan 2016-2019 var hon en del av Dansehallernes konstnärliga råd.
Marie Ursin is a Norwegian dancer and choreographer. She graduated from DOCH in 2013 and is based in Berlin and Oslo. Since then she has been collaborating with Alexandra Tveit, Tamara Alegre, Nikima Jagudajev, Cecilé Bally, Marie Nikazm Bakken, Fredrik Floen and Runa Borch Skolseg amongst others. Ursin, together with Tveit, is the artistic director of Scene:Bluss an annual experimental performing arts platform in Porsgrunn where they make residences, performances, workshops and everything in between. Currently she is in residency at Kanuti Gildi Saal together with Tveit preparing for this years Scene:Bluss Bedbug edition.
Marika Peura (f. 1987) är en koreograf, dansare och performer baserad i Helsingfors. Hon arbetar multidisciplinärt inom dans och performance. Peura är intresserad av den emotionella, poetiska och politiska naturen som utvecklas ur kroppens erfarenhet. Hennes pågående praktik är centrerad kring den dansande kroppens intimitet; den uppehåller sig vid känslomässiga, sensuella och sociala energier i skärningspunkterna mellan klubb/rave-dans och -kultur och samtida koreografi.
Malik Nashad Sharpe är en konstnär som arbetar med koreografi. Han skapar främst under sina alias Marikiscrycrycry och DarkMarik under vilka han skapar föreställningar som formellt tillägnar sig konstruktion av atmosfär, affekt och dramaturgi.
Hans verk har presenterats internationellt och i vitt skilda kontexter som Battersea Arts Centre (GB), ICA (GB), Gessnerallee (CH), The Yard (GB), Betty Nansen (DK), The Place (GB), Schauspielhaus (AT), Kampnagel (DE), Dansehallerne (DK), MAI (CA), Theatre La Chapelle (CA), Rich Mix (GB), Tramway (GB), Theatre in the Mill (GB), Nottingham Contemporary (GB), Quarterhouse Folkestone (GB), Beursshcouwburg (BE), Attenborough Centre for Creative Arts (GB), Cambridge Junction (GB), EWerk (DE), Centre for Human Rights in the Arts (US), CCA Glasgow (GB), bland andra. Hans senaste verk High Bed Lower Castle som skapades tillsammans med Ellen Furey hade urpremiär på FTA (CA) 2022. Som teaterkoreograf har han arbetat i de konstnärliga teamen för uppsättningar som Fairview (på Young Vic), The Glow (på Royal Court), Two-Character Play (Hampstead Theatre), Effigies of Wickedness (Gate/English National Opera), Scandaltown (Lyric Hammersmith), Closer (Lyric Hammersmith), är snart aktuell med en produktion av Henry V (på Shakespeare’s Globe), och har haft konstnärliga residens på Sadler’s Wells (GB), Barbican Open Labs (GB), Primary (GB), och CCN Caen (FR).
Malik Nashad Sharpe har framträtt och arbetat som modell för Telfar SS18 (GB), Charles Jeffrey under LFW20 (GB), Vivienne Westwood på PFW AW21-22 (FR), och har porträtterats i publikationer som British Vogue, American Vogue, Vogue Polska, Dazed, Dazed Beauty, Crack Magazine, Howlround Theatre Commons, i-D, Nowness, Love Magazine, Bricks, bland andra. Han utnämndes som Rising Star inom dans av Attitude Magazine 2019, och är en av de utvalda trettio på “Forbes 30 Under 30” lista 2022, för ”leading contribution to the arts and culture” i Europa. Han tog sin kandidatexamen BA in Dance (Highest Honours) vid Williams College, och innehar ett Diploma in Contemporary Dance från Trinity Laban, där han belönades med Simone Michelle Award for Outstanding Choreography 2013. Han bor i London, Storbritannien, där han är Associate Artist på The Place, och har ett studio residens på Somerset House Studios.
Marion Darova is a choreographer and performer from Sofia. Her interests include philosophy, psychoanalysis, social issues, and gender. Her works are characterized by minimalism and repetition of movement. Marion explores the inclusion of the body in the question of identity and the problematization of the natural-social relationship. In her latest dance performances WO MAN and FREEFALL, Marion engages with Judith Butler and Jacques Lacan's ideas on gender. For both performances, she received an ICAR nomination and an award respectively.
Marit Shirin Carolasdotter is a choreographer, dancer and founder of the network-organisation Humans & Soil. Her roots are in Kurdistan, Iraq and Frostviken/Hotagen in Sápmi. Her artistry is based upon merging writing together with various dance practices that derives from her embodied experiences of indigeneity. She is constantly exploring, experimenting and challenging the view on the Indigenous body and her in-between identity, seeking her own rituals with dance and choreographic practice.
Markus B. Almqvist: Kompositör & dansare med bakgrund inom Hiphop, elektronisk & nutida konstmusik samt Streetdance & modern dans. Markus fördjupar sitt eget skapande genom att arbeta tvärdisciplinärt i praktik & utförande, utforska & skapa nya uttryck för live-konsten. Sedan 2011 har Markus skrivit musik för scen och film i Sverige och utomlands. Han har studerat på Gotlands tonsättarskola och studerar för närvarande komposition på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Markus Öhrn är svensk konstnär född 1972 utbildad på Konstfack där han tog sin magisterexamen på Institutionen för fri konst 2008.
Markus Öhrn arbetar med video, ljudinstallationer och performance. Hans installationer har ställts ut på bland annat Moderna Museet i Stockholm, Arsenal, Berlin, Kunstenfestival des Arts, Bryssel. Frac Lorraine, Metz, Volksbuhne am Rosa-Luxemburg-Platz, Berlin, Kunsthalle Düsseldorf.
2010 regisserade han sin första teaterföreställning ”Conte d Amour” som vann 1:a priset på Impulse Festivalen i Tyskland. ”Conte d Amour” var den första delen i en trilogi som följdes av ” We love Africa and Africa loves us” 2012 and ”Bis zum Tod” 2014. Föreställningarna i trilogin har visats på festivaler runt om i världen som Theatertreffen Berlin, Wiener Festwochen, Festival d’Avignon, Festival Transamerique, Montreal och Theater Der Welt.
2015 började Markus jobba med platsspecifika föreställningar i serier. Första verket i detta format var ”Azdora” som han gjorde för Santarcangelo Festivalen i Italien där han skapade ett Balck Metal/Noise band med Italienska husfruar som gjorde tio olika performances under 10 dagar. I samma serie format har han gjort ett flertal arbeten för Volksbühne am Rosa-Luxemburg-Plats i Berlin 2015 – 2017. ”Våld i nära relationer” (Häusliche Gewalt) hade pemiär på Wiener Festwochen 2018 och var nominerad till det Österrikiska teaterpriset Nestroy i November 2018. Ett arbete som han sedan följde upp med 3 Episodes of Life som även den hade premiär på Wiener Festwochen 2019.
Markus Öhrn har nu flyttat hem till Sverige efter 10 år i Berlin och är nu konstnärlig ledare för Institutet som har flyttat sin verksamhet från Malmö till Vitsaniemi i Tornedalen, Markus bor och arbetar i Färila i Hälsingland och Vitsaniemi i Tornedalen.
Marlene Monteiro Freitas was born in Cabo Verde where she was co-founder and member of the dance group Compass. She studied at P.A.R.T.S. (Brussels), at E.S.D. and at Fundação Calouste Gulbenkian (Lisbon). She worked with Emmanuelle Huynn, Loic Touzé, Tânia Carvalho, Boris Charmatz, among others. Her creations include: Jaguar in collaboration with Andreas Merk (2015), Of ivory and flesh – statues also suffer (2014), Paradise – private collection (2012-13), (M)imosa with Trajal Harell, François Chaignaud and Cecilia Bengolea (2011), Guintche (2010), A Seriedade do Animal (2009-10), Uns e Outros (2008), A Improbabilidade da Certeza (2006), Larvar (2006), Primeira Impressão (2005). The common denominator of these works is openness, impurity and intensity. She is the co-founder of P.OR.K, structure of production based in Lisbon.
Marquis Bey (pronomen hen/den, eller vilka pronomen som helst) är professor i Black Studies och Gender & Sexuality Studies, med en tjänst inom Critical Theory vid Northwestern University. Hen skriver och tänker i skärningspunkterna mellan Blackness, trans- och ickebinära kön, abolition och teori. Bey har nyligen författat böckerna Black Trans Feminism och Cistem Failure: Essays on Blackness and Cisgender.
Martina Apostolova is a Bulgarian theatre and film actress, known for her work in the underground and independent art fields and cinema. She graduated in contemporary performing arts and drama theatre in 2013 and since then she is a huge part of the film and theatre stage in Bulgaria. In 2020 she received numerous awards for her first leading role in the film “Irina” (dir. Nadejda Koseva), among which the European Shooting Stars in Berlinale Film Festival. Her collaboration with Marion Darova started in 2017 when they collaborated as director-actor duo in “Hating Machine”. Since then they have been working together in each following project of the choreographer.
Max Wallenhorst is currently studying at Institute for Applied Theatre Studies in Gießen. He is working on theoretical and practical writing between auto-fiction and essay-performance. Next to his work for various newspapers and magazines he is embedded in CHANGE – Fake News From a Better Future, a collaborative and interdisciplinary attempt to create a contemporary science-fiction of the 2010s.
Ungdomsrådet är en grupp ungdomar i gymnasieåldern som bl a arbetar med MDT:s program, publikarbete och utveckling.
Ungdomsrådet startade som ett pilotprogram i slutet av 2024, genom ett open call för personer i åldern 16-18 år i Stockholmsregionen. Under veckan gjorde gruppen workshops om dans och rörelse, ljus, ljud, programläggning och mycket mer.
Meera Shakti Osborne är en konstnär och ungdomsarbetare från London som arbetar inom flera olika discipliner med fokus på kollektiv läkning genom kreativt självuttryck. Deras arbete handlar om tillgänglighet och att bygga upp självförtroende hos marginaliserade människor, både i formella utbildningssammanhang och i vardagliga möten. Meera är intresserad av att använda konst som ett verktyg för att komma samman och skapa små världar av skydd och öppenhet. De tror att konstens användningsområde ligger i att registrera känslor och mellansaker som ofta utelämnas i historieskrivningen. De arbetar med zines, oljefärg, ljud, digitala medier, textil, andning, prat, dans, glitching och kärlek. Shakti Osborne är bosatt i Studio Voltaire och var forskningsassistent vid Iniva 2024 och har arbetat med Peer Gallery, Cubitt Artists, Drawing Room, Focal Point Gallery, The GAP Arts Project, Glasgow Zine Library, iniva, New Town Cultures, Newbridge Project, Nottingham Contemporary, Peckham Platform, Reprezent FM och är gästföreläsare vid UAL.
Meleat Fredriksson är en koreograf och dansare baserad i Köpenhamn. Hon har en BA i dans och koreografi från The Danish National School of Scenkonst.
Meleats processer bärs av intuition och nyfikenhet. I sitt arbete skapar hon förkroppsligade situationer där mångskiktade meningar och känslor framträder. Hennes erfarenhet sträcker sig från att skapa och uppträda i verk för scen, skolor, och på utställningsplatser till att undervisa workshops och att organisera evenemang.
Meleats verk har visats på festivaler som My Wild Flag (SE), Göteborg Dans- och teaterfestival (SE), TheCarrierBag Festival (DK), New Sh*t (DK), Dubrovnik Summer Festival (HR) och Hong Kong International Choreography Festival (HK). Meleat har skapat och uppträtt för, eller tillsammans med Noé Soulier, Ligia Lewis, Andros Zins Browne, Lydia Östberg Diakité, Adam Seid Tahir, dansatelier och Francesco Scavetta bland andra. Hon var också med och grundade danseatelier; ett självorganiserat studioutrymme och en grupp på 11 performancekonstnärer i Köpenhamn.
Mette Edvardsen (f. 1970) är verksam inom scenkonstfältet som koreograf och performer. Även om vissa av hennes verk utforskar andra medier eller format, som video, böcker och skrivande, är hennes intresse alltid deras relation till scenkonsten som praktik och situation.
Sedan 1994 har Mette Edvardsen arbetat som dansare och performer för ett antal kompanier och projekt, och har utvecklat sitt eget arbete sedan 2002. Hon presenterar sina verk internationellt och fortsätter att utveckla projekt med andra konstnärer, både som samarbetspartner och som utövare.
Ett retrospektiv av hennes arbete presenterades på Black Box teater i Oslo 2015 och fokusprogrammet Idiorritmias på MACBA i Barcelona 2018. Hennes projekt Time has fallen asleep in the afternoon sunshine har pågått sedan 2010 och presenterats två gånger på Kunstenfestivaldesarts i Bryssel 2013 och 2017, Sydneybiennalen 2016, Index Foundation i Stockholm 2019, Oslobiennalen First Edition 2019-2020, Trust & Confusion på Tai Kwun Arts i Hong Kong 2021 och Sao Paulo-biennalen 2021. Hon presenterade verk och en performativ utställning, Suppose a Room på Amant i New York 2022, och utvecklade ett projekt i långtidsresidens på Les Laboratoires d'Aubervilliers i Paris 2022/2023.
Mette Edvardsen får strukturellt stöd av Norsk Kulturråd (2022-2026). Hon håller på att slutföra sin forskning som doktorand vid institutionen för dans vid Oslo National Academy of the Arts.
Mette Ingvartsen är en dansk koreograf och dansare. Från 1999 studerade hon i Amsterdam och Bryssel, där hon i 2004 tog examen från P.A.R.T.S. Hennes första verk ”Manual Focus” (2003) skapades medan hon fortfarande var student. Sedan då har hon var initiativtagare till flera forskningsprojekt samt skapat ett flertal performativa verk, bland annat ”50/50” (2004) ”to come” (2005), ”Why We Love Action” (2006), ”It’s in The Air” (2008) ”GIANT CITY” (2009) och ”All the way out there…” (2011).
Frågor kring kinestesi, perception, affekt och förnimmelse har varit centrala i det mesta av hennes arbete. Nyligen har hennes intressen riktats mot att tänka på koreografi som en utökad praktik.
I 2014 började hon arbeta med en ny cykel av verk med titeln ”The Red Pieces”. ”69 positions” öppnade denna serie och ifrågasatte gränserna mellan privata och offentliga rum, vid att bokstavligen placera den nakna kroppen mitt i teaterpubliken. I det andra verket ”7 pleasures”, konfronterade 12 performers föreställningar om nakenhet, kroppspolitik och sexuella praktiker.
Förutom hennes performativa arbeten är Ingvarsten engagerat i forskning. Hennes praktik innebär skrivande, skapande, utövande och dokumenterande av verk. Hon undervisar och ger workshops som ofta relaterar till metodologier i utveckling inom koreografiska praktiker.
Mette Ingvartsen färdigställer för närvarande sitt doktorgradsarbete i koreografi vid UNIARTS i Sverige. Inom denna kontext undersöker hon relationen mellan konstnärligt skrivande och konstnärliga praktiker vid att använda sitt eget arbete och skrivande som ett sätt att undersöka dessa relationer. Hon har arbetat som performer i projekt av Jan Ritsema / Bojana Cvejic, Xavier Le Roy och Boris Charmatz.www.metteingvartsen.net
Mia har arbetat med dans i många år på olika sätt. Aktuell som producent, kultursamordnare samt
projektledare inom främst dans, musik och film.
Michael S. Bekele (1988) är författare, regissör och konstnär med kontor i både Berlin och Stockholm. Hans arbete handlar om förkroppsligat språk. Dessutom är han aktiv som ordförande för Black Archives Sweden i Malmö och medgrundare av Munnen i Stockholm.
Mikko Niemistö (f. 1984) är en koreograf från Helsingfors som i sina verk utforskar hur jaget formuleras genom tyst kunskap och ackumulering av kroppsliga minnen. Niemistö intresserar sig för den samtida kulturens splittrade verkligheter och det som dröjer sig kvar i bakgrunden, som buller och medvetandets flöde. För närvarande fokuserar han på vardagsverklighetens skuggzoner, som drömmar, psykedelia och det övernaturliga. Hans verk har nyligen visats på Moving in November, Helsingfors, ImPulsTanz, Wien, Zodiak - The Center for New Dance, Helsingfors och Inkonst, Malmö.
Min Li is a costume designer.
MIND EATER is an Oslo-based, artist-run, non-institutionalized festival that is interested in new artists and performative practices organized by Runa Borch Skolseg and Louis Schou-Hansen.
Mira Mutka jobbar inom dans och koreografi genom att initiera, samtala, producera och dela publika verk, performativa praktiker samt via undervisning knuten till sin konstnärliga praktik. Långvariga intressen och referenspunkter är långsamhet, promenader, svarta hål och strukturella skeenden. Samarbeten genom åren med fri; verksamma som Hagar Malin Hellkvist Sellén, Lisen Ellard, pavleheidler, Jannine Rivel, S6na Nyström och Uncover Choreography, och institutioner så som Scenkonst Sörmland, Cullberg och Riksteatern. Mira har en masterexamen i koreografi från Performativa Praktiker/SKH.
Mmabatho Thobejane är en sydafrikansk kulturarbetare och ngaka ya setso (traditionell healer) baserad i Stockholm, Sverige. Hon är producent på MDT Moderna Dansteatern och arbetar även som frilansande curator, forskare och skribent.
Mohamed Y. Shika
Mohamed Y. Shika (f. 1989), Mohamed Yousry Saleh, känd som Shika, är en egyptisk samtida dansare av nubiskt ursprung. Hans dansresa blandar influenser från nubiska folkdanser, kampsport, house och afrotraditionella och samtida dans som han studerat vid Senegals Ecole des Sables. Genom att tillskansa sig olika världar och identiteter skär Shikas konstnärlighet i fusionen av dessa olika erfarenheter.
Shikas konstnärliga intressen och praktiker sträcker sig även bortom scenen och omfattar även målning och fotografi, influerade av dynamismen i hans danspraktik. År 2017 tilldelades Shika Pina Bausch-stipendiet för sitt arbete tillsammans med Nora Chipaumire, de har sedan dess fortsatt utveckla sitt samarbete. Shika har dansat med Cullberg sedan 2018.
Mona Namér är dansare och koreograf från Göteborg, med bas i Stockholm. Hon är utbildad vid Broadway Dance Center i New York med inriktning på hiphop och modern dans, och har därefter rest och arbetat mellan Paris, New York, London och Johannesburg. Namér är verksam inom scen- och filmproduktioner, olika konstprojekt och som pedagog, och i hennes praktik utforskar hon hur rörelse kan verka som ett alternativt språk för kommunikation och spegla vår samtid. Inriktningen på Monas konstnärliga arbete senaste åren är teman som surrealism, ritualer och identitet.
2023 premierade Mona föreställningen Birth Liquid på MDT, som är en förlängning av dansfilmen A Bath In My Mother’s Womb som hon regisserade 2021. Filmen hade premiär på Göteborg Film Festival, visats på SVT Play och har vunnit flera priser bl.a Best Experimental Short Film på Next Generation Indie Film Awards i Los Angeles.
Bland hennes meriter finns koreografiska samarbeten med bland annat Little Dragon, Tate Modern, Fotografiska, Milano Design Week, IKEA, AFROPUNK Festival Brooklyn, Way Out West och Live Art Festival på Kampnagel i Hamburg.
Tidigare medverkande i: Sweet & Sticky av Lisa Janbell (2023), SEARCH av Lisa Janbell (2022), Skiftet av Johanna Fröjd på Dansens Hus och Dansstationen Malmö (2021), Untitled (Entitled) av Jacqueline Hoàng Nguyễn på Bonniers Konsthall (2021), The Dress/La Robe av Carmel Loanga på La Villette i Paris och KVS i Bryssel (2019-2020), 5 Degrees med Twisted Feet Dance Company på Stora Teatern (2015), VOLVO Trucks Launch av Twisted Feet i Göteborg och i Seoul, Sydkorea (2014), Festival de Danza Querétaro med Twisted Feet i Mexico (2013), Wallstreet av Twisted Feet på Göteborgsoperan (2012)
Moving in November är en festival för modern dans som anordnas årligen i Helsingforsområdet. Festivalen är en inbjudan att träffas. Att uppleva konstnärliga verk från den lokala scenen och utomlands. Konstnärligt uttrycka sitt kritiska tänkande, sin vision, sina erfarenheter, sina drömmar, öppna små fönster mot den värld vi lever i.
Myriam Lucas is a dancer, teaching artist and choreographer from San Diego, California.
She began her dancing as a freestyle Hip-Hop dancer and has since moved into other urban dance forms and various contemporary movement techniques. Choreographers Prize, ‘Audience Favorite’, for her pieceTwo Fridas in 2014. She created Callous in 2014, her frst full-length show inspired by the Frida Kahlo’s paintings. In 2018 she completed her 3-year length BA in Dance, Context and Choreography at HTZ Berlin. She is interested in telling women’s stories through an urbanistic movement lens and approach. Most importantly, she aspires to spread the knowledge about the inner workings of urban dance methodologies in artistic and practical ways.
Mårten K. Axelsson graduated as a lighting designer from The Danish National School of Performing Arts in 2009 and has made the light for over 40 productions and set design for 6 productions. Among theaters Mårten has guested can The Royal Danish Theatre (DK), Schauspiel Frankfurt (DE), Kampnagel (DE), The Joyce Theatre (USA), Jacob’s Pillow Dance Festival (USA), Aarhus Theatre (DK), Den Jyske Opera (DK), Aalborg Theatre (DK), Odense Theatre (DK), Malmö City Theatre (SE), Norrdans (SE), and Ballet Jovem Palácio das Artes (BR) be mentioned.
Mårten Spångberg har varit verksam som koreograf sedan 1997. Hans arbeten adresserar koreografi som utvidgat fält, någon som han närmat sig genom experimentella metoder och kreativa processer i ett mångfald format och uttryck. Han har varit aktiv på scenen som performer och upphovsman sedan 1994, sedan 1999 skapat egen koreografier, från solon till verk i stor skala som har turnerat omfattande internationellt.
Han har samarbetat med koreografer så som Xavier Le Roy, Tino Sehgal och Les Ballets C de la B. Hans senare arbeten så som La Substance och The Internet utforskar relationer mellan dans, tid och form i synnerhet i relation till objekt.
Nadia Maghder arbetar med film, text och installation. Hon rör sig fritt mellan de olika medierna och ofta i kombinationer. Hennes verk undersöker hur identitet skapas genom vårt sätt att namnge. Det kan handla om föremål, upplevelser, språk som i Nadias verk utsätts för omläsningar och sätts i nya sammanhang. Texten är ständigt närvarande i hennes verk som ett stödjande element. Ibland som en underström och ibland som något som agerar i verken och kan tala direkt till oss.
Hon har studerat litterär komposition vid HDK-Valand och en magisterexamen i fri konst från Konstfack.
Nadja Hjorton är en svensk koreograf och dansare baserad i Stockholm. Hon gick MA-programmet i koreografi på DOCH 2010-2012. Nadja är intresserad av att tänka koreografi i olika sammanhang och i olika format och hon arbetar med att utmanar normer och föreställningar om vad koreografi och dans är och kan vara. Hennes verk rör sig runt frågor som makt, kroppspolitik, sexualitet, humor och lust och hon är alltid upptagen med att hitta olika sätt och platser för människor att spendera tid tillsammans – teaterrummet en sådan plats full av potential för denna aktivitet.
Nadja har gjort många egeninitierade och kollektiva projekt genom åren. Hennes verk MILF, Cuteness overload (med Lisen Rosell och Anna Efraimsson) och Grottbjörnens folk (med Lisen Rosell och Amanda Apetrea) rör sig kring teman som moderskap, cute aggression, objekt / subjekt blick och sexuell lust. Hennes senaste verk, TAKEOVER, tar avstamp i systrarskapet och är en dansföreställning där en grupp sportande tonårstjejer mellan 16-18 år, fysiskt och känslomässigt, tar över en idrottshall och där sportens passion och fysik informerar koreografin.
Nadjas verk har presenterats på flera platser och festivaler runt om i Europa. Nadja är en del av Samlingen och ÖFA-kollektivet.
Efter idog medverkan på den svenska jazzscenen det senaste decenniet så kom solodebuten från japanska pianisten Naoko Sakatas våren 2021. “Dancing Spirits”, släppt på Anna von Hausswolffs Pomperipossa Records, består av sju improvisationer spelade på en Steinwayflygel i Annedalskyrkan, Göteborg, augusti 2020. Albumet ger inte någon ordinär lyssnarupplevelse och är nästan omöjligt att placera i ett specifikt fack eller genre. Det är snarare resultatet av ett sant experimentellt musikaliskt förhållningssätt där varje enskild ton följer den tidigare utan någon bestämd princip, förutom den totala friheten.
nasa4nasa är ett danskollektiv baserat i Kairo. Det grundades av dansarna Noura Seif Hassanein och Salma Abdel Salam i Oktober 2016. nasa4nasa använder sig av ett statiskt bildspråk för att utforska idéer om form, estetik och värde. nasa4nasa använder sig av slump och repetition för att undersöka misslyckande, påverkan, fåfänga, tristess. nasa4nasa söker att föreslå alternativa rum som ockuperade scener. nasa4nasa är inhyst i sociala media, för att aktivt interagera med och ibland gripa in i daglig virtuell masskonsumtion. nasa4nasa kan tas lättsamt eller seriöst, det är menat att göra de båda. nasa4nasa fuckar med dans.
Nat Marcus is a Berlin-based writer and designer. Along with Zoe Darsee, she is co-editor of TABLOID Press, an imprint for poetry and art-books founded in 2014. The publishing house maintains a focus on the public space of a poem and the poetics of a social body. In conjunction with the activities of the press, Marcus holds a broadcasting residency at Refuge Worldwide Radio, called TABLOID Soundsystem. Her poetry, art criticism and lyric journalism have recently been published in Arts of the Working Class, The Ransom Note, and Edit.
Natalia Piñuel Martin är konsthistoriker, kulturforskare och curator. Medgrundare av plattformen Playtime Audiovisuales baserad i Madrid och curator (musik och aktiviteter) för festivalen She Makes Noise på La Casa Encendida i Madrid sedan 2015. Ett tvärvetenskapligt evenemang om elektronisk musik som görs av kvinnor och icke-binära personer och samtida audiovisuella verk.
Utvecklar projekt för flera museer och konst- och kulturutrymmen (MUSAC, Espacio Fundación Telefónica, DA2, TBK, Centro de arte 2 de mayo, Instituto Cervantes, AECID) Natalia Piñuel skriver också regelbundet för media och är värd för podcasten Derivas sedan 2021 samtidigt som hon bedriver sina doktorandstudier om elektronisk musik och prestanda.
Natália Rebelo är en konstnär baserad i Stockholm. Hon arbetar i olika medier såsom performance, skulptur, text och rörlig bild. Hennes arbete har visats på Sörmlands Museum, Kulturhuset Stadsteatern, Galleri Brucebo, Konstakademien, Galleri Mejan, Uttran, Mossutställningar och Index Foundation, Stockholm; Nya Småland, Tranås; Chart Emerging, Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn; Work hard! Play hard!, Minsk; W139, Amsterdam, Z/KU (Zentrum für Kunst und Urbanistik), Berlin och Biquini Wax EPS, Mexiko City. Nyligen avslutade ateljéstipendier är bland annat Brucebo på Gotland, Fondazione Ratti i Italien, och Biquini Wax EPS i Mexiko. Hon har en BFA från Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och en MFA från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm.
Natașa Baykal är både dansare och musiker och har sedan barnsben hållit på med dans och musik. Hon har utbildat sig på streetdance linjen på Åsa folkhögskola och deltagit i jams, battles och workshops genom åren. Stilarna hon rör sig mellan är popping, hiphop och house. Natașa har även studerat musik på Musikhögskolan i Stockholm och har varit med i olika produktioner inom musik och dans. Idag är hon frilansare inom båda konstformerna och arbetar också som musiklärare och sångpedagog.
Natascha Moschini (she/her) studied contemporary dance in Antwerp, Performance Studies in Hamburg, and Contemporary Arts Practice in Bern. She is interested in the ethics, aesthetics, and politics of the human body. In her choreographic and visual works, she addresses social power structures and exposes relationships of dependency. Natascha was part of the Danse & Dramaturgie funding program 2019/2020 and the laboratory 'Handle with Care' in the national network of Swiss theaters. In 2022, she received the research grant from Fachausschuss Darstellende Künste BS/BL in order to research dramaturgies of fear. She accompanies other artists dramaturgically and engages in intensive artistic dialogue with them. As a performer, Natascha Moschini has appeared and performed with Tino Sehgal, Isabel Lewis, Boris Nikitin.
Motörhead presenterar “Metropolis”, den 12/03/1988 i Aten -några dagar efter föds Nefeli. Dansare/scenkonstnär/koreograf från Grekland, baserad i Sverige, hon spenderar sina senaste år åt dans, i Stockholm, genom att titta tänka kritisera hitta nya utvägar, utmynningar och möjligheter för en kommande rörelse ideologi. Efter att ha utbildats i dans (MoC) och Design (UoA), har hon avslutat sin Master i koreografi vid DOCH och den tvärvetenskaplig kursen Organizing Discourse vid Konstfacks Universitet. Hon kurerade Pracrising Transitions Festival i Wip Konsthall i Årstaberg och Rhymes mini-festival i Weld som bjöd in många konstnär med föreställningar, öppna diskussioner, utställningar, filmvisningar och workshops. Senaste år har hon presenterat det egna verket ‘Rhymes of Pleasure’ med premiär på Weld och förbereder nu det nya projektet ‘The Art of Laboring’. Hon är samarbetspartner i duetten D ANCER av Sebastian Lingserius, som hade premiär här på MDT och nu försätter denna kollaboration med POLY. Med mer än 8 års erfarenhet, engagerar hon sig i performativa praktiker för att intensifiera kroppen som en plats för konstant transformation och omförhandling, som kan facilitera filosofisk spekuleringar i ett brett spektra.
Niki Awandee är en andlig upptäcktsresande och konstnärlig alkemist som hittade ett vägledande ljus inom dans, rytm och musik i mycket ung ålder. Hennes konstnärliga uttryck och unika touch har gett henne global resonans inom HipHop-dansgemenskapen. Hon är baserad i Stockholm men reser mycket för att undervisa, vara domare och värd för evenemang och battles runt om i världen. 2024 nådde hon fantastiska och häpnadsväckande 54 länder, av vilka många hon har besökt flera gånger.
Niki är en banbrytande kraft som strävar efter frihet och självuttryck genom träning av freestyle, rytm, lekfullhet och intuitionsträning. Hon har ett djupt intresse av att dela dessa metoder och metoder med syftet att bidra till en global tillväxt i kreativitet, personlig resonans, ökad känslighet, genuina uttryck och konstnärlig/rörelseförfining. Niki är välkänd i den etablerade globala hiphop-gemenskapen genom sina olika prestationer relaterade till hennes danspraktik, och vunnit många av världens mest prestigefyllda titlar men framför allt inspirerat en värld genom sitt unika hantverk och kraftfulla närvaro på och utanför scenen. De senaste åren har hon också gjort sig ett namn och skapat och koreograferat sina egna scenproduktioner. "Head Peace" (2022) och "Raised on rhythm" (2023).
Nina Sandino (hon/hen) född i Bilwi ["orm i bladet" på Mayangna-språket] på den nicaraguanska karibiska kusten, en reservoar av olika kulturer, ursprungsbefolkningar och etniska samhällen.
Nina är arkitekt och rörelsekonstnär som arbetar självständigt som ekosocialdesigner, koreograf/konstnär och handledare inom dans. Hens praktik fokuserar på afro-urfolk och queer futurism och förfäders genensamma kunskap. Ninas arbete drivs av en känsla av nödvändighet att använda konstnärliga uttryck som en politisk handling och präglas av ett intresse för holistiska metoder där vila, njutning och glädje fungerar som radikala verktyg för personlig och kollektiv empowerment. Deras konstnärliga praktik är en glädjefylld rebellisk handling för självbevarelse.Ninas arbete präglas av ett starkt engagemang för att använda konstnärliga uttryck som en form av politisk handling
Ninos Josef, från Norrköping, är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Han har varit internationellt verksam vid flertalet danskompanier och operahus och återvände 2016 till Sverige där han dansat vid Kungliga Operan och varit skådespelare på Dramaten. Idag är han verksam som frilansande scenkonstnär och utvecklingsstrateg med bas i Stockholm. Hans konstnärskap är ett kontinuerligt utforskande av att bryta konventionella referenser och grundar sig i parametrar kopplade till hederskulturella normer, rasifiering och queerhet. mitt väsen idag forskar i att navigera balansen mellan att åtnjuta friheten i dansen och min politiska kropp.
Melika Ngombe Kolongo, AKA Nkisi, är ett stort affischnamn in den experimentella musikscenen. Född i den Demokratiska republiken Kongo, uppväkt i Belgien och studerade vid Narafi Arts Schools i Bryssel och Birkbeck University i London. Genom åren har Nkisi utfoskat musik och ljud från ett avkoloniserande perspektiv. Ett nytt exempel är Nkisis natt av konserter och DJ-set som fått nmanet “Same Same Night II” som hon organiserade på Kunstcentrum Vooruit i Gent som en del av Kunstcentrums program “Same Same but Different”, en festival som undersökte Belgiens historia och dess samtida plats inom ett global postkolonialt nätverk. Nkisis debut EP, Kill (2017) blev hyllad av kritiker från Pitchform, Tiny Mixtapes och FACT. Hennes senaste soloalbum som heter 7 Directions släpptes i januari 2019.
Nova’s songs roam through a myriad of sounds, ranging from techno, soul and experimentalism. Weaving together percussion, samples, live-instruments and vocals through a disparate collage of electronic production. In this visceral practice, Nova unravels their own experiences to ultimately unite the fragmented pieces of themselves— communicating their own duality and creating meaning to a state that once felt meaningless. “It’s my love for both the abnormal and the classic, a seeking towards an ephemeral state relieved of all expectations,” says Nova.
Nunu Flashdem is an Afro Swiss dancer and plus-size model living in Zurich and moving to London in 2020. She is a professional Dancehall dancer and teacher. Performing at different events and concerts, for example for Kranium, Charly Black, Cali P… and video shoots all over Europe. In 2018, Nunu created Flashdem Entertainment together with Sunny Flashdem.
Nya Buerki / Graue Kreide (they/them) is an artist in the fields of sound, music, and installation art. They are trained in audio engineering, electronic music composition and listening. Since 2001, they maintain a Dj career, currently running άτλας, a bi-monthly radio show on Radio Bollwerk. They are currently working as technical director at Kunsthalle Bern. Under their dj alias graue kreide they are selecting sound by focusing on what resonates within, attuning to that which triggers emotional responses. Sounds' peculiar capacity to mingle with one's emotional state is what guides their dj sets.
Oda Brekke är en danskonstnär med bas i Stockholm. Hon arbetar internationellt som koreograf, performer och skribent. Hennes arbete karaktäriseras av en materialistisk ingång till perception som främjar detaljer framför överblick. Hon är nyfiken på rum där en kan dröja kvar och intresserad av metoder som komplicerar lineära narrativ och instrumentaliserade förhållningssätt. Hennes arbete ‘When there’s only surface left’ hade premiär på Weld 2021 och har därefter presenterats vid festivalen IMPROSPEKCIJE på Museum för samtida konst i Zagreb, Bergen Kjøtt, Dance Cooperative i Köpenhamn och höjden studios.
Oda är intresserad av diskursiva format som samlar oss för att tänka kollektivt och har bland annat organiserat samtalsserien ‘in the seams’ med Ar Utke Acs (för Interim Kultur 2020), det konstnärliga labbet ‘Performance records’ (Weld 2023) och ‘drift dialogues’ med Scott Cazan (för höjden studios 2024). Hon var delaktig i skapandet av publikationen ‘Art as Object/Art as Practice’ med Anders Paulin, Emilia Gasiorek och Runa Borch Skolseg som publicerades av Skogen (Göteborg 2020).
Oda var med och startade den kollektiva studioplattformen höjden – en kollegial allmänning för autonom produktion och konstnärligt utbyte i Stockholm sedan 2019. Hon mottog sin kandidat i dans vid DOCH/Stockholms Konstnärliga Högskola (2017).
Oda Olivia (f. 1995) är en utövande och kreativ dansare från Nesodden i Norge med en magisterexamen i dans från Oslo National Academy of the Arts (2023). Hennes arbete kännetecknas av en tendens till naivitet som utlöser tålamod och plötslighet. Hennes förundran över kroppens subtila information och olika uttryck driver ett aktuellt intresse för att observera rörelse. Genom att använda autonoma och underliggande rörelser som ett verktyg för dans söker hon efter oväntat igenkännbara situationer och känslor att skapa utifrån, både i sina egna verk och i samarbete med andra.
Ofelia Jarl Ortega (f. 1990) är chilensk-svensk koreograf och performer med bas i Stockholm. Hennes arbeten kretsar kring sårbarhet och femininitet, ofta med suggestiv erotisk estetik, där frågor kring makt och gruppdynamiker har en central roll. Ofelia har en MA i koreografi från Stockholms Konstnärliga Högskola (2014) och diplom från Kgl. Sv. Balettskolan (2010). Hennes arbeten har visats på bland annat ImPulsTanz (Wien), MDT (Stockholm), Dansstationen (Malmö), Arsenic (Lausanne) och Moving in November (Helsingfors). www.ofeliajarlortega.com
"Kompositör och musikproducent från 2010 till 2018 i min tidigare duo Lcc, och från 2017 till idag, även under en ny moniker, Okkre. Under de senaste åren släppte jag mitt arbete på Editions MEGO, MOM eller Eotrax, och spelade på festivaler som Berlin Atonal, Sónar, Mutek Mx eller LEV Festival. Jag har medverkat i publikationer och ljudspår med artister som Ryuichi Sakamoto, Arca, Fennesz och Pita, bland andra.
Efter college ledde min passion till musiken mig till Island där jag bodde några år. Där började jag producera musik genom mjukvara och fältinspelningar. Sedan dess har jag producerat elektronisk musik för A/V-shower, dansföreställningar, teater, filmer, dokumentärer och ibland för reklam. Tack och lov har några av dessa projekt prisats på prestigefyllda filmfestivaler – som Málagafestivalen, San Sebastián International Film Festival, IBAFF, Goya Awards eller Performing Arts Awards."
After slowly becoming a key voice in the leftfield club sphere and appearing in compilations on leading experimental music outfits PAN and Posh Isolation, Oli XL vastly expanded the world of his already distinguished sound with the critically acclaimed debut album “Rogue Intruder, Soul Enhancer”, released in 2019 on Stockholm record label Year0001. With a dissected free-hand approach to the rhythms of the UK rave continuum, he pairs fragmented sampling techniques with personal field recordings & processed vocals—resulting in a bizarre but emotionally rich musical universe recalling the playfulness of Basement Jaxx as much as humourless glitch.
Following a small set of vocal-driven live shows diving deeper into the album’s pop sensibility, Oli has as the first-ever Swedish artist spent the last year carefully crafting a new collection of music for the seminal Warp Records.
Olivia Rivière (SE) är en koreograf och dansare med bas i Köpenhamn. I hennes praktik arbetar hon med den högljudda kroppen och alternativa vokala tekniker, och berör det materiella i våra känslor, privata grejer och deras sensoriska påverkan. Detta har spunnit ut i solo och samarbeten som Might Seem Vacant (2016), In sync – sung (2017), Ever Losing (2019), DUNKEL och Shriller (2022).
Sedan hon gick ut från Den Danske Scenekunstskole (2015) har Olivia drivit spacet DANSEatelier tillsammans med elva koreografer och dansare. DANSEatelier arbetar kritiskt mot alternativa former av produktion och samvaro i dansfältet. Deras arbete rör sig från det storskaliga till DIY, och tar skepnad som festival, performance event, studiecirkel och individuell praxis. För närvarande samarbetar de med institutioner som Den Frie Udstillingsbygning och Inkonst med deras kollektiva performanceformat TRIPTYKON.
Som dansare och co-koreograf har Olivia arbetat med koreografer/bildkonstnärer som Sara Gebran, Marie Topp, Jules Fisher, Robin Johnsson, and Anna Moderato och tillsammans med koreograf/musiker Karis Zidore undervisar Olivia på Det Kongelige Kunstakademi – Arkitekturskolerne och Det Rytmiske Musikkonservatorium.
OR/ELLER är en vi-formation, bestående av två röster, som opererar innanför ett konstruerat subjekt. Namnet OR/ELLER är en påminnelse om dansens inneboende tvetydighet och en fingervisning om att deras konstnärskap pekar i flera olika riktningar samtidigt. Sedan 2018 driver Anja Arnquist och Madeleine Lindh OR/ELLER, med en konsekvent linje av att insistera på att ha ett ben i rummet för scenkonst för barn och unga och ett ben i rummet för scenkonst för vuxenpubliken.
OR/ELLER arbetar med förtecken av optimism, femininitet och ett aldrig sinande intresse för hantverket av att dansa. Ur ett långvarigt forskande i rörelse, låter de en specifik och multiartikulerad fysikalitet driva sin språklighet och sitt estetiska tilltal. I undersökningen av vad rörelsen förmår förmedla bygger de sina koncept, där koreografi och scenografi ofta växer fram, som sammanvävda spår. I deras interaktiva föreställning WEB lät de dansen flytta in i en motoriserad mastodont-scenografi där barn och vuxna klättrade i ett gigantiskt nät tillsammans med Anja och Madeleine. I V kunde publiken på distans uppleva hur duon lät kroppar transformera samma rumslighet till en projektionsyta för ett futurisktiskt dansepos. I NET översattes nätets förmåga att sammanföra publiken likt en demokratisk samhällskropp, via ett elastiskt gummibandsnät, som under två år mött många hundra barn i gymnastiksalar runt om i Sverige och Danmark. I Terrarium byggdes en teater i teatern upp, där ett stiliserat terrarium agerade skådeplatsen för Norrdans, att i en simulerad fauna både vara varandras miljö och bli varandras landskap.
I deras konstnärskap är själva transformationskraften central, och hur dansen i sin minsta beståndsdel via till exempel ett viktskifte kan förflytta hela vår läsning av kropp och konstitution.
Duon har hittills samarbetat med, och presenterat sitt arbete på scener som Dansens Hus i Stockholm, Dansinitiativet, Stadsteatern Skärholmen, på turné med Norrdans, Cinars i Montreal, Dalateatern, Saga Kulturhus, NorrlandsOperan, Dansehallerne/KORA (DK) och nu MDT. med föreställningen Dolly.
Pablo Esbert Lilienfeld (Madrid, 1981) is a musician and choreographer. He holds a BA in Audiovisual Communication from UCM Madrid, a degree in Contemporary Dance from the RCPD Madrid and a diploma from Research Studios at P.A.R.T.S., Brussels. He often collaborates as a musician, performer and assistant with Alessandro Sciarroni.
Paloma Madrid, arbetar med dans, koreografi, konst och text. Hon har varit verksam inom dansfältet nationellt och internationellt sedan 2005 med bas i Stockholm. I detta projekt har hon arbetat som chefredaktör, idé- och initiativtagare samt kurator, en kombination av gränsöverskridande utforskning. Idag är Madrid fortsatt verksam som koreograf, artist och pedagog och söker ständigt nya möjligheter för sinnet och kroppen att omdefiniera dans och koreografi.
PAM is a nomadic, curatorial platform for experimental publishing, art, and movement-based practices. PAM operates in different locations, spaces, and constellations – as a library, publisher, and organizer. Through cross-disciplinary projects, publications, workshops, readings and other artistic and discursive program formats, PAM strives to nurture alternative modes of disseminating movement-based art practices.
PAM is run by curator Izabella Borzecka, based in Stockholm.
Paolo de Venecia Gile (b. 1994, they/he) is a Swedish-Filipino artist residing in Copenhagen. They hold a degree in dance and choreography from Scenekunstskolen and are active in Dance Cooperative, a platform and workspace in Copenhagen for intersectional feminist and choreographic practice. They work promiscuously as performer in works signed by Ofelia Jarl Ortega, Adriano Wilfert Jensen, Emilie Gregersen, Jules Fischer among others. Their primary interest focuses on the migration, translation and transformation of dance(s) across circumstances. http://lavapaolo.wordpress.com
Patrik Patsy Lassbo är kompositör samt ljud- och ljusdesigner. Har en Bachelor of Fine Arts i Ljuddesign från Stockholms Dramatiska Högskola (2017) samt Audio Engineering Diploma från SAE Institute (2008). Hen har skrivit musik och gjort ljud och ljus-design för teater, dans och performance-verk sedan 2012. Senast aktuell med “A map to get lost” på Backa Teater, Audiorama och StDH (2017) och “Göra sig av med Eddy” på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen (2017). Är en del av den nystartade scenkonstproduktionsgruppen Sticky Drama.
Paul Maheke har examen från Cergy School of Fine Arts och alumn av Open School East. “A fire circle for a public hearing” på Chisenhale Gallery i London (2018) och Vleeshal Middelburg (2019), “I lost track of the swarm” på South London Gallery (2016) är bland hans senaste separatutställningar. Grupputställningar i urval: “Le centre ne peut tenir” på Lafayette Anticipations i Paris (2018), “Ten Days Six Nights” på Tate Modern i London (2017), och Diaspora Paviljongen på den 57 Venedig Biennalen (2017).
Paula Chaves Bonilla är regissör, koreograf, performer och aktivist baserad i Amsterdam. I Nederländerna har hon skapat: Paraart, Against The Wall, Down is Up och Omni Toxica och även anslutit sig till Amanda Piñas långsiktiga projekt Endangered Human Movements som dansare och assisterande koreograf. Chaves Bonillas konstnärliga forsknings studerar relationen mellan konst, propaganda och neoliberalism för att kartlägga och avslöja hur kommodifieringen av konsten så-kallad “artwashing” opererar som en neokolonial teknologi för distraktion, kontroll och disciplin. Hennes verk har visats på festivaler som: Moving Futures (Amsterdam), Theater Aan Zee (Oostende), CALA Festival (Cori) & Welcome to our guest house (Rotterdam).
pavleheidler (b. 1989, HR) (they/them) (ADHD-autism) is a movement-and-word artist and activist, an educator, and a queer critical thinker specialised in developing and making room for research-oriented performative practices within expanding fields of dance and choreography. as a dancer serving the field in various capacities, they are committed to intentionally employing dancerly skills–e.g., non-verbal communication, embodied knowing, dancing-as-evidencing–where and when “we” may not “think" there’s room for anything other than “reasonable behaviour”.
"Dancing for me remains a matter of life and death. A heart matter, if you will, without which I’d not have made it this far.”
— pav via instagram
pav is one of the curators of LACE Symposium for Dance and Other Contemporary Practices, and a registered Somatic Movement Educator of Body-Mind Centering®.
@pavleheidler
Paz Rojo är koreograf, dansare och forskare. Hennes arbete utspelar sig i gränssnittet mellan konstnärliga praktiker, koreografi och filosofi. De praktiker, verktyg och koncept som utgör ryggraden i hennes forskning har utvecklats i olika format: möten, forskningssammanhang, hennes doktorsavhandling (den konstnärliga doktorandprogrammet vid Stockholms konsthögskola med titeln ”The decline of choreography and its movement: a body’s (väg)), curatorskap — som ”¿Qué puede un cuerpo?” på La Casa Encendida (2014 och 2015), kollektiva koreografiska experiment, videouppsatser, en bok med titeln ”To Dance in the Age of No-Future” och scenskapelser som hennes senaste verk, ”ECLIPSE : MUNDO.” ”ECLIPSE : MUNDO” producerades 2019 och närmar sig dansen och teaterapparaten genom konceptet av ett ”plan av utmattande perception”, något som Paz utvecklar i sin forskning och kopplar till möjligheten att begrunda det ännu inte producerade.
I ”ECLIPSE : MUNDO” experimenterar hon med en praktik av rörelse som estetisk upplevelse, och med möjligheten att låta denna praktik fortsätta att vara en praktik trots dess sceniska sammanhang. Det är ett stycke som sammanför – och på sätt och vis binder samman, om än provisoriskt – föreställningar som hon hade fördjupat sig i sedan sitt solo ”Lo que sea moviéndose así”. vars principer slutade vara uppkomsten av de metoder som har varit grunden för den långsiktiga forskning som hon var fördjupad i från 2011 till 2020. Med ”Lo que baila” (Det som dansar) startar Rojo en ny forskningsperiod.
PETER is a choreographer, a dance maker, a dance dance dance… maker, a dance, a dancer, a person, a bodies, a community, an aerobics instructor, an activist, an anarchist, an artist, art, a child, a cleaner, a candidate, a biography, a list, a ex-, a non-ex-, a title, a name, a document, a history, a challenge, an author, a moment, a smart ass, an annoyance, a liar, not peter, alive, another, a promise, practice, problem, performance, place, position, parameter, predictable, pest, pretense, plan, pipe, pop, pfff…
Peter Mills is a dancer, performer, choreographer, artist, activist, researcher, teacher, mentor and YMCA certificated aerobics instructor. Peter has a MA in choreography from Dans och Cirkushögskolan.
PETER is a choreographer, a dance maker, a dance dance dance… maker, a dance, a dancer, a person, a bodies, a community, an aerobics instructor, an activist, an anarchist, an artist, art, a child, a cleaner, a candidate, a biography, a list, a ex-, a non-ex-, a title, a name, a document, a history, a challenge, an author, a moment, a smart ass, an annoyance, a liar, not peter, alive, another, a promise, practice, problem, performance, place, position, parameter, predictable, pest, pretense, plan, pipe, pop, pfff…
Peter Mills is a dancer, performer, choreographer, artist, activist, researcher, teacher, mentor and YMCA certificated aerobics instructor. Peter has a MA in choreography from Dans och Cirkushögskolan.
Peter Rehberg (b. 1968) is an author and performer of electronic audio works based in Vienna, Austria. Rehberg has given live performances both solo and collaborative throughout Europe, North & South America, Japan and Australia. One of the first batch of artists that turned to mobile computing devices for presentation of live audio performances in mid-1990’s. He has collaborated live and in the studio with, amongst others, Jim O’Rourke and Christian Fennesz (as Fenn O’Berg), Stephen O’Malley (as KTL), Gisele Vienne/DACM, Peterlicker, Z’EV Russell Haswell, Florian Hecker, Meg Stuart, Chris Haring, Marcus Schmickler, Jade, SUNNO))), as well as being a member of MIMEO. He also operates the Editions Mego (www.editionsmego.com) label since 2006, and was co-leader of the original Mego label since 1995. His collaboration with Gisèle Vienne involved creating the music for I Apologize (2004) and Une belle enfant blonde / A Young Beautiful Blond Girl (2006), Kindertotenlieder (2007) and This is how you will disappear (2010) in collaboration with Stephen O’Malley with whom he formed the band KTL, Jerk a radio-play, Jerk solo for a puppeteer as well as for two other shows by Etienne Bideau- Rey & Gisèle Vienne: Showroomdummies (2001 & remade in 2009) and Stereotypie (2003). He also collaborated on the music for Highway 101, a show choreographed by Meg Stuart, and for Fremdkörper by Chris Haring, as well as taking part in the 2nd Göteborg Art Biennale (Against All Evens) curated by CM von Hausswolff in 2003.
Philip Berlin är född 1991 och uppvuxen vid Asköviken-Tidö utanför Västerås. Numera är han bosatt i Stockholm och verksam inom dans- och koreografi- fältet i Sverige och internationellt. Berlin har tidigare visat koreografiska arbeten på bl.a Théâtre de la ville, Scenkonstmuseet, Dansens hus, samt på Moderna Museet och MDT – Moderna Dansteatern, då tillsammans med Louise Dahl.
Berlin har arbetat med ccap/Cristina Caprioli, Björn Säfsten, Frédéric Gies, Mats Ek, Mårten Spångberg och Cullberg/Riksteatern m fl. Berlin har även arbetat för CCN Ballet de Lorraine i Frankrike, och dansade i verk av bland andra Merce Cunningham, Mathilde Monnier, William Forsythe, Tero Saarinen, Faustin Linekula och Maria La Ribot. Vidare har Berlin samarbetat med Gisèle Vienne (FR), och turnerat internationellt med föreställningen Crowd.
2014-2019, initierade han med Ulrika Berg, Cristina Caprioli och Anna Grip projektet SUNDAY RUN UP – ett sammanhang som samlade konstnärer verkande inom litteratur, koreografi, musik och konst. Ett projekt som grundade sig i en önskan att bereda plats för konstnärliga praktiker och sociala processer. Han har pga sitt intresse för dessa processer också deltagit i en rad symposier inom samtida politisk teori och konstnärlig praktik vid exempelvis NYU Tisch School of the Arts.
Phyllis Akinyi (hon/henne) är en dansk-kenyansk dansare, koreograf, performancekonstnär och dansforskare baserad mellan Madrid och Köpenhamn. Hon arbetar inom flamenco och har ägnat många år åt att undersöka och lyfta fram dess afrikanska uttryck. Hennes konstnärliga praktik centrerar en kontinuerlig undersökning av "mellan och emellan" – forskar förvecklingar av rörelse, kultur och identitet, utifrån ett antropologisk öga på kroppar fångade i kulturella mellanförskap.
Akinyi leker med att tänja på flamencons (föreställda) begränsningar, både i tid, rum, ljud och rörelse, och tar ofta med flamencon på en resa bort från den traditionella scenen och in i en platsspecifik och/eller varaktig framställningsram – en ram hon kallar Spatial Listening, där flamenco möter performancekonst, afrikansk andlighet och ljudrörelser. I sitt senaste arbete undersöker hon klyschiga motsägelser, frihet däremellan, "osynliga" afrikanska flamencorötter, folkloristisk futurism, gemenskap och ensamhet samt en evig kamp för att göra anspråk på utrymme och sig själv.
Pontus Pettersson är en svensk konstnär och koreograf baserad i Stockholm. Pontus arbetar inom det utvidgade området koreografi, konst och samtida dans. Hans konstnärliga arbete är en blandning av olika praktiker och genrer, där text, föremål, skulpturer och koreografiska instruktioner är sammanlänkade. Genom att tillämpa koreografi på allt han gör, går hans arbete från installationer, poesi och fontäner till objekt, kattpraktik och dans. Pontus fick sin dansutbildning vid Danmarks nationella skola för scenkonst och har en masterexamen i koreografi från Stockholms Konstnärliga Högskola och en i bildkonst från Konstfack. Förutom sitt egna konstnärliga arbete arbetar han med den deltagande och rörelsebaserade plattformen Delta tillsammans med Izabella Borzecka och dans- och performancefestivalen My Wild Flag tillsammans med Karina Sarkissova.
Linn Hilda Lamberg är konstnärlig ledare för Poste Restante (platsen delad med Stefan Åkesson 2007-2015 och Erik Berg 2010-2015), ett performancekompani som sedan starten 2007 banat ny väg för relationen mellan scenkonst och publik. I egensinniga föreställningar ger Poste Restante varje besökare utrymme att handgripligen utforska komplicerade frågor och dilemman. Föreställningarna är interaktiva och allomslutande och kommer i formen av oväntade – men uppriktiga – verksamheter, såsom en stödlinje för politiskt nedstämda (Closing Time) eller en sluten förening för upprättandet av en ny, rättvis världsordning (Kamratföreningen Leviathan). Sedan starten har Poste Restante ofta återkommit till frågor om samexistens, skam och acceptans. Besökaren utgör verkens ämne, huvudperson och mottagare. Genom att ge utrymme för varje besökares egenart, tillskriva varje erfarenhet lika stor auktoritet och överlämna tolkningsföreträdet kring föreställningens problemformulering (och eventuella svar) vill Poste Restante verka för en normkritisk och intersektionell syn på publikarbete, representation och scenkonst. Linn Hilda är antagen som doktorand till Stockholms konstnärliga högskola från årskiftet 2019.
Benjamin Quigley ägnar sig åt att skapa och framföra musik och scenkonst. Han är utbildad vid Musikhögskolan i Malmö och vid Stockholms konstnärliga högskola. Hans praktik består i att experimentera på sig själv – och ibland på andra människor – i syfte att hitta relationer mellan konstnärliga idéer och publikgrupper som skiljer sig från de vi redan känner till. Han tillbringade många år med att turnera intensivt runt om i världen med sitt artpunk-band DELTAHEAD och andra experimentella musikakter. Som konstnär har han skapat flera verk tillsammans med kollektivet GLQ (GomesLechQuigley). Som performer har Quigley arbetat med Reich/Szyber, Lundahl & Seitl, Marina Abramovic och många fler. Och – under ganska många år nu – har han varit återkommande performer i Poste Restantes verk.
QUARTO är en duo bestående av Anna af Sillén de Mesquita och Leandro Zappala. Baserade i Stockholm och Rio de Janeiro har gruppen blivit kända för att ställa filosofiska, politiska och sociala frågor i vår samtid, filtrerade genom deras eget speciella scenspråk. Gruppen ser sig som en plattform för scenisk forskning där de samlar individer med olika konstnärliga bakgrunder och nationaliteter och där mötet mellan dessa olika kulturer och uttryck ger gruppens föreställningar dess egenart. Som i verken ”Beauty of Despair” 2011, ”Beauty of Accident” 2013 och ”Durational Rope” 2014 vilket bl.a. visades på Moderna Museet i Stockholm.
Quim Bigas är en konstnär som arbetar med koreografi, dramaturgi och informationsprocedurer. Sedan 2018 är Quim associerad professor vid Den Danske Scenekunstskolen i Köpenhamn. Inom ramen för detta är Quim mottagare av Kunstnerisk Udviklingsvirksomhed Funds 2024-2026: ”Scores in the library: composition and sense-making among books”.
Quim bor mellan Barcelona och Köpenhamn och har under de senaste åren skapat flera scenverk och platsspecifika verk runt om i Europa. År 2025 har Quim premiär på ”D'ENÇÀ”, ett verk för fem unisona dansare som öppnar upp för en reflektion kring avtal.
Som dramaturg har Quim ett pågående samarbete med Aina Alegre - Studio Fictif och har samarbetat med Sophia Mage, Georgia Vardarou, Julia Rubies eller Ofelia Jarl Ortega, för att bara nämna de senaste. År 2025 ingår Quim i Marco Layeras och Marina Mascarells dramaturgiska och forskningsmässiga team för Dansk Danseteater.
Rachel Tess är en amerikansk koreograf och dansare som lever och verkar i Sverige. Hon driver Milvus Artistic Research Center (MARC) i Kivik och Knislinge (Sv) och är curator för performance, dans och koreografi vid Wanås Konst. Hon har en BFA (2004) från The Juilliard School i New York, där hon som student tilldelandes Princess Grace Award (2002). Då var även medlem i och arbetade som performer vid Lar Lubovitch Dance Company, and tilldelades Martha Hill Dance Award, av fakulteten.
Rado Ištok (f. 1989, Slovakien) är en curator, författare och redaktör baserad i Stockholm. Han är medcurator till den kommande 2:a upplagan av Matter of Art Biennalen i Prag, Tjeckien (2022) och projektledare för Spaces of Care, Disobedience and Desire (2018-2022), en diskursiv researchplattform i samarbete med Marie-Louise Richards och Natália Rebelo, med stöd av den konstnärliga forskningsfinansiering på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Nyligen curerade utställningar är bl.a: Ala Younis: High Dam: Modern Pyramid (2020) på VIPER Gallery i Prag, Tjeckien; The Spectral Forest (2020) vid Nida Art Colony, Litauen; Jacqueline Hoàng Nguyễn: Black Atlas (2019) på Július Koller Society i Bratislava, Slovakien; och Liquid Horizons (2019) på tranzit i Bratislava, Slovakien. Hans redaktionella arbete inkluderar Decolonising Museums – ett temanummer av den slovakiska tidskriften Kapitál (2021), utställningskatalogen The Spectral Forest (2021) och e-publikationen Dwelling on the Threshold (Nida Art Colony, 2020). Tillsammans med Jacqueline Hoàng Nguyễn redigerade han boken Crating the World (Athénée Press, 2019), och tillsammans med L’Internationale redigerade han e-publikationen Decolonising Archives (L’Internationale Online, 2016). Han medverkar i Artforum och andra magasin.
55 är koreografen och dansaren Radouan Mrizigas första kreation. Han studerade dans i Marocko, Tunisien och Frankrike, samt på PARTS. Sedan 2008 bor och arbetar han i Bryssel. Han dansade i Half elf zomeravond (Bart Meuleman, Toneelhuis) och Re:Zeitung (Anne Teresa De Keersmaeker) och har nu ett konstnärsresidens vid Moussem Nomadic Arts Centre, som med sina aktiviteter reflekterar kring effekterna av globalisering orsakad av äldre och nya vågor av migration.
Rani Nair arbetar med dans och koreografi. Minne och arkiv är återkommande teman i hennes arbete. Hennes koreografier har ingått i program på Centre National de la Dance i Paris, ImpulsTanz i Wien, Spielart Festival i München, Ignite! Festival of contemporary dance i Delhi, Singapore International Festival of Arts, Göteborgs Dans- och Teaterfestival, Spielart festival och Scenkonstbiennalen. Nairs arbete finns även representerat på Dansmuseet i Stockholm och i boken Oxford Dictionary of Dance and Re-enactment.
R A V E L
An online publication for Choreographic reviews
Initiated by Amalia Kasakove
Link to website: https://ravel-review.hotglue.me/
______________________________________________
Ravel has sprung from a wish to gather within the field of dance and choreography around writing next to and with works, as ways of accompanying them and their makers. The project reflects on the fixity offered by the traditions of (e)valuation and review writing. And in turn considers it as an artistic, or choreographic, format in itself. It dives into thinking what the gesture of writing with dance might convey or make present, and how the act of writing can extend the thinking that the work is already doing.
The choreographic reviews, or reviews on choreography, could take the form of letters, poems, recipes, fan fiction, short stories, scores, fantasy, fables, footnotes, epilogues, essays, toasts, maps, playlists, voice memos and beyond!
For now, Ravel invites 3 people from the field of dance and choreography to respond to a specific work and/or its process. The aim is that the curatorial process will take multitudes of shapes and ways, include others, mobilize questions, fluctuate and continuously position processes of co-thinking. This project hopes to continuously attach and collaborate with various venues, sites, festivals and events!
Ravel is initiated by Amalia Kasakove, a Stockholm based artist working in the gutter between animation and choreography with works that bend into the forms of performances, stop-motion animation, comics and curatorial proposals.
The project is supported by Weld and currently taking part in Weld's Spring 2024 Program.
Rayo är en producent/dj och ett välkänt namn inom den elektroniska undergroundscenen i Stockholm. Fylld med passion för hårda trummor, eklektiska ljud och transcenderande experimentella klubbhymner. De längtar efter utrymmen som ännu inte har upptäckts.
Rayo Zevallos is a music and sound designer.
Rebecka Stillman works in different formats but always within the realm of the choreographic. She is based in Stockholm but probably spends more work time elsewhere. She has initiated performance projects in collaborations and collectives and done commissioned work, as in her long term collaboration with Swedish initiative the Weld Company. She has also administered local initiatives, written for publications and worked as a dancer (e.g. with Eleanor Bauer, Mårten Spångberg, Stina Nyberg and Dalija Acin Thelander). She has an MA in choreography from DOCH in Stockholm, and has previously attended SEAD in Austria and The Royal Swedish Ballet School. The projects she initiates have in common a quest for the middle ground and the unfamiliar in the familiar, often through a protocolized procedure aimed at getting there. Lately she has taken a special interest in experiences of time such as déjà vu and anticipation, and has an affinity towards knitting and mermaids. A constant struggle of hers is how to build what one wants to be part of, for example a fluid and supportive, open and specific, brave and care-taking art scene.
Regan McEnroe is engaged in questions concerning indigenous rights, environmental justice and stopping shortsighted exploitation of nature. She is a board member of Fältbiologerna’s national board.
Reza Mirabi (Iran/Germany) is a visual artist, choreographer, dancer, and seed keeper with a background in ecological, social, and political projects in Kurdistan, Iran, India, and Portugal. Mirabi believes that everything - every place, every being, every material - is always already telling a story. Instead of overwriting these stories, Mirabi looks for different ways of listening to re-write ourselves into these more-than-human narratives. Listening for him becomes as much a choreographic as a political practice. A process to tap into archives that live in and around us but that have been rendered invisible - confronting both - personal and collective - forms of loss.
Reza Mirabi studied Fine Arts at the University of Mumbai (2012) and graduated from DAS Choreography, Master program at the University of the Arts, Amsterdam (2021).
Riikka Lakea är en Helsingforsbaserad danskonstnär och scenkonstproducent. Konstnärs – och processorienterade och platsspecifika praktiker är kärnan i Lakeas konstnärliga arbete, tillsammans med en pågående forskning om mer hållbara och inkluderande arbetsmetoder.
RING VAN MÖBIUS are a retro-prog band from Karmøy, Norway. They describe themselves as ''Progressive rock straight from 1971, but made today''. Their music is almost a form of space rock that takes you on long excursions into an old prog rock universe. It’s heavy, fierce, pompous and above all imaginative where the compositions dynamically enter different phases.The core of the band consists of Thor Erik Helgesen(keys), Håvard Rasmussen (bass) and Dag Olav Husås(drums).
Robert Jacobsson är socionom, sexolog och doktorand i genusvetenskap vid Södertörns högskola. Som sexolog har han bland annat medverkat i Ligga med P3 och SVT:s dokumentär Anal Extas. Hans forskning utforskar queera mäns kroppar - vad en kropp kan göra, vad en kropp gör - begär och njutning, särskilt i relation till analsex.
Robert Malmborg (f.87) är dansare och vid tillfällen också koreograf från Stockholm.
Han arbetar med dans och röst och är intresserad av dessa hantverks funktion och uttryck i repesktive arbetssituation. Malmborg närmar sig sitt arbetssammanhang som koreografiskt material och en meningskälla.
Hans dans visar ofta egenskaper av isolering, gestaltningar av varelser, glidningar, fotarbete och förskjutning av rytmer och melodier. Robert har en MA i koreografi - New Performative Practices från SKH 2021-2023. Han har arbetat med bl.a. Pontus Pettersson, Ohad Naharin, Stina Nyberg, Erik Berg, Lito Walkey, Adam Linder, Sharon Eyal & Gai Behar.
Robin Haghi och Anika Edström Kawaji och är dansare och koreografer från Stockholm. De har varit verksamma som danskonstnärer sedan deras studier på P.A.R.T.S. (Bryssel, 2013 - 2016). De har tillsammans arbetat som dansare i kompaniet Rosas/Anne Teresa de Keersmaeker (BE) mellan 2016 - 2021 bl.a. Rosas Danst Rosas, Rain, Drumming, Achterland, Bartók/Beethoven/Schönberg, The Dark Red Research Project, A Love Supreme, Zeitigung, The Six Brandenburg Concertos och dans-installationerna: Work/Travail/Arbeid (Tate Modern, London) Brancusi (Bozar, Bryssel) and Dark Red (Kolumba, Köln). De har individuellt samarbetat med bl.a. Louis Nam Le Van Ho (FR), Fieldworks - Heine Avdal & Yukiko Shinozaki (NO/JP), Robin Jonsson (SE), Wee/Francesco Scavetta (NO/IT) och Tilman O’Donnell (DE/US). De är även medgrundare av den Bryssel-baserade plattformen YOUNGSTERS, som arrangerar och skapar utrymmen för möten mellan konstnärer och ungdomar i Bryssel.
Robin Jonsson är utbildad koreograf, producent och ljudkonstnär/tekniker. Sen 10 år har han skapat och turnerat scenkonstverk av olika format i Europa och i världen. Mellan 2004 och 2015 var han baserad i Bryssel där han utbildade sig till koreograf på den världskända skola P.A.R.TS. som leds av Anne Teresa de Keersmaeker, ledare av kompaniet ROSAS. Återkommande frågor i Robins arbete är populärkultur, sinnen, rörelser, naturen, skräck och tillhörighet. Robin har kontorsplats samt rådgivning hos Transit Kulturinkubator i Stockholm.
Roger Sala Reyner (he-him) is a Catalan-Spanish-Berlin-based artist with a bachelor's in physical theater and another in dance. He’s been working for more than 15 years in the contemporary European freelancing dance field as a dancer/performer/choreographer and has had the chance to explore the edges of dance, theatre, music/sound-making, and visual arts.
He studied a varied amount of disciplines from physical theatre, postmodern dance, somatic practices, and choreographic studies as well as voice and singing. Sala Reyner works by shaping intangible materiality in his body/mind by means of weaving shared and collaborative strategies for creativity, improvisation, intuition, and free association.
He has collaborated with Meg Stuart, Jefta van Dinther, Cosima Grand, Philippe Blanchard, Adam Linder, Simone Truong, Steve Paxton, Christopher Leuenberger, Guillaume Marie a.o
Currently, he is on the path to become a Feldenkrais Method practitioner.
Rolf “Butcherqueen” Backman is a Costume Designer.
Rósa Ómarsdóttir är en isländsk koreograf baserad i Bryssel. Hon studerade dans och koreografi vid Icelandic Academy of the Arts och på P.A.R.T.S. i Bryssel där hon tog examen i 2014. Hon har skapat flera verk tillsammans med Inga Huld Hákonardóttir: Wilhelm Scream (2014) och The Valley (2015), ett verk som tilldelades priset Icelandic Theatre Award som årets koreografi, och Da Da Dans (2016), en produktion för kompaniet Icelandic Dance Company som var ett firande av 100-årsjubileet för dada-rörelsen. I deras verk undersöker de förhållandet mellan ljud och rörelse med ett särskilt fokus på tvetydighet och konceptet om den besynnerliga dalen. I hennes senaste verk fortsätter Ómarsdóttir att undersöka förhållandet mellan kroppar och ljud såväl som kostymer, tyger och scenografi.
Rósa har också lett ett forskningsprojekt vid namn Secondhand Knowledge tillsammans med Ásrún Magnúsdóttir och Alexander Roberts, med fokus på dansmiljöer i periferin och deras relation till danshistoria och andrahandskunskap som begrepp.
Rosalind Goldberg är en koreograf baserad i Oslo. Hon har en doktorsexamen i konstnärlig forskning från Kunsthøgskolen i Oslo, med avhandlingen: “Choreography as a meaning-generating aggregate”.
Rosalinds arbete utforskar förändringsprocesser och kännetecknas av en fysisk och konceptuell approach till koreografi, där sammansmältningen av de två styr processen. Centralt i hennes arbete är frågan om vad vi kan förvänta oss av kroppen – i vilken utsträckning kroppen kan förändras, och vilka sidor av kroppen vi döljer. Hon är intresserad av det okända, obekväma, läckande och fantastiska i kroppens liv och undersöker de grumliga vattnen där biologi och föreställningar om kroppen möts och krockar. Med inspiration från neurobiologi, filosofiska idéer om plasticitet, ny materialism och föreställningar om det okända skapar hon praktiker som utmanar invanda mönster hos dansaren och fungerar som en metod för att rubba kroppens representation på scenen.
Rosalinds senaste produktioner inkluderar DARK DYNAMITE (2022), The Field (2020), Rut (2018), Immunsystemet (2017), Jump with me! (2016), MIT (2013) och Fake Somatic Practice (2011).
Hennes verk har nyligen framförts på Impulstanz Festival i Wien, Tanz Im August i Berlin, Schauspielhaus Bochum, Sophiensaele i Berlin, Schauspielhaus Chemnitz, Uferstudios i Berlin, TanzFabrik Berlin, Dansens Hus i Stockholm, Inkonst i Malmö, Dansens Hus i Oslo, Weld i Stockholm, Skogen i Göteborg, BIT-Teatergarasjen i Bergen, Henie Onstad Kunstsenter, Rosendal Teater i Trondheim, RAS – Regional Arena for Samtidsdans, Black Box Teater i Oslo, med flera.
Runa Borch Skolseg is a playwright, writer,curator and critic. She has a master's degree from Oslo National Academy of the Arts and runs Dionysian Corporation, a global concern consisting of a fashion and publishing house with costume designer Fredrik Floen.
Sal Reis Trouxa is a plant-based chef working with sustainability, zero-waste and fermentation. They are especially interested in the politics and social aspects around food and culture. Growing up in a self-sustaining community made by their grandparents in rural Portugal, Sal’s roots continuously inspire them to work with food both as a necessity and as a point of connection and togetherness. In the recent years they have worked as an assistant cook for artist Mirna Bamieh in her project Palestine Hosting Society and choreographer Samah Hijawi. Whilst working professionally as a chef, they have also done catering for multiple artist projects and festivals. Meanwhile they are developing their own ferments from grains sustainably produced in Scandinavia.
Samira Elagoz is a Finnish/Egyptian artist based in Amsterdam. She graduated at the SNDO as a Choreography BA from the Academy of Theatre and Dance / Amsterdam University of the Arts in 2016. Educated in performative arts, she incorporates aspects of this medium with that of video and film, creating her own brand of “docu-fiction”. In 2014 Samira won the Blooom Award in Cologne out of 1200 applicants, with her first short Four Kings. Her first feature film will premiere at IDFA this Fall. Samira is awarded the André Veltkamp Award on 28 October 2016.
Samlingen means the collection or the assembly, and is a choreographic project that facilitates a common interest in choreography and feminism intertwined with dance history. We, Amanda Apetrea (SE), Nadja Hjorton (SE), Halla Ólafsdóttir (IS), Stina Nyberg (SE) and Zoë Poluch (CA) initiated Samlingen in Sweden in 2013. In Sweden, Samlingen has collaborated with the Cullberg Ballet, Kulturhuset Stockholm, Post Dance Conference and publication, and internationally participated in Works at Work-festival (DK), Batard festival and publication (BE), and Danske Dansehistorier (Danish Dance Histories, DK). Samlingen is currently working on a tour with the National touring theatre of Sweden that will lead them to four different places in Sweden where they will choreograph durational pieces with local artists.
Sandra Medina is an actor, dancer and choreographer. She is one of the driving forces behind Bastard production and since the start in 2004 has initiated and created a series of co-creative projects with other artists.
Sanna Blennow (f. 1988, SE) är en koreograf, konstnär och pedagog baserad i Köpenhamn, alltid nyfiken på att utmana format och blanda konstnärliga processer. Blennows praktik undersöker tid, minne och det mellanliggande, och placerar sitt arbete i gråzonen mellan blackboxen och vita kuben, mellan fast koreografi och improvisation, mellan fristad och störning. I dessa liminala rum träder kroppen in i en odefinierad zon där vad som helst kan hända under en given tidsperiod, där monstren kommer fram och intuitionen styr.
Blennows praktik är som en form av tidsresande. Hon återvänder till tidigare verk och försöker dansa alla olika versioner av sig själv. Varje tidigare koreografi markerar ett specifikt ögonblick i tiden, ett annat sammanhang och en annan version av henne själv. Genom att minnas allt samtidigt låter hon ett score leda in i ett annat, lager på lager av tid flätas samman och omskapas live, vilket får process och presentation att bli ett och samma.
Sanna Levo är en Helsingforsbaserad kostymdesigner och scenograf som har arbetat vid Finlands Nationalteater, Tampereen työväen teatteri, Turun kaupunginteatteri och olika fristående grupper. Hon är en del av 00100ENSEMBLE som skapar uppslutande föreställningar.
Sara Kaaman is a graphic designer and artist studying how publishing meets performance, and how language meets human and more-than-human bodies. Her ways of working include writing, printmaking, drawing and publishing by paper and and voice. She is currently establishing MUNNEN, a project space for language-based practices and art in Bagarmossen, Stockholm. She holds a BA in Graphic Design from Gerrit Rietveld Academie in Amsterdam, and an MFA in Choreography (New Performative Practices) from Stockholm University of the Arts.
www.sarakaaman.com
www.munnen.ooo
Sarah Vanhee är konstnär, scenkonstnär och författare. Hennes interdisciplinära arbete reser mellan civila rum och den institutionella konstvärlden. Hon har arbetat på öppna ängar, i privata vardagsrum, teatrar, på offentliga målardukar, i företagens mötesrum, etc. Bland senare verk finns “undercurrents” (intervention), “collected screams” (lecture-performance), “Unforetold” (scenföreställning), “The Making of Justice” (film), “Oblivion” (scenföreställning), “Untitled” (möten i privata bostäder), “Lecture For Every One” (en serie intrång), “The C-Project” (konstnärsroman och verk i offentligt rum).
Vanhee har en stark lokal anknytning och har även i stor uträckning presenterats internationellt i sammanhang såsom Wiener Festwochen (AT), Museo Reina Sofia (Madrid), Kunstenfestivaldesarts (Bryssel), FTA (Montreal), Festival Actoral (Marseille), PuSh Festival (Vancouver), Jihlavava IDFF, Van Abbe Museum (Eindhoven), Centre Pompidou (Metz), Short Theatre (Rom), iDans (Istanbul), Printemps de Septembre (Toulouse), Forum Alpbach, Noorderzon (Groningen) etc. Hon sampublicerade “Untranslatables” och skrev “The Miraculous Life of Claire C” och “TT”, liksom andra texter. Hon samarbetar ofta med CAMPO (Ghent) och är en av grundarna av Manyone vzw. Sarah Vanhee har stöd av Buda Art Centre under perioden 2017-2021, och även APAP network (Creative European Programme of the European Union). Sedan september 2018 doktorerar hon på Antwerp School of Arts, i samarbete med Antwerp Research Institute for the Arts. Hon tilldelades ett mandat for hennes forskningsprojekt “bodies of knowledge – the public space as a forum for the exchange of repressed or underexposed knowledge.”
Sarasvati Shrestha is an artist and horticulturist working at the intersection between art, design and horticulture. Through intermedial works, gardens and farm work, sculptures, installations, education, social and performative practices, the work is often driven by issues around value systems, food, circularity, access to land and health. Through cultivation and primary production of vegetables, she has expanded her work to collaborate with social movements, artists, activists, farmers, friends and family, by raising questions around working conditions, ownership, geopolitical conflicts and accountability. Guided by queer ecologies and strategies that resist colonial and binary logics, her work centers around tracing routes to nurture a societal transition towards food sovereignty, agroecology and solidarity.
Sebastian Lingserius är koreograf och performer baserad i Stockholm. Utbildad först på Kungliga Svenska Balettskolan och vidare genom en Master i koreografi på DOCH. År 2011 startades KASS produktion, genom vilken han producerar sina verk i nära samarbete med hus såsom MDT, WELD och Dansens Hus i Stockholm. Genom att ha dansat och koreograferat de senaste 10 åren, anser han dans vara en möjlighet att omdefiniera vad det mänskliga subjektet möjligen skulle kunna bli.
Born in 1993 in Seoul, Sehyoung Lee lives and works in Paris. He currently studies at École nationale supérieure des beaux-arts de Paris. His work focuses on the schematization between the world and himself and also he questions the complementarity that surrounds him. He has appeared as a performer in various works including “Happening tempête” by Boris Charmatz at Grand palais in Paris (2021) and presented his creation at “Perma-” (sculpture) for group exhibition Plant B curated by Noelia Portela at jardin du directeur Beaux-arts de Paris (2021) and “(Ici)divague” (performance, sculpture and sounds) for graduation show at Beaux-arts de Paris and for group exhibition “No no fest” curated by Thomas Conchou at Maison populaire in Paris (2021).
SERAFINE1369 (tidigare Last Yearz Interesting Negro) är den Londonbaserade konstnären och dansaren Jamila Johnson-Small. SERAFINE1369 arbetar med dansande som ett filosofisk projekt, ett politiskt projekt med etiska psyko-spirituella följder av att vara-i-världen; dansande som en intim teknologi.
Deras arbete informeras av research inom rörelse och dans som ett verktyg för spådom, att avkoda meddelanden från en orakulär kropp – om personlig/strukturell/symtomatisk/somatisk/parapsykiska nivåer – som ska behandlas genom det koreografiska mediet. Tänker alltid på metabolism – påverkan och utbyte genom/in/som rörelse. Deras framträdanden är scen/drömlandskap/slagfält, förruttnelse, atmosfäriska landskap skapade genom det utvecklande av spänningar som skapar mening live.
SERAFINE1369 har en relationell, kumulativ och ofta samarbetande praktik, insamlande och överförande av information görs genom att arbeta i olika konstellationer, i olika skalor och i olika roller för att bygga rum för att samtala förtroligt/anpassa/kommunicera genom dans, performance, lyssnande och konversation; rum som kan innehålla det komplexa, multipla och motsägelsefulla, rum som betraktar rörelse och omvandling som oundvikliga och fungerar som oroande situationer av icke-dominans.
Luso-Brazilian DJ Shaka Lion is the perfect demonstration of an outside look at the internationalism of dub - outernationalism - a Brazilian who grew up in Barreiro. The itinerary of his sets is always pinpointed with classic references, reframed in comtemporary edits or remixes. In addition to his dub way, we hear emotional soul, hip hop, stargazing jazz brazilian grooves and global club beats. He connects musical worlds from his ancestry and upbringing with cities like Paris, London and Berlin.
Shirley Harthey Ubilla, 1986, är en chilensk-svensk performer och koreograf baserad i Estocolmo. Dens koreografiska arbete fokuserar på lesbiska begär, latinxidentitet, förvrängda maktstrukturer och queer verklighet. Som en icke-binär rasfierad butchflata är hen medveten om det faktum att kroppar betyder något, och detta tillsammans med teman som abjektion, överdrift, erotik och humor är återkommande i hens konstnärliga arbete.
Shirley är intresserad av att utforska mellanrummet; när något är på väg att förvandlas till något annat. Den tror att detta utrymme bär på potentialen att få oss att ifrågasätta vad gränser är och vad som händer när de är på väg att upplösas. En röd tråd i hens arbete har varit att söka och utveckla praktiker kopplade till motstånd med emancipatoriska möjligheter. Den strävar hela tiden efter att avkolonisera kön och Shirley har en stark övertygelse om att skapande av konst är ett bräckligt, häftigt och ett grymt sätt att navigera hur en lever i denna värld!
Siegmar Zacharias is a performance artist and theorist. Her works produce situations of embodied dirty thinking together through matters and matter. They develop formats of performances, installations, discursive encounters and curation/invitation dealing with questions of agency, ecology of artistic practice. Recent works include: The Cloud: a cosmo-choreography made by animals, vegetables, minerals, humans, concepts and emotions.; Dirty thinking; invasive hospitality; Dirty Talk. Upcoming: Slime DynamicsSiegmar studied philosophy und comparative literature in Berlin (FU) and London (UCL) and Performance Art at DasArts Amsterdam.She teaches internationally and is a regular guest teacher at DOCH / Uniarts Stockholm, HZT /UdK Berlin, DAS Theatre/ DAS Graduate School Amsterdam.
Simon Fleury (no pronouns) lives in Zürich and works as a dancer, choreographer, and masseur. Simon has an MA in mechanical engineering but decided to proceed the life journey through continuous learning into dance and various movement practices. The experience at les Ateliers Alain Platel / Les Ballets C de la B in Gent, Belgium, was a foundation to Simon’s chorographical approach. Simon created works at Rote Fabrik and Tanzhaus Zürich. Simon was part of the compagnie Mann Tanzt, directed by Tina Mantel, in Zürich, and has performed in projects by Luke George, Tim Darbyshire, Claudia Comte, Emila Giudicelli, Gisa Frank, Kathrin Doppler, Fabrizia Flühler.
Simone Gisela Weber är dansare och koreograf baserad i Berlin, Tyskland. Hennes koreografiska verk utspelar sig i korsningen mellan performance, installation och skulptur. Hon har en kandidatexamen i Dance, Context, Choreography från HZT Berlin (2019), en MFA i Time & Space Arts (2022, Academy of Fine Arts Helsinki) och en master i koreografi från DAS Choreography (2023, Academy of Theatre & Dance). Hon är stipendiat för Dance Praxis-stipendiet "Emerging Artist" från Berlins senatsavdelning för kultur och Europa.
Hennes examensarbete "reverberation", som visades under *Kuvan Kevät 2022* i Helsingfors, tilldelades Anita Snellman-priset och examenstipendium från Konstakademin i Helsingfors. Dessutom fick hon ett ATLAS-stipendium för att delta i det koreografiska träningsprogrammet på ImPulsTanz Festival – International Dance Festival Vienna 2024.
Hennes konstnärliga praktik utforskar hennes familjebakgrund inom arbetarklassen och flätar ihop dessa frågor med makt, känslor och synlighet. Med ett undersökande perspektiv använder hon olika medier och material för att analysera samarbetsdynamik mellan mänskliga och icke-mänskliga kroppar. Hon undersöker hur koreografiska strategier kan möjliggöra en decentralisering av människans perception och form. Simone har presenterat sina verk nationellt och internationellt i bl.a. Uferstudios Berlin, Theaterhaus G7 Mannheim, Performática Mexiko och Tanzhaus NRW.
Sindri Runudde är en svenskt och internationellt baserad dansare och koreograf. Sindris arbete kännetecknas av en multisensorisk ingång till kroppen som ett levande arkiv. Till sina processer bjuder Sindri in kreatörer på och bakom scenen för utforskande och problematiserande av hur vi upplever vår omvärld genom våra sinnen och vår perception. Ett musikaliskt och auditivt metodarbete och perspektiv är centralt. Sindris arbete sträcker sig över olika fält inkluderande ljudkonst, bildkonst och performance. Sindri Runudde är utbildad inom nutida cirkus och dans, och har arbetat med internationella kompanier såväl som turnerat med sina egna verk i Sverige och utomlands.
Siri Jennefelt är ljuddesigner och kompositör bosatt i Stockholm. Hon arbetar med olika former av scenkonst och har bl.a. gjort föreställningar på Dramaten och MDT. Hon är medlem i banden Saigon, Ease och har soloprojektet Nev Lilit.
Siru Kosonen är en performance- och bildkonstnär som bor i Helsingfors.
Hon arbetar återvinningsinriktat, litar på sin intuition och fokuserar på studier av kroppslighet och materialitetens eviga spel.
Sofia Jernberg, född i Etiopien och uppvuxen i Etiopien, Vietnam och Sverige, är sångerska och kompositör. Centralt i hennes arbete är okonventionella tekniker och ljud med fokus på den mänskliga akustiska rösten. Hon berör teman som identitet, internationalitet, ursprung, tillhörighet samt en stark tro på gemenskap och samarbete. Musikteater såväl som samtida opera spelar en betydande roll i hennes konstnärliga oeuvre. Hon har fått flera uppdrag som kompositör och samarbetar med koreografer, bildkonstnärer och filmskapare.
Sonia is currently Associate Artist to Festspillene i Nord-Norge in Harstad. Previously she collaborated with Quarantine as writer, performer, co-creator including their award-winning Susan & Darren and Wallflower. She also wrote Jeremy Deller’s MIF17 opening event, What is the City, but the People? She has been doing this art shbizzle for over 20 years only now becoming an artist in her own right. What do we want?!... Is a poster exhibition of people’s desires for a proximate Utopia, made for the Great Exhibition of the North with Lisa Mattocks. Jo Fong and Sonia’s project Neither Here Nor There delves into where people live, what makes them cross, what they can do and in the end what really matters. Essentially a series of questions and conversations between the Audience. These two works and IAFR mark out new territories Sonia is interested in – addressing the complexity of big ideas but close up with an active co-creative audience.
Sonja Jokiniemi arbetar som koreograf och konstnär. Jokiniemi är baserad i Helsingfors, Finland, och Lausanne, Schweiz. Hon tog examen från Performing Arts-programmet vid DAS Theatre i Amsterdam 2013 och har en BA i Contemporary Dance från Laban Centre i London 2006. Hon har dessutom avslutat studier inom Expressive Arts therapy from Inartes Institute i Helsingfors 2020.
I sitt arbete ägnar sig Jokiniemi åt teckning, mänskliga och icke-mänskliga skådespelare, textilskapande, frågor om språk och kommunikation och utforskande av kroppar och förnimmelser som ett sätt att tänka kring nätverk av saker och varelser, deras vardagliga och kusliga relationer. Hon är intresserad av alternativa sätt att berätta, av objekt och processer som traditionellt ses som kvinnligt hantverk. Hon engagerar sig i en strävan efter manuellt arbete, haptisk relation till omvärlden och intima motståndets estetik.
Sonjas arbete har fått stöd av många scenkonstscener så som STUK-A House for Dance, music and Image (BE), Zodiak Centre for Dance, Moving in November festival och Kiasma Contemporary Art Museum (FI), MDT (SE), BUDA Kunstzentrum (BE). Hon har nyligen ställt ut på Den Frie Centre for Contemporary Art i Köpenhamn och Dr.Guislaan Museum i Ghent. Jokiniemi har bevilats anslag tre gånger av The National Arts Promotion Centre Finland (Taike): ett ettårigt konstnärsstipendium för 2017, ett treårigt konstnärsstipendium för 2018-2020 och ett femårigt konstnärsstipendium för 2021-2025.
Sonya Lindfors är en kamerunsk-finsk koreograf, facilitator och pedagog. Hon är medgrundare och konstnärlig ledare för UrbanApa, ett antirasistiskt och kontrahegemoniskt konstcommunity baserat i Helsingfors. Hon tog sin masterexamen i koreografi från University of the Arts i Helsingfors 2013. Kärnan i hennes verk är att skaka om och utmana befintliga maktstrukturer och stärka gemenskaper. Just nu är hon upptagen med spekulativa praktiker och avkoloniserade drömmande.
STEAM ROOM (Makedonien, Bulgarien, Spanien, Sverige) är ett konstnärligt team som arbetar inom koreografi och dans. Teamet består av Aleksandar Georgiev, Zhana Pencheva och Darío Barreto Damas, tre koreografer/dansare som aktivt verkar lokalt och internationellt. STEAM ROOM bildades 2018 och arbetar i två riktningar – den koreografiska trilogin dragON och research-projekt ICC (Imaginative Choreographic Center).
Stephen Thompson, ursprungligen från Calgary, Alberta är en interdisciplinär konstnär som arbetar mellan Kanada, USA och Europa. Stephens introduktion till rörelse och performance var genom konståkning där han tävlade. Han har en kandidatexamen i kinesiologi (rörelse som vetenskap och konstform) och dans från University of Calgary. 2015 vid världsmästerskapen i konståkning i Lake Placid fick Stephen bronsmedalj. 2016 fick han ett Victor Martin-Lynch pris från Canada Council for the Arts. Tidigare koreografiska arbeten och samarbeten: 2012 Bessie award vinnande Antigone Sr. (Large), The Ghost of Montpellier and the Samurai (2014) med Trajal Harell, Culture Administration & Trembling (2014), Les Etudes (2017), Chaud (2020); Jennifer Lacey, Antonija Livingstone, Dominique Pétrin, whatwearesaying (2014); Public Recordings (2 Dora Mavor awards Toronto), flertalet projekt med Benoit Lachambre, Relative Collider (2015); Liz Santoro och Pierre Godard, Service #5: Try to keep kids off naturalism och Kein Paradiso med Adam Linder mottagare av recipient Mohn Prize vid L.A. Bienniale, Stitchomythia med Nadia Lauro och Zeena Parkins, dramaturg för Such Sweet Thunder (2019) mottagare av 8tensions Impulstanz, Compulsory Figures (2019) medtecknande med franska bildkonstnären Xavier Veilhan.
Stina Ehn arbetar med dans och koreografi med bas i Stockholm. Med intresse för relationer och problem mellan bild och materialitet experimenterar hennes arbete med metoder där handling och analys informerar varandra. Hon arbetar ofta i nära samarbete med andra konstnärer och delar pågående praktiker med Denise Lim, Antonia Harke, Andreas Haglund, Oda Brekke, Molly Engblom, Jennie Bergsli och Sophie Germanier. Hennes koreografiska verk har presenterats på Weld i Stockholm, Dance Nucleus Singapore, Kiezkapelle Berlin, HAUT and Dance Cooperative i Köpenhamn, Köttinspektionen i Uppsala och Danserom Bergen.
Som dansare har Stina uppträtt i verk av koreografer som Stina Nyberg, Malin Elgán, Sebastian Lingserius, Ellen Söderhult, Alix Eynaudi och med Weld Company Extended.
Tillsammans med Jennie Bergsli och Lisen Pousette arrangerar hon Kafé Mix, en serie föreställningskvällar på höjden studios i Stockholm. Stina har en BFA i dans och koreografi från Danmarks National School of Performing Arts 2020.
Stina Fors är koreograf, performancekonstnär, trummis och sångare, född i Sverige och baserad i Wien. Fors har turnerat med sitt one-woman-punkband på flera musik-, dans- och teaterfestivaler runt om i Europa samt i USA. Genom en repertoar av soloframträdanden utforskar Fors vad en "låtande kropp" kan vara. Hon var en del av den improviserade gothjazzduon SEKT (NL) och samarbetar som trummis, artist och sångare i verk av andra artister runt om i Europa.
Stina Nyberg (f. 1981, Örnsköldsvik) skapar koreografi i form av danser, samtal, möten, texter, ljud och föreställningar. Hon förälskar sig ständigt i nya saker och använder koreografi som ett sätt att utforska dessa begär. Några av hennes senaste kärlekshistorier har fokuserat på undergång, detaljer, hundar, elektricitet, skvaller, män, danshistoria, fåglar och tankeläsning. Hon skapar ofta fysiska praktiker som förhåller sig till världen i stort, och funderar för närvarande på hur vi samtidigt formar och bli formade av andra människor, omgivningar och rådande ideologier.
Stavanger born, Berlin based vocalist Stine Janvin works with experimental music, sound and audiovisual performance. Through a diversity of projects such as the live radio play In Labour, the performative installation The Subjective Frequency Transducer, field recording adaptations duo Native Instrument, alter ego Stine II and her latest solo project Fake Synthetic Music, she explores and challenges the physical features of the voice, the acoustics of her external/internal surroundings, and new performance strategies.
Alongside her own work, Janvin is a performer of contemporary music, and contributes as a composer and performer in a number of interdisciplinary projects, such as the performance Prelude (Janvin Motland/Sickle/Leguay). Her interest in the ambiguous and unrecognizable qualities of the voice pushes her to constantly search for new ways to expand her vocal repertoire. Her recent work significantly involves imitation and abstract storytelling through sound collages inspired by a variety of genres and traditions of electronic music, sound poetry, folk music and languages of various peoples, birds and animals. Recent presentation of works include Berlin Atonal, Météo Festival, Mulhouse; NMASS, Austin TX; Rokolectiv, Bucharest, CTM festival, Berlin, Issue Project Room, NYC.
Website: www.stinesthetics.com
Suelem de Oliveira da Silva är kostymör och stylist med bakgrund inom både mode och dans. Da Silva har en examen från en kurs i modedesign och mönsterkonstruktion vid Stockholms Tillskärarakademi. Detta kompletteras med en rik yrkesbakgrund som överbryggar mode, performance och musik.
Da Silvas konstnärliga resa började på Deborah Colker Movement Center i Rio de Janeiro (2008), följt av utbildning i Bryssel på PARTS (2016), och som dansare på Cullberg i Stockholm där hen arbetade i 5 år. Denna dansbakgrund har betydande inflytande på hens arbete och formar en förståelse för rörelse och form i samband med kostym och styling. Som kostymör har Da Silva samarbetat med konstnärer som den sydafrikanska koreografen Maipelo Gabang, den svenska musikproducenten Olof Dreijer och nu senast med Renan Martins verk Guerrilla för Cullberg.
Da Silvas roll som stylist exemplifierar ytterligare hens öga för detaljer och en innovativ inställning till styling, som ger mer färg och kultur i hens projekt samtidigt som hen leker med hur kön kan representeras.
S U N is musician Sunna Ardal & Yoann Durant. The duo composes melodic pop/jazz/electronic music in a deep airy sound setting. Voice and Saxophone blend.
Suutoo is a London based Swedish multidisciplinary artist with a focus on world-building through a praxis of myth-making, deeply invested in strategies of refusal and emancipation. Their play with sonics, visuals, poetry and performance animates dense fragments of alternative being, catalyzing moments of undoing and becoming beyond the impossible.
All Suutoo wants to be is free.
SXS Enterprise is an international group of artist. Next to their individual practices in film/video/music/performance /theory they occasionally come together to work within the field of performance as a possibility of aesthetic reflection and experience. They have explored different genres such as live film, story telling, rock opera, musical, lecture performance and now choreography. In a conscious reduction to DIY tools they engage in a critical practice while fully devoting themselves to the magic of theatre. http://sxsenterprise.com Steve Heather is a freelance musician (drums, percussion, electronics) and composer. AUS/D. https://soundcloud.com/steve-heather Xander de Boer is a videoartist/ documentary filmmaker. NL. http://www.xanderdeboer.nl Siegmar Zacharias is a performance artist and researcher. RO/D. https://siegmarzacharias.com Plants & Empire are the musicians Christina Ertl and Derek Shirley. http://plantsandempire.tumblr.com
Sybrig Dokter är koreograf och performer utbildad vid Codarts, Rotterdam och arbetar med fysiska praktiker relaterade till synkronisitet, spegel-neuroner och närhet. Dokter jobbar främst med den koreograferade kroppen i gränssnittet av olika discipliner. 1997 grundade hon Lava-Dansproduktion tillsammans med Benno Voorham. Hon har initierat projekt i bland annat Ukraina, Belarus och Serbien. Sybrig har arbetat med och för Alva Willemark, Aitana Cordero Vico, Anna Koch, Peter Stamer, Litó Walkey, Marie Fahlin, Frédéric Gies och Pontus Pettersson. Sybrig är medlem i Weld sedan 2013.
Tamara Alegre (IC/CH)
she/they
Tamara Alegre works with dance and choreography. Born in Gran Canaria, they studied European Business and Psychology and worked as an underground music curator, dj and tour manager until 2016.
In 2018, she obtained an MA in Choreography at DOCH, Stockholm and premiered FIEBRE, co-signed since 2019, with Lydia Östberg Diakité, Marie Ursin, Nunu Flashdem and Célia Lutangu. The work has been presented in several venues in Europe and won the Young Choreographer's Award in 2021.Their research revolves around sensual embodiments, fictions on sexuality/sexual organs and liminal physical states as choreographic tools. Her works are embodied and charged with resistance, intensity, self-pleasure and the power of dancing together.
Tamara has a growing passion for Dancehall and questions how to position themselves as a white person having access to black culture. As well as how to navigate between their work and Dancehall. The combination of working as a dancer, making work, hosting workshops and being involved in collaborative practices is essential for her.
Tanja Andersson has been working in Gothenburg since 2017. Partly educated in Norrbotten, Finland and New York. Freelancing as performer, dancer, choreographer and teaching in contemporary dance and improvisation. Previous background in sound design and music production and today running the performing arts duo Slip of the Lip with performance artist Emelié Sterner. The duo is working in an interdisciplinary mode in various collective constellations, active on Scen46 in Gothenburg. Lately, Tanja has collaborated with Eva Svaneblom in the work Other Tongue, worked as dances for Karolin Kent, toured with Dansinitiativet, played in Ett eget rum by Teater Nu, collaborated with musician Tobias Karlehag, and choreographed for Abnorm Scenkonst, Teater Smuts and New Opera CO.
Tejus Menon (he/him) is a performer and theatre maker from New Delhi, India, based in Bern, Switzerland. In New Delhi he worked with CROW - an experience design and participatory theatre company. He has trained Butoh, somatic and manual therapy such as 'body resonance' massage and Japanese foot reflexology. He is creating works for public space and for the stage, with a focus on post-colonial stereotypes. He has shown work at the Zürcher Theater Spektakel, far° festival Nyon, Tanzhaus Zürich, Serendipity Arts Goa and the India Art Fair. He has also worked as a performer for Nayantara Kotian, The Tadpole Repertory, Anirudh Nair, Momo Ghosh, Anna Kushnerova and Material für die nächste Schicht. He is also engaged with the artistic collective Spazio 500 in Italy as a host, performer, chef and gardener.
Thais Di Marco kommer från São Paulo, Brasilien, och är för närvarande baserad i Amsterdam. Hon är performer, teaterregissör, lärare, koreograf och projektkoordinator med 12 års erfarenhet av att arbeta professionellt inom kontexter såsom kreativa plattformar, sociala rörelser och oberoende scener fokuserade på kritiskt tänkande, HBTQ+ och antikapitalistiska kamper. En av hennes viktigaste verk var utvecklandet av Power Practices counter-training, en praktik för att möta polisvåld och förvandla scenkonst till en överlevnadsteknologi för befolkningar som lever under extrema förhållanden av statligt våld. Detta verk har nyligen visats i: Mexiko, Benin, Iran, Tyskand och Nederländerna.
Born in February 1987 in Rio de Janeiro, Brazil, Thais grew up in the favela of Vigário Geral. Her work with lighting design was ignited during her formative years, as she engaged in cultural programs at Lona Cultural Joao Bosco and Lona Cultural Jacob do Bandolim. These early experiences planted the seeds of her artistic pursuits, setting the stage for a career defined by innovation and passion. Since 2002, Thais has been an integral part of the cultural landscape within marginalized communities.
Her dedication as a light designer has brought a unique work to a range of productions. Her designs for "evening.haiku" and "Lounge" resonated with audiences at the ImpulsTanz festival in Vienna, captivating spectators in both 2022 and 2023. Moreover, Thais's contributions as a light designer extended to the performance "Tirana". This production graced prestigious venues including the Museu Serralves in Porto, Portugal, and at Radialsystem in Berlin. Her creative journey, from her roots in Rio de Janeiro to her current prominence in the global arts scene, serves as an inspiring testament to the boundless possibilities of social programs at the periphery.
T/U/A är ett förlag som ger ut performancetexter, pjäser som söker nya former, koreografikommentarer, essäer med fokus på scenkonst och andra typer av texter med anknytning till och från scenen i Finland och utomlands. T/U/A bygger på viljan att skapa en aktör i den finska förlagsbranschen som ökar läsningen av scenkonstens texter och genererar (scenkonst) diskussioner.
Thomas Bîrzan is a Franco-Romanian dance artist based in Brussels. After working as a performer for various companies in the South of France, he joined the P.A.R.T.S. Research Cycle 17-18. In parallel, Thomas is pursuing academic research on the relationship between text, dance and painting in contemporary francophone poetry. He holds a Bachelor of Arts in Literature (McGill University, Montreal) and a Master 1 in Philosophy of Art (Université Paul-Valéry). He is currently completing his Master 2 in Modern and Contemporary Literature (Université Sorbonne-Nouvelle).
En resa genom ljus, ljud, video och tunga lastbilar. Jag heter Tim Wouters och jag har haft nöjet att navigera i teater- och föreställningsvärlden i två decennier. Min resa började 2003 med teatergruppen De Onderneming som turnerade med ”the notebook and the proof”. Efter det, 2005, började jag på tg STAN i nästan 15 år, där jag bar många hattar. Från lastbilschaufför till ljusdesigner och från ljudtekniker till videotekniker - mina erfarenheter har format mig till den mångsidiga tekniker/designer jag är idag.
Som ljusdesigner är mitt mål att lysa upp scenen på ett sätt som inte bara fångar evenemangets essens utan också skapar glädje hos publiken. Nu är jag glad över att få arbeta som teknisk koordinator på wpZimmer, där jag får använda alla mina färdigheter tillsammans. Jag tror att de bästa resultaten uppstår genom lagarbete och jag strävar efter att skapa en miljö där kreativitet och kamratskap frodas.
Tiran Willemse är dansare och koreograf från Sydafrika, bosatt i Zürich och Berlin. Hans undersökande praktik inom scenkonst är rotad i noggrann uppmärksamhet på rum, fantasi, gester och ljud, med fokus på hur de relaterar till de sätt på vilka konstruktionen av ras och kön utförs, kommuniceras och utmanas.
Han har arbetat och samarbetat med Trajal Harrell, Meg Stuart, Jerome Bel, Ligia Lewis, Eszter Salamon, Susanne Linke, Andros Zins-Browne och med Cullberg under ledning av Deborah Hay och Jefta Van Dither. Hans arbete har visats på Arsenic Lausanne, Impulstanz Wien, Tanzquartier Wien, Gessnerallee Zürich, Sophiensaele Berlin, Palais de Tokyo Paris, Santarcanagelo-festivalen och MCBA i Lausanne, och fortsätter turnera internationellt.
Tone Johannessen [NO/SE] is based in Stockholm where she is working with dance and choreography. She holds a BA in Dance Performance from Stockholm University of the Arts. She is interested in different themes in her work such as folkloric music and dance, questions around sustainability and the art of drag. She is also active in Rhizome collective.
Toni Tora Botwid is a scenographer & costume designer for theatre, dance and film.
Tony Sikström är en Helsingforsbaserad ljuddesigner, kompositör och dirigent. Han har bland annat arbetat i Tammerfors arbetarteater, Svenska teatern, Finlands Nationalteater, Vasa stadsteater och Björneborgs teater. Han studerar även ljuddesign vid Konstuniversitetet i Helsingfors.
Tor Lennart Tourda is a photographer and activist. His works explore entangled bonds between humans and nature, often through notions of beauty as it potentially makes humans more humble for nature, and even feel more obligated to take care of it. He is based in the Kvikkjokk area and has a strong belonging to the land, the mountains and the forest. Tor administrates Gruvfritt Jokkmokk, and since 2013 he has organised activist actions to protect Gállok and its surrounding, from the short minded ambition of Beowulf Inc. to establish an iron mine in the area.
Toubab Holmes är en multidisciplinär konstnär, forskare och lärare vid Stockholms Konstnärliga Högskola. Han har en konstnärlig Masterexamen i Koreografi med specialisering på Samtida Cirkuspraktiker. Med över tjugo års erfarenhet har han uppträtt internationellt som cirkusartist och dansare så väl som agerat extern blick i andras produktioner.
När han inte undervisar eller uppträder, så kan du hitta Toubab i hans parfymateljé där han för närvarande undersöker skärningspunkterna mellan sin praktik som parfymörlärling/doftkonstnäroch den som scenkonstnär.
Tova Gerge är författare, scenkonstnär och projektledare. Hon utforskar frågor kring makt, kroppspolitik och subversiv intimitet, och hennes metoder är inspirerade av aktivism, samtida dans och speldesign. Hon arbetar ofta med kollektivet Nyxxx och den konstnärsdrivna plattformen Skogen. Bland de senaste verken återfinns romanen Pojken (2018) och samarbetet med Britta Kiessling i verken ”Someone You Trust” och ”Passivity Rules/Memories of Being Hanged”.
Tove Dreiman arbetar med konst och scenografi med bas i Stockholm. I samarbeten samt egna projekt rör sig hennes praktik i olika rum och discipliner, fritt flytande mellan installation, måleri, keramik, textil och video. Med rötter i bildskapande samt en förkärlek för fejk återkommer hon ofta till gränsen mellan det två- och tredimensionella och eftersträvar rum för illusionens och imitationens fulla tjusning. Inom dansfältet har Tove samarbetat med koreograferna Ellen Söderhult, Klara Utke Acs, Lisen Pousette och Stina Nyberg. Hennes arbeten har visats runtom i Sverige bl.a. på Marabouparkens Konsthall, Gärdets T-banestation, Dansens Hus, Norbergfestivalen, Bångska Våningen, Crum Heaven, MDT samt Art Lab Akiba och Midori.so2 i Tokyo. Delar av dessa projekt finns att se på tovedreiman.se
Tove Salmgren arbetar som dansare, koreograf, kurator och pedagog. Hon har en MA i koreografi
från Stockholms konstnärliga högskola, och sedan 2016 leder hon tillsammans med konstnären
Kajsa Wadhia, Köttinspektionen Dans, en konstnärsdriven plattform och plats för experimentell
dans och koreografi i Uppsala. Tove har de senaste decennierna arbetat som frilansande dansare i
en mängd koreografiska verk nationellt och internationellt, och de senaste åren är hon anställd
som lektor i koreografi med inriktning på performativ praktik på SKH, Stockholm. Som koreograf
utforskar hon förskjutna perspektiv och verklighet, ofta genom små och relativt anspråkslösa
medel, utifrån intresset att förhandla hur konst (och icke konst) kan utgöra en performativ
mellanmänsklig arena för frihet och transformation.
www.tovesalmgren.se
Tusen Tungor är en diskantkör under ledning av dirigenten och tonsättaren Linnea Landström. Kören skapades 2024 och rör sig mellan nutida konstmusik, 300-talsböner och folkmusik med en ständig nyfikenhet för uttryck och klangbildning.
Kören bestående av 30 korister mellan 23 och 41 år och tog form utifrån ett observerat behov - att samla erfarna vokalister som nödvändigtvis inte är klassiskt skolade eller kan läsa noter, men som vill musicera med likasinnade i ett tillåtande klimat med hög ambitionsnivå. Tack vare koristernas olika musikaliska bakgrunder skapas en intressant klang och en fin lyhördhet för kör som konstform.
Sedan starten har kören haft utsålda konserter på Teater Tribunalen, Hägerstensåsens Medborgarhus och Marabouparkens Konsthall. I september 2024 medverkade de i den bejublade föreställningen Stockholm City Blues med verket ”Sänk min hyra och älska mig för alltid”, med text av Lina Rydén Reynols och musik av Linnea Landström.
Våren 2025 gör Tusen Tungor en föreställning i Eric Ericson-hallen tillsammans med Konstmusiksystrar och MDT Moderna Dansteatern, där ”DUNKA DUNKA” av koreografen Ellen Söderhulth och nyskriven körmusik binds samman i en smältande danskonsert.
Tuuli Vahtola is a dance and performance artist based in Helsinki. She works as a performer, choreographer and sometimes as a dramaturgical conversation partner. Her interest lies in the scattered spaces, logics and threads performances might generate. She is intrigued by intimacy and choreographed touch and has worked with them both artistically as well as within the frame of her studies in gender studies/social sciences.
As a performer Tuuli currently and recently has worked with choreographers Oda Brekke and Sonja Jokiniemi, as well as in her own projects. Her work Here, there, somewhere was shown at New Performance Turku Biennale, 2023, and intimate expectations, co-choreographed and performed with Ella Skoikka, at Contemporary Art Space Kutomo, Turku in 2023. Tuuli holds a BA in Dance Performance from DOCH/Stockholm University of the Arts (2017).
two-women-machine-show hänvisar till det prisbelönta samarbetet mellan de danska koreograferna Ida-Elisabeth Larsen och Merie-Louise Stentebjerg. Tillsammans hör de till en grupp danska koreografer, vars kritiska tänkande och kompromislösa angreppsätt av ‘experimentet’ utmanar konventioner och öppnar upp nya väger för dans. Deras koreografiska tankesätt bygger på en praktikbaserad ingång till teori, ett djuplodande experiment med transcendentala tekniker och textbaserad performance.
Tyra Wigg (hen) är koreograf, performer och massageterapeut från Stockholm, Sverige, boende i Basel, Schweiz sedan 2020. Hen är intresserad av hur konstnärliga praktiker kan utvidga kulturella och personliga kroppsuppfattningar.
Tyras verk har presenterats på Schinkel Pavillon Berlin, ROXY Birsfelden, Les Urbaines, Kunsthalle Basel, Kunsthaus Baselland, Weld Stockholm, BONE festival Bern, festival far°, Shedhalle Zürich, depARTures München, YUP Osnabrück, Black Forest Institute of Art, och SITE.
Tyra har arbetat som dansare och performer för Gisèle Vienne, Heiner Goebbels, Shu Lea Cheang, Inga Gerner Nielsen, Ernestyna Orlowska, Pontus Petterson, Marina Abramovic, Alexandra Pirici, Marie Fahlin, Virpi Pahkinen, m.fl.
Tyra har en MA i “Expanded Theatre” från Konsthögskolan i Bern, HKB. Sedan 2022 är hen en drivande medlem i det nomadiska queerfeministiska läskollektivet Blasphemic Reading Soirees. 2023-24 är hen "LAB-artist" i residens på Kaserne Basel. 2021 deltog Tyra i DanceWeb på Impulstanz med Anne Juren och Frédéric Gies som mentorer.
www.tyrawigg.com
With a specific interest in alternatives to the canon of contemporary dance, Brussel based choreographer and performer Ula Sickle (Po/Ca) investigates in other ways to embody movement histories. The collaboration with vocalist Stine Janvin Motland (Prelude (2014) is one example. Here, the physical approach stems from Sickle’s interest in Body-Mind Centering practices, combined with visualization techniques and movement tasks that connect the body to other bodies and to the surrounding space. Ula Sickle has a background in contemporary dance and was educated at the University of Toronto, Paris VIII and P.A.R.T.S. Works across disciplines and in collaboration with artists from other domains such as the visual arts, contemporary music or architecture. While her work takes many forms, from film to installation to live performance, she focuses on a choreographic approach to movement and a work on perception and reception, specific to the live arts. Supported by the Canada Council for the Arts and the Flemish Community.
Website: www.ulasickle.com
Ulrika Flink is a curator based in Stockholm, Sweden, currently working as artistic director at Konsthall C as well holding a post as curator at SETTINGS and Konstfrämjandet Stockholm. She completed the MA Curating Contemporary Art (CCA) program at the Royal College of Art in London and has also held roles as curator of Momentum 9 – Nordic Biennial of Contemporary Art, Moss, Norway, and producer at Tensta Konsthall, Stockholm. She is the co-founder of the curatorial collective Parallelogram.
Unn Faleide (she/her) is a dance artist and curator working in Stockholm. Her interests lie at the intersection of dance and performance, the sculpted and the written; meaning, she is concerned with art that is simultaneously dealing with permanence and inscription and at the same time works with live-ness and what happens in the moment. She got her BA in dance at The Amsterdam School of Arts (2013) and proceeded to work as a dancer who occasionally studied philosophy.
After ten years working for Cullberg, she decided to do a masters in curation of art at Stockholm University (2023-2025) and is currently doing her internship at MDT and Moderna Museet.
Uyarakq won a Koda Award in 2015 for his solo album Raatiu Nukik (2014) and was nominated for Nordic Councils Music Prize in 2016 for the collaborative work Kunngiitsuuffik (2015) alongside the Greenlandic rapper Peand-eL. He is based in Ottawa, Canada.
The Oslo based artist duo Bruce & Lund consisting of Veronica Molin Bruce and Karoline Bakken Lund is a cross disciplinary exchange. Bakken Lund has a strong foundation in textiles - sculptural, scenographic and on the body in performative narratives. Bruce has a background in conceptual art, contemporary dance and choreography - fluent between roles and formats. Both mainly have the body as a starting point, and they explore a shift to the body's presence or consequence into sculptural works with a focus on studies in materiality, structure and movement. Together, they have an inherent curiosity for materials, the touch of the body and care for the creative. They have exhibited and shown works such as ULTRA at Interstate Projects in New York, The Tomb at Nada Miami in collaboration with Interstate Projects (Miami 2020), Ultra at Eidsberg Kunstforening (Mysen, 2020), The Fool at Palmera (Bergen 2020), Life Killed Chihuahua at Galerie Thaddaeus Ropac (London, 2019) and Silicone Era at Destiny’s Atelier (Oslo, 2017).
Veronica Valentini is a curator working in the fields of visual arts, education and social context. She is Head of International Residencies and Networks at Hangar (Barcelona), founder director at BAR project, E.M.M.A., and mediator for Concomitentes, a Citizen Art program supported by Carasso Foundation. In this position, she has developed, together with functional diversity activists, a civic art commission entitled "Diversorium. Live arts and a space for coexistence".
Victor Pérez Armero är en konstnär inom dans och koreografi, Victor frilansar för närvarande mellan Barcelona och Skandinavien. Han har dansat för Hiatus/Daniel Linehan och Cullberg, och fick utmärkelsen för ‘bästa dansare’ av det Katalanska kritikerpriset 2020. Han introducerades till dans i ung ålder genom populärkultur och avslutade sina studier i samtida dans och scenkonst vid P.A.R.T.S. och SEAD 2012. Som dansare har han samarbetat med Renan Martins, Albert Quesada, Pere Faura, Eleanor Bauer, Alma Söderberg, Deborah Hay, Jeanine Durning, Sindri Runudde och Quim Bigas, bland andra. Hans senaste koreografiska verk — Rel i Grapa — hade premiär 2023.
Viktoria kommer från Umeå men är baserad i Stockholm. Hon arbetar som dansare och skådespelerska. Hon var länge en del av det Franska danskompaniet Kubilai Kahn men har även arbetat med koreografer som Ludvig Daae, Marcus Baldemar, Nicole Neidert och Dani Brown. Viktoria spelade rollen som Atreyu i Nina Westers uppsättning av Den Oändliga Historien på Malmö Stadsteater.
Vincent Riebeek started dancing hip-hop and street dance in his pre-teens. While finishing his high school education he went to the pre-education dance program at the AHK Amsterdam where he graduated from the School for New Dance Development in 2013. The first work he presented internationally was made in collaboration with Florentina Holzinger during their studies and is touring international stages since 2010. After their debut ‘Kein Applaus fur Scheisse’ the duo went on to make two more performances called ‘Sprit’ (2012) and ‘Wellness’ (2013) and are currently toured and handled by Campo (Ghent). ‘Dust’ (2011), in collaboration with Michele Rizzo, ‘The show show’ in collaboration with Ligia Lewis and ‘Come Clean’ a solo performed by himself where all presented both in gallery spaces and theatres in Europe and abroad (New Zealand, Brazil).
Within Practice is a festival for contemporary dance practices. The festival showcases the work of dancers and choreographers through various formats such as workshops, an evening of practice-sharing, conversations, panel discussions, and practice presentations. Join us and immerse yourself in the "whys" and "hows" - in the essence of dance-making!
Brussels based artist Yann Leguay focuses on the notions of dematerialization, the use of interfaces and everything about the materiality of memory. In his sound practice he was defined as a “media saboteur” by the Consumer Waste label, seeking to fold the sound materiality in on itself using basic means in the form of objects, videos and performances. He has presented his work in many places and festivals all around Europe and further such as Kunstenfestivaldesarts, Club Transmediale, Centre Pompidou, Ex-Teresa Arte Actual. Since 2007, he’s also producing installations, sculptures and editions that integrates a critical approach to the meaning of the technological evolution. In concerts he pushes the boundaries of accepted norms of audio behavior, using uncommon machineries for the playback of audio media: opened hard-drives as turntables, an angle grinder as a microphone, the sound of the electricity and so on… His records release activity is equally unusual, releasing readable silkscreen records, a 7” single without a central hole, or a record composed from recordings of vinyl being scratched by scalpel. His Phonotopy label proposes a conceptual approach to recording media and he curates the DRIFT series on the Artkillart label. He is also involved in different collective projects as sound and music curator, and participates to graphical designs for books and revues.
Yared Tilahun Cederlund, född den 18 Januari 1989 i Stockholm Sverige, är en dansare, ljud/musik- kompositör, koreograf och DJ som är aktiv inom Streetdance-scenen och i andra rum för scenkonst.
Yared började sin dansresa som 9-åring och har sedan dess kunnat ses på olika scener runt om i världen. Efter att i många år ha studerat danser och tekniker från Streetdance-vokabuläret samt utforskat flera typer av dans så har Yared’s unika rörelsespråk vuxit fram. Åren 2006 - 2013 var han som mest aktiv inom Battle-scenen och syntes ofta på event som Streetstar (Sverige) och Juste Debout (Frankrike). På senare år har han varit delaktig som dansare i en rad olika föreställningar, exempelvis “IDIOM” och “DRONE” av Erik Linghede, “Mental State of Sweden” med Cullberg av Mattias Andersson, “Tillvaron” och “Festen” av Viktor Fröjd, “Kontakt” av Lisa Janbell, “This That Unravels” av Björn Säfsten, “Gläntan” av Lotta Gahrton, [... it is contained in...] av Joanna Holewa Chrona & Yared Tilahun Cederlund, Raised On Rhythm av Niki Tsappos.
Som ljud kompositör har Yared komponerat verk som “So Sorry” och “YES” av Bam Bam Frost, “YEBO YES” av Theresa Gustavsson och Joanna Holewa Chrona, “Konflikt” av Ida Holmlund och Alexandr Antochvili, [... it is contained in...] av Joanna Holewa Chrona & Yared Tilahun Cederlund, “Tr3i” av Bianca Traum
Yixuan Xiao (they/them) is an artist and performer from China, currently living and working in Paris. Utilizing a mixture of objects, photography, film, poetry, somatic tools, dance, and performance, they are interested in the investigation and reflection apropos of nonconformist sex/gender/sexuality and on the possibility of empowering through the deviances.
As a performer, Yixuan danced and performed for Jocelyn Cottencin, Boris Charmatz, Lenio Kaklea and Emmanuelle Huynh. After two years of research in residency at L’École nationale supérieure de la photographie (Arles, Fr), they are currently enrolled in a master’s degree at Beaux-Arts de Paris in Emmanuelle Huynh’s studio. Yixuan learnt massage by practicing with family and friends.
Yoann Durant is composer and improviser. He plays the saxophone (soprano & alto), custom-built washing-machine tube and garden hose, acoustic and electrified.
He owns a Master’s degree from the jazz and improvised music class of the Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris, a state certificate of jazz teacher and several certificates of musical studies and classical, contemporary and jazz music. He also studied contemporary music and Northern Indian music.
Yoann Durant practices a double reading of sound in his compositions. He considers both a sound in itself, in its solitude, as well as its inherent articulation in relation to other sounds, to space, to body, and to breath. He created performances as the solo seul and the group performance sousentendu. He is touring internationally with bands like OO, Rétroviseur and Irène and artists like Marten Spangberg, Andrea Neumann, Tim Berne, Perrine Bailleux, …
Yoav Admoni, 1983, Tel-Aviv (Berlin)
Admoni is an interdisciplinary artist working with sculpture, dance and performance. His solo works move between site-responsive, socio-political performance and sculptures or installations focused on the end of nature and it’s production. Admoni’s collaborative projects include set-design, dramaturgy, curating and experimental social happenings such as the ‘Sand Castle’ monthly performance event (2010-2012) and the ‘betOnest’ artist residency (2016-2018). He has been involved with Ponderosa, an international art space, since 2014 and has been collaborating with Stephanie Maher and others in teaching and facilitating artistic explorations.
Yukiko Shinozaki studerade klassisk balett i Tokyo från från att hon var sex år tills hon var 18 Efter gymnasiet flyttade hon till USA för att studera samtida dans och psykologi vid Portland State University. Hon bodde i New York mellan 1993 och 1997, hon presenterade där sitt arbete på bland annat Judson Church, St Mark’s Church och vid Merce Cunningham Studio. Hon dansade också i produktioner av Yasemeen Godder, Raimund Hoghe, Meg Stuart, bland många andra. Efter att ha flyttat till Bryssel 1997 skapade Yukiko Shinozaki ”Breaking through the roof of its house” (2005) och ”Inner Horizon” (2005) tillsammans med den franska bildkonstnären Christelle Fillod och ”hibi” (2007) med den japanska koreografen Un Yamada. I över 20 år har Shinozaki samarbetat med Heine Avdal i många produktioner. Shinozakis arbete fokuserar på inre komplexiteter och kroppsliga motsättningar. Förändringsprocesser har en viktig roll i hennes rörelsevokabulär: genom små skiften och manipulationer transformeras bekanta handlingar sakta in i obekanta landskap. Hon anser att konstnärliga samarbeten är en viktig faktor i hennes arbete och hon integrerar medvetet oavsiktliga element som uppstår i mötet med olika konstnärer och situationer. Hon jobbar ofta på ett intuitivt sätt, samtidigt som hon också är fascinerad av det som ligger bortom hennes fantasiförmåga.
Zhana Pencheva is a dancer and choreographer based in Bulgaria. She holds a Bachelor and Masters degreee in Dance and Theatre from New Bulgarian University, Sofia. With strong interests around body and movement, Pencheva continued her education through a series of workshops and non-formal programmes such as Nomad Dance Academy and DanceWeb. She is co-founder of Garage Collective, Sofia, a member of Nomad Dance Academy – Bulgaria and member of the board of Hamalogika, Burgas. As a performer, she is actively collaborating with Dune Dance Company, Bulgaria. She works pedagogically with groups of different constellations and needs, focusing her teaching around dance technique and choreographic structures. Artistically she is interested in the potential of the body as a moving structure and the role emotions play within it. In her last solo work, “Six love songs”, (prized by Tri3avisim 2018, Bulgaria, and nominated for IKAR prize 2020 in the category “Contemporary dance and performance”, Bulgaria), she explores pop figures in contemporary culture and the identification of self in performative contexts. Her latest fascination is pole dancing.
Zoë Poluch’s artistic practice puts into motion different mediums and takes shape in different rooms. Her relationship with the “contemporary dance” scene is based on a long term and practice-based interest in the politics and poetics of moving and sensing. She looks forward to the far future, perhaps 2070, when she will inaugurate a dance company for dancing people over 70 years old and tour on a solar airplane. In the past, she studied and worked in Canada and Belgium and could be found dancing and performing with established and emerging choreographers, mostly in Europe and North America. Since 2010 she is based in Stockholm, Sweden and works as Assistant Professor and Head of the Bachelor Programme in Dance Performance at Stockholm University of the Arts. She is currently on parental leave.
Åsa jobbar som frilansdansare med Stockholm som bas sedan dryga tio år. Innan dess var Åsa på Cullbergbaletten i mer än 15 år. Jobbade med koreografer som Mats Ek, Stijn Celis, Sidi Larbi Cherkaoui, Johan Inger, Alexander Ekman och Ohad Naharin. Som frilans i Stockholm har Åsa de senaset åren jobbat mycket med föreställningar som riktar sig mot barn och unga, på både ZebraDans, Teater Tre, Ingrid Olterman dans och med Julia Kraus Dybeck.
Med Anne Jonsson har Åsa haft ett lite längre samarbete de senaste åren i tre olika produktioner.
Tillsammans med David Nondorf skapade Åsa “Dödsdansen” för Strindbergs Intima teatern, en föreställning som har fått spela till och från de senaste tre åren. Med Helena Franzén har Åsa tidigare jobbat i flera produktioner under flera års tid på både turné och i Stockholm. Lisa Östberg, Anna Vnuk och Magdalena Eriksson är också några koreografer som Åsa jobbat med under åren. Med Mats Flink har Åsa samarbetat mer gränsöverskridande mellan teater, text och dans. Utöver att jobba som scenkonstnär undervisar Åsa för både professionella och elever på bla Cullberg, Balettakademin i Stockholm och Norrdans i balett, modernt, repertoir och improvisation.
Åsa har även koreograferat och fungerat som rörelsecoach för Anna Petterssons verk för Strindbergs Intima teater och Dramaten.
