Casino är vad salsadans kallats i Kuba, och syftar till platsen dit man går för att dansa. Casino är också titeln på detta verk.

I Casino rör sig svensk-chilenska Ofelia Jarl Ortega, Nina Sandino från Nicaragua och Jao Moon från Colombia på ett fiktivt dansgolv i en latinamerikansk klubb för pardans.  Dansarnas egna relationer till salsa rör sig genom deras kroppar och en repertoar av historiska och personliga minnen. 

Med dansarnas engagemang och ljudet av deras steg är musiken närvarande i sin frånvaro. På ett subtilt, återhållsamt, detaljerat och lekfullt sätt, knyter de tre dansarna ömsom an och ömsom misslyckas de med det.

Kontextualisering av salsadans i Sverige

En stor latino-boom ägde rum internationellt på 90- och 00-talen och uppmärksammade artister som Shakira, Jennifer Lopez, Ricky Martin och Marc Anthony. Självklart har det funnits latino-booms före och efter det. "Latino" är som vi vet heller inte en genre, Latinamerika inkluderar länder från Chile i söder till Mexiko i norr. Under 90- och 00-talets latino-explosion blev salsa väldigt populärt i Sverige. Alla dansade det, däribland den latinamerikanska diasporan. 

Chilenos har aldrig riktigt haft salsa som nationaldans. I stället var salsa väldigt stort i Kuba, Colombia och Karibien. Där avslutas varje middag med salsa och varje födelsedagsfirande är en dans. I Chile har den sociala dansen varit cumbia eller folkdansen cueca. Ändå blev salsaträffarna bland chilenos enorma i Sverige. Fenomenet växte i Sverige på grund av det stora antalet chilenos som bodde i landet efter Pinochets diktatur på 70-90-talet. För exilchilenos blev salsa ett sätt att närma sig den latinamerikanska bakgrunden. Det blev en subkultur inom diasporan. Och för att vara latino behövde du kunna dansa salsa, en kliché som fortfarande hemsöker oss i detta stycke.

Koreografens kommentar

”I min familj var det bara min morbror Rafael som dansade. Han hade till och med en egen salsaklubb på operarestaurangen i Malmö på 90-talet. Men eftersom salseros mest dricker vatten när de dansar, var klubben tvungen att stänga på grund av låg försäljning i baren, trots de välbesökta kvällarna. 

När jag först reste till Chile som vuxen mötte jag den blomstrande reggaetonscenen och den feministiska subgenren neo-perreo. Under några år var reggaeton min koppling till Latinamerika och mitt eget arv, tills jag snubblade över salsa. Salsamusiken har alltid varit en del av det som har spelats hemma, men dansen hade varit dold för mig. Nu tänker jag bara på salsa. Det har blivit mitt nyfunna sätt att knyta an till en latinamerikansk diaspora, att vara chilensk i Sverige och att vara andra generationens invandrare.”

- Ofelia Jarl Ortega