”Idiots” är ett pragmatiskt verk med poetiska ambitioner, ett försök att strikt disciplinera det egna jaget till handlingar som kan förefalla idiotiska. Allison Ahl och Sebastian Lingserius sätter föremål i rörelse för att försöka ”bli” föremålens rörelsemönster. Det är en konkret och abstrakt lek frikopplad från rörelsemönstrens logiska och berättande innebörd. Det är ett försök att känna närvaro genom att följa föremålens rörelser med hjälp av lekar och kroppslig utmattning. Det är konkret i förhållande till uppgiften, men mångdimensionellt eftersom syftet är att förena rörelseanalys med exakt utförande. Föremålen tjänstgör som verktyg, flyktlinjer i utforskandet av det egna jaget med dess upplevelser av risk, fysisk närvaro och förändringsprocesser.

”Idiots” intresserar sig för vardagliga föremåls rörelser och beskaffenhet snarare än för hur vi uppfattar deras funktion. I stycket uppfattas föremålen som ting; ting som är större än det språket reducerar dem till. Det förhåller sig till tingens textur, deras koreografiska egenskaper, ljud och deras sätt att leda oss som dansare. På samma sätt behandlas kroppen som ett ting, vilket får rörelserna att ibland förefalla våldsamma, ibland lustiga eller banala för publiken. Dansarna lämnar detta okommenterat, utan att försöka skapa någon mening. De fortsätter med sina försök snarare än att reflektera över den mening de kan ha skapat för åskådaren.

Stycket förändras varje gång det framförs, eftersom varken föremålen eller lekarna upprepar sina rörelser eller rör sig på exakt samma sätt. Det skapar en situation där Allison och Sebastian hela tiden måste anpassa sig, röra sig snabbt och överlämna sig själva att utforska objektens rörelser i varje specifikt ögonblick.

"Idiots" vill undersöka disciplin inte bara som en hierarkisk maktstruktur utan också som ett sätt att finna en önskan att uppleva kroppen när den skapar sig själv i en situation av förändring. Att pressa sig till intensitet med hjälp av föremål, den andres kropp, ljud och utmattning.