Q&A - Oda Brekke och Izabella Borzecka

Inför “dead dead document” ett verk som inkluderar både performance och en trycksak på MDT den 22 & 24 mars 2024 möttes Izabella Borzecka, initiativtagare och curator för Reading Edge, och Oda Brekke som koreograferat och skrivit  “It Absorbs: on Dance as a Porous Art Object” för att prata. Läs deras samtal nedan.

I “dead dead document” förhåller du dig till dans som “ett poröst objekt”, vilket antyder att dans inte är begränsat inom strikta ramar utan snarare interagerar med sina omgivningar, absorberar och reflekterar diverse influenser och spår från dessa omgivningar. Kan du berätta lite mer om de omgivningar och spår som varit viktiga för arbetet?

När jag säger att jag föreslår en porös dans så menar jag en dans som har hål, och därmed öppningar genom vilka omgivningen kan komma in. På så sätt jobbar jag med dessa danser som kärl som håller på material från sin omgivning.

Frågan om värde har återkommit under hela processen . Vad är värt att titta på? Vad är värt att göra? Vad sker när vi är stilla eller inte gör någonting? Kommer vi att märka eller relatera till andra saker då? Vad kan dessa saker lära oss?

Jag kommer att tänka på det kollage av anteckningar, en bok som är en del av verket. Jag hade inte planerat att göra det, men jag försökte organisera mina anteckningar, och det var rörigt, så jag klippte ut de viktigaste anteckningarna ur mina anteckningsböcker. Sedan sorterade jag dem på ett användbart sätt. Jag ville få överblick över kaoset och organiserade om dem med hjälp av ett indexsystem. Efter att jag klippt ut dem fanns det rester kvar och jag var tvungen att fundera över vad jag skulle göra med det materialet. Jag behövde fråga mig själv varför detta var mindre värt än de delar som ingick i kollaget. De här bitarna blev omslaget på boken och är nu det första folk ser. 

I en av dina texter om arbetet som du har delat med mig, så beskriver du “dead dead document” som ett verk som vänder sig mot dansens tillkortakommanden, som dess oförmåga att bibehålla sin objektsstatus över tid. Hur förhöll ni er till detta problem under arbetet tillsammans i studion? 

Under en av våra repetitioner i studion på Höjden, så gjorde jag och Lisa Schåman, som jag samarbetar med och som är en av dansarna, ett score som heter Shifting Position, där dansaren förblir i en och samma position under lång tid, och observerar den genom en rad olika skikt. Noterar vad den har att erbjuda i form av perspektiv och perception. Poängen är att insistera på att inkludera taktila och visuella sinnen medan du förblir kvar i samma position, och efter ett tag när du växlar. Lisa sa något som jag tyckte var väldigt intressant och som jag kom att tänka på när du ställde den här frågan, jag ska leta reda på min anteckningsbok, två sekunder.

Hon sa: “Den föregående positionen är en negativ form som jag tar med mig in i nästa position. Den existerar både i det förflutna och nuet”. Jag frågade henne om det kunde förstås som ett negativ, som med analoga fotografier. Men då förklarade hon att det inte är en bild hon bär med sig, det är en 3D-form, ett tomrum, en urholkning.  

I vårt samarbete  lägger vi mycket tid på samtal där vi diskuterar vad vi har lagt märke till och upplevt när vi genomfört ett score. Ofta översätter vi de fenomen och problem som uppstår i våra samtal till instruktioner för den kommande dansen. 

Hur tänker du på den publikation som hör till performancet, ‘It Absorbs: on Dance as a Porous Art Object’, som ett format och material för dans? Kan publikationen också läsas som en porös dans?

Jag tänker inte på publikationen som dans. Istället tänker jag att den fungerar som ett material som danser kan utgå ifrån och leva vidare genom. Om vi ville säga det på ett enkelt sätt antar jag att vi skulle kunna säga att dansen lever och spåret är dött, men jag tror att det är bra mycket mer komplext än så. dead dead document försöker möta denna komplexitet - materialens liv bortom mänsklig kontroll. 

Publikationen innehåller reflektioner och iakttagelser så väl som problem som jag stött på under vårt arbete. Den är skriven under 2023 med avstånd till den process som jag under 2021 och 2022 delade med mina samarbetspartners Tuuli Vahtola och Lisa Schåman, som också dansar i verket. Jag tror att detta avstånd kan kännas av i hur texten intar ett analytiskt förhållningssätt. Det känns grundläggande att tillägga att mitt skrivande kommer ur ett avbrott i produktionen av ett performance, en paus i aktiviteten. Att skriva är en väldigt tillgänglig sorts konstnärlig praktik eftersom du kan göra det ensam och inte behöver en budget eller studio för att kunna göra det. 

Du jobbar i hög utsträckning med minnen/spår, och det är fint att se att du i din text ‘It absorbs’, som är en del av publikationen, generöst delar med dig av referenser, inspirationskällor och hänvisningar till var du först stött på utövare, arbetsmetoder, texter och liknande. Hur relaterar du i ditt arbete till personliga kontra kollektiva minnen? Är de sammansatta på olika sätt? Hanterar du dem olika? 

I en ekonomi där konstnärer blir tvungna att betrakta sina identiteter som en del av det egna varumärket, tror jag att det är ännu mer avgörande att vi insisterar på att visa dans som inte kommer från individer, utan från våra interaktioner och sammanflätningar med den kultur vi ärver och är en del av att skapa. Det finns ett stort fokus på detta inom dansens utbildningskontexter, inget nytt i det, men jag är intresserad av hur själva dansfältet kan stötta detta mer – att koppla samman kontextuellt arbete med skapandet av dansföreställningar! Jag är intresserad av att höra folks tolkningar av verk, detta är något som jag i första hand får i samtal med vänner och jag längtar efter fler offentliga sammanhang som har det som mål. 

Hur hoppas du att publikationen ska cirkulera efter dess lansering på MDT? Har du idéer för hur den kan återanvändas, praktiseras, eller på andra sätt fungera som en grund för fortsatt läsning och delande?

Framförallt så är min önskan att publikationen ska kunna utgöra ett underlag för diskussion och för att tänka tillsammans. Jag är uppriktigt intresserad av kritik. Det finns en mängd saker som jag öppnar upp i min essä som skulle kunna utvecklas, problematiseras och specificeras och jag är intresserad av att göra detta genom utbyten med andra verksamma i fältet. Publikationen kommer att finnas i Reading Edge-biblioteket och i Shelf-Publishing, den mobila bokhandeln på Skogens bibliotek i Göteborg. I båda sammanhangen kommer publikationen att vara i sällskap av andra publikationer om dans och koreografi och den kommer att befinna sig i närheten av konstnärliga processer, studioarbete och dansföreställningarinför publik. Jag tänker att de här biblioteken är så viktiga eftersom de skänker uppmärksamhet åt den text som är central i många dansares praktiker men sällan ges utrymme eller värde i den offentliga delen av dansproduktion.