Yeah! Another fine selection

30 nov + 1 dec
17:30 Juli Apponen “Life is hard and then you die – part 3”
19:00 Britta Persson “Medea Tapes – on a trackless sea-swell of troubles”
19:45 Mårten Spångberg “Digital Technology”
21:30 Nadja Hjorton “Medea – it’s a classic”

2 + 3 dec
*3e dec extrainsatt föreställning* -17:00 Julia Giertz “Sound as touch”
18:00 Julia Giertz “Sound as touch”
19:00 Halla Ólafsdottir & Franz Edvard Cedrins “AlI that you can’t leave behind”
20:15 Marie Topp “The Visible Effects of Force”
21:15 Ludvig Daae  & Joanna Nordahl “Hyperfruit”

För att se festivalen behöver du ett festivalpass + biljetter för varje föreställning.
Biljetter kostar 50 kr/st. Giltig endast ihop med festivalpass.
Festivalpass kostar 150 kr (reducerat pris 50 kr).
Reducerat pris på festivalpassen erbjuds studenter, pensionärer, under 26 år, samt arbetslösa.
Här kan du köpa dina biljetter.

MDT Kompiskort är giltigt för hela festivalen. Boka dina kompiskortsbiljetter HÄR för att säkra din plats.

Vi lägger ut väntelistor i MDTs foajé varje festivaldag för de föreställningar som är utsålda. Där kan du komma och skriva upp dig (obs att vi inte har möjlighet att sätta upp namn på listan i förväg, utan man får själv skriva upp sig på plats). Vi öppnar upp en timme innan första föreställningen varje dag, och då läggs även väntelista för hela dagen fram. (Eller håll ett öga på Nortic för ev enstaka biljetter som kan lösgöras.)

Life is hard and then you die – part 3 är en självbiografisk performance-föreläsning om en kropp och därför oundvikligen också om identitet. Med fraktioner av obeskrivliga smärtor, psykologiska moderecensioner, anatomiska rapporter om alltför många operationer, diffusa minnen från barndomen, astrologi, sexdrömmar och byråkratiska äventyr kommer den att tillfredsställa nyfikenhet; möjligtvis mer än önskat.

Juli Apponen är scenkonstnär som producerar och turnerar internationellt med flera olika samarbeten och projekt samt egna solon – som artist, regissör och koreograf. Ursprungligen från Finland och idag baserad i Sverige och Norden. Hon studerade på Norwegian Theater Academy.

(Av och med: Juli Apponen. Spelas på Teater Galeasen.)

Ett koreografiskt ljudverk. Scenen är byggd av suggestiva loopar och Medeas känslor spelar alla roller. Medea Tapes är ett fristående kompletterande verk till Nadja Hjortons ”Medea – It’s a Classic”.

Britta Persson är en Stockholmsbaserad kompositör och musiker. De senaste tio åren har hon släppt fyra soloskivor och turnerat framförallt i Europa. Hon har gjort många samarbeten inom popmusiken men även andra genrer. Samtalet och samarbetet med koreografen Nadja Hjorton har pågått sedan 90-talet.

(Musik av Britta Persson. Text av Euripides & Britta Persson. Mixat av Frans Hägglund. Medverkande: Britta Persson, Nina Kinert & Frans Hägglund. Med stöd av: Stockholms läns landsting. Presentationen görs i samarbete med Audiorama.)

“Orka skriva en presentationstext, det ska vara övertygande och med sånna där bra ord som medborgare och demokrati eller inter- vad som helst. Men tänk om man vill göra nått som inte är övertygande på det där sättet och som är det där men om man ska vara övertygande så försvinner det lite. Ibland kan det va bra att ligga lågt, typ. Man vill ju inte sticka ut hakan alltid, det blir ju ofta lite kategoriskt och som en motorsåg. Jag ville mer göra nått som är minimalt intressant, som inte har nån lust att övertyga eller aspirerar till publikens emancipation. Men ändå inte är defensivt men helt generöst med mig själv. Jag tänkte att sårbarhet inte är sparsamt utan precis super generöst. Det är nog lite pinsamt också att visa upp sig som sårbar. Vadå be om hjälp eller. Digital Technology – asså det har inget med det att göra men snyggt namn ändå – är mer att vara lågmält generös med mig själv så att vi kan vara ömtåliga, sårbara och ta hand om tillsammans.

Det är dans och jag gör grejer hela tiden. Sjunger en sång och säger nått lite roligt samtidigt som jag doppar tårna i vaniljsås. Helt på serious. Det är en film också, på himlen och massor med gulliga grejer. Coldplay’s Yellow tex.

Kom och kolla det är super mjukt och jag skulle bli jätte glad.”
(Mårten Spångberg)

Mårten Spångberg har varit verksam som koreograf sedan 1997. Hans arbeten adresserar koreografi som utvidgat fält, någon som han närmat sig genom experimentella metoder och kreativa processer i ett mångfald format och uttryck. Han har varit aktiv på scenen som performer och upphovsman sedan 1994, sedan 1999 skapat egen koreografier, från solon till verk i stor skala som har turnerat omfattande internationellt.

Han har samarbetat med koreografer så som Xavier Le Roy, Tino Sehgal och Les Ballets C de la B.

Hans senare arbeten så som La Substance och The Internet utforskar relationer mellan dans, tid och form i synnerhet i relation till objekt

(Av och med: Mårten Spångberg. Med en film av: James Benning. Med stöd av Kulturrådet, Konstnärsnämnden. Samproducerat av MDT, PAF)

Medea är en svinjobbig person. Hon dödar sina barn för att hämnas på sin kille Jason och hon passar på att döda kung Kreon och hans dotter när hon ändå är i gång.

Medea är en förtryckt, bespottad kvinna/feminist som reser sig och gör det omöjliga – hon slaktar patriarkatet, reproduktionen och heteronormen under ett enda rafflande dygn i Korint.

”Medea – it’s a classic” är Nadja Hjorton och medskaparna Halla Olafsdottir, Shirley Harthey Ubilla, Daniel Andersson, Chrisander Brun och Britta Perssons version av det klassiska dramat. Till ett soundtrack av suggestiva loopar signerade Britta Persson och med teatermasker och zorbadans ersätter känslofyllda kräkningar och absurda lägereldsberättelser de antika dialogerna.

”Medea – it’s a classic” är Nadja Hjortons tredje verk som visas på MDT. Med ”Radio dance” och ”On air” tog hon sig an radioformatet som en utgångspunkt för koreografi. Med ”Medea – it’s a classic” rotar hon i idén om klassikern – och hur vi väljer att göra klassiker aktuella genom att filtrera dom genom vår samtid.

Nadja Hjorton är dansare och koreograf med Stockholm som bas. I hennes två senaste verk ”Radio dance” och ”On air” har text och tal varit centrala i arbetsprocessen och i föreställningarna. Båda produktionerna har använt radio som format och inramning och genom att arbeta koreografiskt med radio och presentera radio som koreografi och dans tänjer Nadja på gränserna för vad koreografi och dans kan vara, både som uttryck och som arbetsmetod.

(Initiativtagare: Nadja Hjorton. Av och med: Daniel Andersson, Halla Olafsdottir, Shirley Harthey Ubilla, Nadja Hjorton. Kompositör: Britta Persson. Ljus, scenografi och kostym: Chrisander Brun. Producent: Siri Hjorton Wagner. Medea är en samproduktion mellan MDT, Uppsala Stadsteater, Norrlandsoperan och ÖFA-kollektivet. Residens: Turteatern, Reykjavik Dance Festival. Med stöd av Kulturrådet, Stockholm Stad, Stockholms läns landsting.Produktionen är en del av EU-projektet [DNA] Departures and Arrivals, vilket är sam-finansierat av Europeiska Kommissionen genom programmet Kreativa Europa.)

In her current work, Julia Giertz is using sound as the basis of her choreographic practice. By drawing on music, physics and our perception of sound, Giertz is mapping bodily and structural responses to vibration. Sonic experiences, that activate the materiality of sound, and the tactile aspect of hearing, are central elements in this work.

As a result of her research into sound and perception, Giertz is facilitating sonified spaces where the body undergoes physical adaptation to frequency, geometry and force, allowing for the sound and vibrations to activate a perceptual disturbance where hearing and touch meet. Her new work, titled: “Sound as Touch”, seeks to collectively engage our tactile sense through sound.

Giertz is currently undertaking studies at the faculty of Engineering at Lund’s University (SE) to broaden her artistic scope. At present she is collaborating with choreographer Marie Topp (DK), visual artist Tyler Mathew Oyer (USA) and musician Cecilia Nordlund’s solo project “Fullmånen från Helvetet” (SE).

(Av/med: Julia Giertz. Tack till: Inter Arts Center, MDT, Audiorama, inDiscourse, Statens Kunstfund, Coven, Marie Topp, Kahurangiariki Smith, Sarah Homewood, Fullmånen från Helvetet. Presentationen görs i samarbete med Audiorama.)

“When you start working, everybody is in your studio – the past, your friends, enemies, the art world, and above all, your own ideas – all are there. But as you continue working, they start leaving, one by one, and you are left completely alone. Then, if you are lucky, even you leave”  / J.C

I All that you can’t leave behind arbetar Halla Òlafsdottir & Franz Edvard Cedrins simultant som koreografer, dansare, instrumentalister, kompositörer och musikproducenter och undersöker relationer mellan den dansande kroppen, språk, fonetik, och mellan levande och förinspelad musik.

Franz Edvard Cedrins och Halla Olafsdottir samarbete började när de mötte varandra i Dorte Olesens föreställning Orena Tankar, ett möte som blev inledningen till en nära vänskap, exceptionella samarbeten och outtömliga konversationer kring ockultism, lönndom och förhållanden mellan levande och livlösa entiteter.

De besökte spirituella konvent och konferenser, mottog en rad komplexa tarot-profetior, fick sina auror analyserade av en Aural Spectral Machine 3000 och åkte på animistiska trumresor någonstans i de centralare delarna av ett saltsväggsbeklätt Stockholm.

Halla Ólafsdóttir is an Icelandic artist, dancer and choreographer living and working in Stockholm. She works in different constellations and collaborations with an interest in expanding the notion of dance and choreography. Her stage work is concerned with methods of reinterpretation of recognizable formats of representation, facilitating a shared experience. Halla is a MA choreography graduate from DOCH (Stockholm) and was a part of mychoreography and INPEX, creating and performing a number of pieces and projects which have toured to festivals in Sweden, England, Belgium, France, Germany, Vienna and the United States. She has recently been touring the piece Giselle, together with John Moström, which involves the partake of over a hundred artists in Europe. As well as the piece Beauty and the Beast, together with Amanda Apetrea, which won the Prix Jardin d’Europe Awards at ImpulsTanz in 2013. Her work takes on various forms and expressions, she co-curated the Reykjavík Dance Festival: A Series of Event 2012 where 30 artist were invited to partake in a 10 day festival in Iceland and recently played the lead role in the feature film Under Influence by Sidney Leoni, premiered at Dansens Hus, 2015. She has worked collectively with choreographers such as Zoe Poluch, Stina Nyberg, Nadja Hjorton and Amanda Apetrea. Together they constitute SAMLINGEN that in December 2013 joined forces with the Cullberg Ballet for a temporary installation at the Dance museum in Stockholm, invaded Kulturhuset with history writing and were key note speakers at the Post Dance conference at MDT in 2015. Halla was part of a collective project with the band the Knife, co-creating and preforming, along with eleven other artists, the show Shaking the Habitual, touring it in Europe and North-America, in 2013-2014. She recently premiered the pieces All That You Can’t Leave Behind at MDT in Stockholm and What A Feeling together with Lovísa Gunnarsdóttir and the Iceland Dance Company at Reykjavík City Theater. She is currently performing in Nadja Hjorton´s Medea and starting a new creation of the piece DEAD along with Amanda Apetrea.

Franz Edvard Cedrins är kompositör, ljud & bild konstnär, koreograf och filmskapare, baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Dramatiska institutet och har presenterat arbeten på bland annat Norrlands Operan, Dramaten, Sveriges Television, SR, Prins Eugens Waldemarsudde, Oslo National Theatret, Steirischer Herbst m.fl. Hans arbeten omfattar ofta dans, skulptur, installation, fotografi, ljudverk och musik. Som ljudkonstnär, musikproducent och kompositör har han under de senaste åren arbetat med koreografer som Gunilla Heilborn, Sebastian Lingserius, Nefeli Ikonomou och John Moström m.fl. Franz Edvard Cedrins är för närvarande också aktuell med föreställningen Hamlet i samarbete med Andersson dance company, verket All that you can’t leave behind, och sin kommande film ”Scandinavian Nightlife” Han ställer också ut ljud och videoverken munöga 23# 26# 28# i Los Angeles under hösten 2016

(Koncept, koreografi, original musik och original ljud av och med: Halla Òlafsdottir och Franz Edvard Cedrins. Med stöd av Konstnärsnämnden och Kulturförvaltning Stockholm. Presentationen är en del av EU-projektet [DNA] Departures and Arrivals, vilket är samfinansierat av Europeiska Kommissionen genom programmet Kreativa Europa.)

The impacts of forces are inevitable and constant. Everybody is set in motion, everything is affected. At the same time, the force itself is never visible. It is the signs, traces and remains of it, that produce visible marks, from which we draw conclusions and imagine the force behind it.

The Visible Effects of Force is a charged solo about force that explores what remains in the body after the impact.

“The Visible Effects of Force” is a choreographic project initiated by Danish choreographer Marie Topp in a collaboration with sound artist Julia Giertz and light designer Mårten K Axelsson. It is the conclusion and third part of an artistic exploration of the body exposed to different forces. The trilogy of solos include the pieces ”The Everyday Practice of Resistance” (2012) and ”Forerunning” (2014).¨ Marie Topp was awarded “Dancer of the Year” by CPH Culture for her performance in The Visible Effects of Force.

Marie Topp is choreographer and performer based in Denmark and Sweden. Embodiment of concepts is the core interest Topp spins her productions and choreographies around. The last years she has made three solos, all concerned with the body exposed to different forces. Her pieces have been shown e.g. at Dansehallerne (Copenhagen), Kampnagel (Hamburg), Diskurs Festival (Giessen), at Reykjavik Dancefestival as well as at the Nordic Dance Platform ICE HOT (Helsinki). Besides her solo practice she is part of the Copenhagen based collective RISK.

(Concept, Choreography, Dance: Marie Topp. Sound: Julia Giertz. Light: Mårten K Axelsson. Mentor: Igor Dobričić. Produced by: K3 – Zentrum für Choreographie | Tanzplan Hamburg. Supported by : The Danish Arts Foundation, Hamburgische Kulturstiftung, Augustinus Fonden, Københavns Scenekunstudvalg. Adminstration: Lone Vibe Pedersen/Projektcenteret Dansehallerne. This project was possible with the help and support of: Danjel Andersson, Daniel Goody, Inkonst Malmö, Malte David Haugaard, Elektra Malmö, Fanclub, Fam. Topp, Marie-Louise Stentebjerg, Ida-Elisabeth Larsen, Stefanie Lorey. Spelas på Teater Galeasen.)

I föreställningen HYPERFRUIT undersöker koreograf/dansare Ludvig Daae tillsammans med filmkonstnär Joanna Nordahl hur internet, och inte minst hur vi kommunicerar över internet kan användas som struktur för en dansföreställning. Vad händer om vårt nyckfulla sätt att uppleva information på internet används som dramaturgi för en föreställning, där traditionella samband som ”början, mitten, slut” eller ”1, 2, 3″ är utbytbara mot till exempel ”1, 2, hund, lila, Beyoncé”?

Joanna och Ludvig har båda livssituationer som innebär att de ständigt är på resande fot, och de upprätthåller och lever ut största delen av sina mänskliga relationer genom sina datorer. Denna typ av kommunikation är något som de är vana vid, och uppskattar, som barn av sin tid. Dock har de kommit till en avgörande insikt – det är oväntat komplicerat att möta kraven de har på sina kärleksrelationer i denna digitala värld. Både Ludvig och Joanna lever i långdistansförhållanden med sina partners, där internet, istället för att underlätta kommunikationen, blir ett nödvändigt ont. Kraven och förväntningarna på relationen blir orimliga och komplexa samtidigt som idén om relationen och bilden av personen på andras sidan skärmen glorifieras.

Ludvig har jobbat som koreograf och dansare sedan 2008. Han är utbildad på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm, och P.A.R.T.S. i Bryssel. Han har samarbetat med koreografer som Thierry Smits/Compagnie Thor, Mårten Spångberg, Deborah Hay och Xavier le Roy, och hans egna föreställningar har visats på scener över hela Europa. Hans senaste föreställning “Fun, Laughs, Good Time” hade Norgepremiär på Den Norske Opera og Ballett under CODA-festivalen 2013, och var samproducerad av MDT i Stockholm och Spielart Festival i München. Sommaren 2014 blev Ludvig utvald av det tyske dansmagasinet Tanz som “den store överraskningen i 2013… (och den) unge koreografen att hålla ett öga med” av teoretiker, danskritiker och konstvetare Tiago Bartolomeu Costa, som skriver (utdrag): “Every once in a while, when from all the shows in all the venues that we see, comes one, that we thought was something we could pass along that hits us by mesmerizing surprise and teach us that we have not yet seen it all. Ladies and Gentlemen, here’s Ludvig Daae, a Norwegian dancer and choreographer that might very well be one of the best surprises the past years… What’s new here, and what makes us expect more, is how Ludvig Daae is not afraid of trying. He’s fearlessness is very moving.”

Joanna Perez Nordahl är filmregissör, producent, fotograf, klippare och videokonstnär på eget bolag. Hon är uppvuxen i Skåne, men verksam med bas i Stockholm sedan sju år tillbaka. Hon har bred erfarenhet inom långfilmsindustrin inom både fiktion och dokumentär, reklamfilmsbranschen och inte minst inom dans/konst- och musikrelaterade projekt då det är där hennes största passion ligger. Nordahl jobbar mycket tätt med både svenska och utländska koreografer och har regisserat ett flertal dansfilmprojekt och videos. Bland annat har hon haft ett samarbete med Stina Nyberg för Kungliga Operan och gjort en konstfilm för vouging-kompaniet P*Fect Dance Company med premiär på San Fransisco International Dance Film Festival.

Hennes senaste arbete inkluderar en egen-initierad 7 avsnitt lång TV-serie om att vara en ung dansare och ha stora drömmar. Serien hade premiär på SVT under hösten 2014. Joanna Nordahl har co-regisserat den flerfaldigt pris-belönta dokumentären ”Den ska heta Gangsterfilmen”, som skildrar barns kreativitet och liv på ett tillfälligt boende / tidigare flyktingförläggning i Malmös utkant.

Joanna Nordahl är mycket angelägen att jobba med feministism och anti-rasistism i både konst och kommersiella verk, och dessa ideal genomsyrar på ett eller annat sätt allt hennes arbete.

(Koncept, regi, koreografi och performance: Ludvig Daae och Joanna Nordahl. Producent: Sara Bergsmark. Kostym: Tove Berglund. Kompositör: William Rickman. Ljuskonsult: Chrisander Brun. 3D animation/VFX: Petter Bergmar / Good Motion. ”In memoriam” och trailer: Ossian Melin. Filmproduktion: INDIO / Fotograf: Rob Witt, Producent: Kim Jansson, B-foto: Johnny Isaksson, Ljus: Johan Gärskog, Ljus ass: Anton Höjer, Grip: Kalle Linde, Ljud: George Hagstrand, Hår/Make: Louise Linder, Prod. ass: Marcus Bile, Klippare: Milad Moore, Grading: Oskar Larsson, Online/Vfx: Markus Rosén. Med stöd av: Norsk Kulturråd (Arts Council Norway) och Stockholms stad. Samproduktion: MDT, Dansstationen och Atalante. Residens på Kinitiras Studio i Aten och O Espaço do Tempo i Portugal. Produktionen är en del av EU-projektet [DNA] Departures and Arrivals, vilket är sam-finansierat av Europeiska Kommissionen genom programmet Kreativa Europa.)

Yeah! Another Fine Selection har kunnat genomföras tack vare Kulturförvaltningen Stockholm stad, Stockholm läns landsting, och nätverket [DNA] Departures and Arrivals vilket är sam-finansierat av Europeiska Kommissionen genom programmet Kreativa Europa. Tack till Audiorama, Internationella programmet på Konsnärsnämnden, samt Teater Galeasen