“Kanariefågeln brukar ha en spegel i sin bur, eftersom den tror att spegelbilden är en annan fågel. När jag ser en skepnad av mig själv i spegeln och råkar tro att det är någon annan, eller när jag inte vet om det är min bästa vän eller en främling som står framför mig, undrar jag om jag har förvandlas till den fågeln.”

"Blind Boi Diaries" är ett självbiografiskt solo om och med dansaren och konstnären Sindri Runudde som för sju år sedan oväntat förlorade större delen av sitt synfält. Med utgångspunkt i personliga berättelser, erfarenheter och premisser undersöker föreställningen perceptiva förskjutningar och oundvikliga begränsningar. När en inte riktigt kan se vad en själv skapar eller ens vet om det sitter någon i publiken, vad är då en självbiografi och en självbild i ett sceniskt verk? I det icke-visuella, ger ljud mer mening och ord makt.

Utan att nödvändigtvis ta hänsyn till kronologiska ordningar, byggs ett eklektiskt collage av dans och berättelser som återspeglar livets kaos.

Är självbiografi ett sätt att återskapa eller förstå sig själv och vad är det vi väljer att återskapa eller förstå i så fall? Vilka är villkoren och vilken estetik får ta plats? Vad betyder det att regissera någon annans självbiografi?

“Min mästare sa att det inte ger mening att jogga vanligt på en väg. Jag sprang utanför och rakt in i ett stängsel.”