En reflektion kring Lake Life av Esther Quigley

Allt i universum förändras ständigt. Jag förändras, du förändras och vår planet förändras. Det kan handla om en ytlig omvandling eller att jorden har förflyttats ett helt varv runt solen.  Men vad innebär egentligen förändring? Och hur känns det att förvandlas till något utan ett medvetande? Dessa frågor började jag reflektera över under föreställningen ”Lake Life”. 

Jag heter Esther Quigley, är snart 17 år och går sam-programmet på Södra latins gymnasium. Jag är uppvuxen söder om Stockholm och har tillbringat det mesta av min tid precis där. Dans, teater och annan scenkonst har alltid fascinerat och inspirerat mig, vilket i sin tur har lett mig till att jag skriver denna text. 

Det är den tionde september och platsen är MDT. Jag står i foajén, strax innan pjäsen ska börja. Det är en förväntansfull anda i rummet, men den märkliga mackapären jag fått runt min axel har orsakat aningens förvirring. Plötsligt ropar någon att det är insläpp, och publiken börjar strömma mot ingången. Entrén in till scenen är en lång, mörk och mystisk gång med draperier längs båda sidorna. Det känns som att man går igenom en mörk passage för att sedan välkomnas in i en ny värld. En värld för och av ”changelings”. Changelings är en varelse som etableras tidigt i föreställningen och blir sedan en utgångspunkt genom hela upplevelsen. Varelsen "changeling" är föränderlig och har ett starkt samband med varandra. Dessa förvandlas ständigt och kan bli allt ifrån en hund till en planet till en tanke. De samlas sedan och bildar en sjö för att ta del av varandras upplevelser och känslor. Då och då drabbas en changeling av ”stuckness” eller ”solidness”. En fruktansvärd känsla av att vara fast, att vara oföränderlig. Känslan av att vara fångad i sitt eget skinn utan att kunna ta sig loss. Då denna situation uppstår återvänder changelingen till sjön för att få stöd och hjälp av de andra. Alla känner direkt av om en changeling har blivit drabbat. De blir påverkade men hjälps sedan åt för att bli befriade från det förskräckliga tillståndet. 

Jag tycker att changelings och dess krafter och tillstånd är en underbar metafor för hur vi människor fungerar, eller kanske borde agera. Alla människor hamnar i stunder som man kan relatera till changelingarnas ”stuckness”. Det kan vara att man är fast i en tanke, ett tillstånd eller en känsla och därför påverkar andra i ens närhet. Men för att bli av med känslan så behövs hjälp från ens nära. Det är min tolkning av historien om changelings, deras värld och relationen till varandra. 

Något annat som föreställningen belyser är vikten av att ha tillgång till sin föreställningsförmåga. Mot slutet av föreställningen tändes rummet upp och lappar släpptes ut från taket. Jag blev väldigt förvånad och lite förväntansfull för vad som skulle ske härnäst. På lapparna stod det olika frågor att diskutera. Uppgiften var att man skulle föreställa sig att vara något, något med eller utan medvetande. Det kunde vara en flod, en bläckfisk eller musik. Jag upptäckte hur svårt det var att visualisera sig vara något utan ett medvetande. Samtidigt så uppskattade jag stunden eftersom det är något som jag aldrig gjort. Dessutom tror jag att det är nyttigt att ha en bred föreställningsförmåga när man hamnar i stunder av ”stuckness”. I stället för att då hamna i en destruktiv tankeloop kan man föreställa sig att man är något annat.

När jag lämnade MDT efter att ha sett Lake Life hade jag mycket att prata om. Föreställningen öppnade upp för frågor som jag inte tidigare hade reflekterat över. Vad innebär förändring och hur viktigt är det för oss människor? Kan alla människor förändras? När är förändring bra? Att reflektera över frågor som dessa är något jag aldrig tidigare gjort. Kanske orsakade föreställningen en liten förändring inom mig.